måndag 1 december 2008

Recension: The Uninvited


The Uninvited (4 Inyong shiktak)

Skådespelare: Park Shin-yang, Jeon Ji-hyun, Yu Seon, Kim Yeo-jin

År: 2003
Land: Sydkorea
Genre: Skräck
Regi: Lee Su-yeon
Manus: Lee Su-yeon

En inredningsarkitekt, Jung-woon, (Park Shin-yang) är på väg hem i tunnelbanan sent en kväll när en mamma lämnar sina två barn på ett säte och när han senare lite halvtrött hoppar av vagnen som sista passagerare ser han att barnen fortfarande sitter sovandes på sätet. Morgonen därpå hör han på radion att barnen blivit förgiftade av sin mamma och lämnats döende i tåget.

Hans blivande fru har möblerat om hans kök vilket ger ett det ett spökaktigt utseende där takets lampor är riktade mot bordet och fyra stolar. En kväll ser han dom två döda barnen sitta runt bordet och hela hans värld vänds upp och ner.

Den koreanska originaltiteln blir i svensk översättning ett bord för fyra. Han träffar en kvinna, Yun, (spelad av Jeon Ji-hyun) under ett arbete hos en psykolog och det visar sig att hon även är medlem i hans fars församling och han skjutsar hem henne en kväll efter en gudstjänst. Jung-woon lider av mardrömmar och hallucinationer och det verkar som om Yun har svaret på några av hans funderingar plus att hon har förmågan att se dom döda barnen i hans kök. Mardrömmarna och Yuns svar på frågorna leder honom till barndomen och en brand som gjort att han har svårt att minnas något dessförinnan. Yun har sina egna problem eftersom hon lider av narkolepsi och kan falla i sömn när som helst och har dessutom förlorat ett barn.

Filmen bygger på stämningar som sakta byggs upp under filmens två timmar. Just långsamheten och den mörka och dystra stämningen som speglas i det kalla ljuset i Jung-woons kök är något som många har svårt för. Det finns ett par chockerande och oväntade scener men annars så handlar det mest om spänning på det psykologiska planet.

Av: Ulf Lönn

1 kommentar:

Anonym sa...

Nu var det länge sedan jag såg den, men jag vill minnas att det är en av de bättre rysarna från korea jag kollat på. Gillade att den var långsam och fokusera på drama och uppbyggnad mer än snabba effekter. Lite oslipad men klart sevärd.