måndag 29 september 2008

Recension: Yeong-Ja`s Heydays


Yeong-Ja`s Heydays

Skådespelare: Song Jae-ho, Yeom Bok-sun, Choi Bul-am, Do Keum-bong

År: 1975
Land: Sydkorea
Genre: Drama
Regi: Kim Ho-seon
Manus: Cho Seon-jak

Efter att ha kommit tillbaks från Vietnam börjar Chang-su jobba på ett offentligt bad och en kväll på en polisstation stöter han på en gammal bekant, Young-ja som är anhållen för prostitution. Chang-su lyckas få ut henne genom att låtsas vara hennes bror och bestämmer sig för att hjälpa henne.

Paret träffades första gången flera år tidigare när hon jobbade som hushållerska hos fabrikschefen där Chang-su var anställd, hon var en naiv och oskuldsfull lantortsflicka som kommit till Seoul och Chang-su blev kär och friade till henne innan han var tvungen att åka till Vietnam.

Efter att Chang-su lämnat henne så började problemen dyka upp, husets son utnyttjar henne och hon får sparken och slängs ut ur huset så fort det upptäcks av föräldrarna. Hon lyckas få ett jobb på en syfabrik men lönen är för dålig och hon försöker dryga ut ekonomin genom att jobba på en bar men eftersom hon inte vill prostituera sig så blir hon av med det jobbet också.

Busskontrollant är nästa yrke som Young-ja prövar på och det passar henne väldigt bra men hon råkar ut för en olycka och blir av med ena armen vilket gör att hon dras ner i prostitutionen i alla fall till slut. Försäkringspengarna som hon fick för armen skickar hon till sin mor och syskon och fortsätter låtsas för dom att hon har det bra i Seoul.

Chang-su hjälper henne med att först skaffa en protes och använder en stor del av sina besparingar till hennes sjukhusvård och försöker få henne att sluta med prostitutionen. Men en vacker dag har hon försvunnit igen.

Trots det mörka temat och huvudpersonens uppoffringar så slutar den lyckligt och det bidrog säkert till filmens popularitet vilket gjorde att den sålde över 300 000 biljetter och filmen blev med det den fjärde mest sedda koreanska filmen under hela 1970-talet.

Det är en ganska absurd historia som visas upp och filmen blev en frisk fläkt på biograferna under en period när censuren var stenhård och allt förhandsgranskades och fick antingen godkänt eller avslogs av militärregimen. Det var inte många filmer som godkändes och filmproduktionen minskade drastiskt från över 200 filmer 1970 till bara 94 för året 1975.

En annan egenhet under samma period är att alla röster i filmen är dubbade, det var inte förrän i slutet av 70-talet som skådespelarna fick använda sina egna röster i filmerna, men det är det inget man tänker på förutom ett par gånger när synkroniseringen inte stämmer riktigt.

Av: Ulf Lönn

Maggie Q ansluter sig till ensemblen i The Warrior and the Wolf

.
Amerikansk-Kinesiska skådespelerskan Maggie Q (Live Free or Die Hard, Mission Impossible III) tar över Tang Weis roll i historiska actioneposet The Warrior and the Wolf. Tang Wei är en aktris vars närvaro på biograferna i Kinas fastland har förbjudits sedan hennes vågade framträdande i Ang Lees Lust, Caution.

The Warrior and the Wolf görs av Tian Zhuangzhuang - tillhörande den femte generationens filmskapare och tidigare ansvarig för bland annat The Blue Kite och The Go Master. Inspelningen av filmen har redan påbörjats i Xinjiang-provinsen i nordvästra Kina och förutom Maggie Q är Japanen Joe Odagiri (Tokyo Tower) och Taiwanesen Tou Chung-hua (Lust, Caution) med i skådespelartruppen.

Någon gång under andra halvan av 2009 kan vi räkna med en premiär av The Warrior and the Wolf.

Av: Peter Nilsson

Ying Han - Kinas version av Forrest Gump?


Wong Jing är en filmskapare som aldrig upphör att förvåna, särskilt inte i negativ bemärkelse. Man får förmoda att det var länge sedan någon hyste hopp för någon av hans kommande produktioner och jag kan själv inte erinra mig om den dag jag senast såg en film som lyckades höja sig över den nedre delen av betygsskalan där Wong Jing varit delaktig.

Men när det börjar talas om att han senaste produktion Ying Han, regisserad av debutanten Sheng Ding, innehåller eminenta namn som fastlandets Liu Ye och Hongkongs Anthony Wong i sin rollista tar nyfikenheten lätt över. Att den dessutom är klar för visning under Pusans 13:e internationella filmfestival vittnar väl om att verket borde inhysa någon sorts kvalitet?

Nåväl, vad vi har att vänta oss av Ying Han återstår att se. Handlingsmässigt har den jämförts med Forrest Gump och storyn involverar en föredetta militär som inte kan stoltsera med någon högre intelligens men som upptäcker att han har en stark förmåga att strida mot samhällets mörka sidor.

Av: Peter Nilsson

Haruki Kadokawa återvänder som regissör


Efter att ha avtjänat ett fängelsestraff på två och ett halvt års tid för kokainsmuggling har Japanske producenten och regissören Haruki Kadokawa återvänt till registolen.

Det är första gången på elva år som Kadokawa tänker regissera en film. De senaste verken han varit inblandad i är som producent till Yamato och Tsubaki Sanjuro.

Titeln för hans kommande film är "Warau Keikan" The Laughing Cop, en thrillerserie i tre delar av Jo Sasaki. Nao Omori medverkar som en polis som fångas i ett mörkt nätverk av korruption. The Laughing Cop påbörjade sin inspelning den 18:e september och beräknas vara slutförd i slutet av oktober. En premiär av filmen är möjlig hösten 2009.

Enligt Kadokawa smakade han alla typer av mänskliga svårigheter under sin vistelse i fängelset, som gav honom förtroende, att för första gången berätta ett mänskligt drama.
.
Av: Peter Nilsson

torsdag 25 september 2008

Painted Skin, ny trailer


Äntligen har en vettig trailer kommit på Gordon Chans Painted Skin som har biopremiär imorgon. Trailern kan ni se genom att klicka på länken nedan.

Painted Skin är löst baserad på en novell av Pu Songling (1640-1715). Den ursprungliga historien handlar om en ung akademiker som förförs och mördas av en demon, en demon förklädd i en vacker kvinnas skepnad. Demonen dräps sedan av en Taoistmunk som återupplivar akademikern. Huruvida den ursprungliga historien har bearbetats till Gordon Chans filmatisering har ännu inte avslöjats.

I rollerna ser vi bland annat Donnie Yen, Zhou Xun, Chen Kun, Vicki Zhao Wei och Qi Yuwu.

Av: Peter Nilsson

söndag 21 september 2008

Mycket intressant på årets asiatiska filmfestival i Hong Kong


Den 10:e Oktober går Hongkongs asiatiska filmfestival av stapeln, det är den femte i ordningen och fram till den 26:e Oktober kommer mer än 60 filmer visas.

Öppningsfilm blir True Women For Sale - en provocerande inblick i Hongkongs prostitution med Anthony Wong i rollistan.

Årets festival domineras av kinesiskspråkiga titlar, bland annat taiwanesen Cheng Hsiao-tse's regidebut Miao Miao, producerad av Hongkong-veteranerna Stanley Kwan och Wong Kar Wais långvarige partner Jackie Pang.

Som avslutning på festivalen presenteras ännu en debutants verk, nämligen den prisbelönta manusförfattaren Ivy Ho's Claustrophobia. Kinesiske regissören Zhang Yuans Dada's Dance visas också.

Gary Mak, filmfestivalens chef, berättar att nedgången i Hongkongs filmindustri medför att endast ett litet urval lokala filmer presenteras. Däremot blir produktionerna från det Kinesiska fastlandet desto fler då den nya generationen filmskapare alstrar attraktiva filmer med höga produktionsvärden.

Sydostasien har dessutom blivit alltmer intressant, filmer från Singapore, Malaysia och Filipinerna slår med lätthet ut många av dagens Sydkoreanska och Japanska verk. Höjdpunkter på festivalen är till exempel musikalen 12 Lotus och dramat 881 av Singapores filmskapare Royston Tan. Från Filipinerna ska filmen Serbis av Brilliante Mendoza vara något att räkna med.

Från Östasien är de mest uppmärksammade filmerna Kim Ki-duks Dream och den Japanska animationen The Sky Crawlers av Oshii Mamoru. The Magic Hour av Koki Mitani, Iranska The Song of the Sparrow av Majid Majid och Cape No. 7 från taiwanesen Wei Te-sheng är ytterligare en rad filmer värda att nämnas.

Av: Peter Nilsson

lördag 20 september 2008

Recension: Shanghai Dreams


Shanghai Dreams (Qing hong)

Skådespelare: Gao Yuanyuan, Yao Anlian, Li Bin, Tang Yang, Wang Xueyang, Qin Hao, Wang Xiaofen, Dai Wenyan, Lin Yuan, You Fangming, Sun Qinchang

År: 2005
Land: Kina
Genre: Drama
Regi: Wang Xiaoshuai
Manus: Wang Xiaoshuai

Den stora proletära kulturrevolutionen var en politisk kampanj som inleddes år 1966 med det officiella syftet att sprida revolutionen till samtliga delar av den Kinesiska nationen. Vid denna tid gjordes insatser för att skapa en ”tredje front” (en försvarslinje mot dåvarande Sovjetunionen) och arbetare från landets storstäder kommenderades ut till olika destinationer med mål att industrialisera ett stort antal bosättningar. En av dessa platser var staden Guiyang i Guizhou-provinsen - och det är här, i början på 1980-talet, som filmens berättelse tar sin början när staden förfallit och misstro har utbrutit bland de invånare som en gång lämnade sina ursprungliga hem för att delta i den stora omvälvningen.

Det är beklämmande tider för Shanghainesen Wu Zemin vars högsta önskan är att hans familj ska kunna återvända till tryggheten och ett rikare liv i Shanghai. Wu Zemins begär orsakar emellertid ett otäckt frihetsberövande på sin familj där, i synnerhet hans dotter Wu Qinghong, blir utsatt för stränga restriktioner. Wu Qinghongs sociala liv begränsas och en romans mellan henne och en lokal industriarbetare förhindras av fadern.

Wang Xiaoshuai (Beijing Bicycle) ger oss här en insiktsfull och enkelt återgiven berättelse som delvis är av självbiografisk karaktär. Wang Xiaoshuais familj sändes också till Guizhou-provisen under 60-talets subversiva period och möjligtvis är det grunden till den melankoliska förnimmelse som stundom genomsyrar ’Shanghai Dreams’ och avger en tvättäkta känsla av realism. Filmen är i sin rätta bemärkelse en ganska olycklig tolkning där en lumpen och nedgången industristad med små framtidsutsikter för stadens unga ytterligare dämpar all form av positivism. Arbetet med att framhäva en eländig tillvaro är fullbordat med tämligen enkla medel.

’Shanghai Dreams’ är också en berikande återgivelse av ett land i förändring och ökande klyftor mellan unga och gamla där traditionella värderingar ställs mot en nyfikenhet på västerländsk kultur. Tonåringar gör våghalsigt uppror genom att bära utsvängda jeans och de tuffaste grabbarna odlar polisonger medan tjejerna bär läppstift. I hemlighet anordnar de danser i källarlokaler där somliga får uppleva sin första kyss. Ungdomarna är medvetna om att de lever i en utsiktslös fasad, skapad av ett parti vars skraltiga policy ständigt ekar ur utplacerade högtalare och en oerhörd medkänsla skapas för ynglingarna som vill slå sig fria från ett döende tankesätt.

Bortsett att filmen är tekniskt föredömlig och att Wang Xiaoshuai bidragit med ett slagkraftigt manus är det framförallt skådespelarna som väcker stor beundran. Yao Anlian som den övervakande fadern och Gao Yuanyuan i gestaltningen av den känslomässigt pinade Wu Qinghong alstrar båda en dramatisk hetta och är två motsatser som kompletterar varandra utmärkt. Faderns kontrollbehov är inte så lätt att fördöma som kan tro då avsikten i grund och botten är god. Ett litet stråk av munterhet finner vi i den fina vänskapsskildringen mellan Wu Qinghong och hennes väninna Xiaozhen som i mitt tycke är förtjänt av en eloge för sitt superba tillskott som vilseledd ung kvinna.

Wang Xiaoshuais ödesmättade drama är ett välbalanserat stycke film som trots sitt ledsamma tema är en attraktiv upplevelse från sin verkningsfulla inledning till överraskande avslutning. En, från min sida, väldigt varm rekommendation.

Av: Peter Nilsson

Stephen Chow återupplivar The Green Hornet


Någon som minns den klassiska tv-serien The Green Hornet från 1960-talets mitt där legendariske Bruce Lee spelade hjältens trogne anhängare Kato?

Komikern Stephen Chow gör det, och han tänker nu både regissera och medverka i en filmatisering av den framgånsrika tv-serien. Den 25:e Juni 2010 kommer vi troligtvis få bevittna premiären av detta intressanta projekt där den kanadensiskt-födda skådespelaren Seth Rogen antar utmaningen att axla Van Williams ursprungliga roll som The Green Hornet.

The Green Hornet blir Stephen Chows debutfilm i Hollywood. Nu återstår det bara att se om han lyckas bättre än de namn som tidigare gått över till deras filmindustri.

Av: Peter Nilsson

The Forbidden Legend: Sex & Chopsticks, erotik från Hong Kong


The Forbidden Legend: Sex & Chopsticks är en erotiskt laddad film som det har talats ganska flitigt om de senaste dagarna. Den har nyligen haft premiär i hemlandet Hong Kong och verkar vara både hyfsat påkostad och välgjord - något som numera är ytterst ovanligt, men förr var en vanligt förekommande förteelse gällande erotiska filmer från Hong Kong.

Filmen är regisserad av Cash Chin Man Kei (The Eternal Evil of Asia, Sex and Zen 2) och något som kanske är av intresse är veteranen Norman Shus medverkan. Norman Chu är känd från hårdgjutna klassiker som Duel to the Death och Tiger on the Beat. Att Wong Jing har producerat spektaklet förvånar väl inte någon?

I de kvinnliga rollerna är ett antal Japanskor inhyrda och i en intervju med dessa förklaras det varför. Intervjun kan ni läsa här

Av: Peter Nilsson

fredag 19 september 2008

Recension: The Mysterians


The Mysterians (Chikyû Bôeigun)

Skådespelare: Kenji Sahara, Yumi Shirakawa, Momoko Kôchi, Akihiko Hirata, Takashi Shimura, Susumu Fujita, Hisaya Ito, Yoshio Kosugi, Fuyuki Murakami, Tetsu Nakamura, Yoshio Tsuchiya, Yutaka Sada, Ren Imaizumi, Takeo Oikawa, Tadao Nakamaru

År: 1987
Land: Japan
Genre: Sci-Fi, Action, Drama, Thriller, Krig
Regi: Ishirô Honda
Manus: Shigeru Kayama, Takeshi Kimura

Jag försöker beta av Inoshiro Hondas icke Godzilla-relaterade filmer och turen har kommit till denna tidiga kaiju kallad The Mysterians. Detta är första gången Toho använde sig av TohoScope och även ett försök att göra en film som inte fokuserade på monstret, utan på andra former av hot - till exempel invaderande utomjordingar!

Skogsbränder och jordbävningar inträffar runt Fuji och i kaoset försvinner den djupt grubblade forskaren Ryoichi Shiraishi (legenden Akihiko Hirata). Den energiske Joji Atsumi (Kenji Sahara) beger sig till området med några kollegor och finner att en stor, fet robot vid namn (Mogera - fast det uttalas aldrig i filmen, om jag inte minns fel) härjar. Den börjar löpa amok och först efter ett våldsamt slag så lyckas man övervinna den - men många miniatyrhus och landskap hinner sprängas först givetvis.

Men just när man tror att allt är fint och bra så uppenbarar sig en gigantisk kupol från underjorden. Det är egentligen en näst in till oigenomtränglig bas där Mysterianerna håller till, ett hyfsat bittert gäng utomjordingar som sprängt sin egen plan och nu vill lära jordens befolkning att inte använda kärnvapen - men bara om de får en några mil stor markplätt samt att de får ta över jordens alla kvinnor för att kunna återskapa sin egen ras!

Naturligtvis är det ingen som går med på detta. Ingen ska få para sig med jordens kvinnor bara så enkelt, och människorna slår tillbaka med allt de har. Men det blir naturligtvis inte SÅ lätt som de skulle kunna tro...

Handlingen är mer komplicerad än så, det visar sig till exempel att Ryoichi inte alls verkar var så vänligt sinnad mot sina medmänniskor och en annan viktig roll innehas av en av japans bästa skådisar, Takashi Shimura. Men se filmen istället.

Det känns som special effekts-mästaren Eiji Tsuburaya och Inoshiro Honda testar något nytt här. Alla visuella effekter är inte perfekta ännu, men är så storslagna och imponerande att man accepterar svagheterna ändå. Honda ville göra en film utan stora monster, men producenten Tanaka tyckte att det behövdes och petade in Mogera (som känns som en föregångare till MechaGodzilla) som är en feting till robot som både har svans och ryggsköldar, de två senare detaljer är något som Honda uppenbarligen försöker dölja så mycket som möjligt.

Här kommer egentligen också mitt enda rejäla klagomål med filmen: det är för lite Mogera. Han kunde ha fått deltagit mer, förutom i inledningen och slutet. Men men, vi måste acceptera Hondas vision. Det som också skulle kunna vara filmens svaghet är att fienden, utomjordingarna, står på en plats hela tiden - förutom lite små utflykter med sina UFO'n då. Men det är coolt också, eftersom det blir det klassiska ointagliga fortet, fast futuristiskt istället. Men actionscenerna är många, och nästan alltid utspelar sig runt om kupolen. Det bjuds också på två utsökta katastrofscener, dels en jordbävning i början av filmen och dels i slutet då utomjordingarna använder sig av sina krafter och förflyttar en sjö så att en stad sköljs bort spektakulärt och coolt.

För lite monster, men ack så bra ändå!

Av: Fred Andersson

Japan ödeläggs i 252 Survivors


Japan ödeläggs ännu en gång då det snart är dags för en ny en katastroffilm att visas på biograferna.

252 Survivors är nästa effektladdade produktion i en genre som återigen har blivit ganska populär. Regi står Nobuo Mizuta för, ansvarig för bland annat fjolårets komedi Maiko haaaan!!!. Hideaki Ito (Sukiyaki Western Django) och Masaaki Uchino (Haru) ser vi i två av filmens ledande roller.

En ny teaser, som visar betydligt mer än den förra, har publicerats på filmens officiella hemsida. 252 Survivors har premiär i Japan den 8:e December.

Hemsida och teaser finner ni här

Av: Peter Nilsson

Jun Ichikawa död vid 59 års ålder


Japanske regissören Jun Ichikawa är död, han blev 59 år gammal. Dödsfallet inträffade på ett sjukhus i Shibuya dit Ichikawa förts efter att ha kollapsat.

Ichikawa debuterade som regissör år 1987 med filmen BU-SU och har rönt framgångar med titlar som Tokyo Lullaby och Osaka Story. Han är dock troligtvis mest känd för sin prisbelönta filmatisering av Haruki Murakamis Tony Takatani - för vilken han vann juryns specialpris på Locarno International Film Festival år 2004.

Av: Peter Nilsson

onsdag 17 september 2008

Artikel - Shin Sang-ok


Shin Sang-ok

Född: 1926
Död: 2006
Födelseplats: Cheong-jin, Korea
Yrke: Regissör, producent, manusförfattare
Status: Ej aktiv

Shin Sang-ok var en av dom riktigt stora regissörerna under vad som senare kallats för den koreanska filmens första guldålder, nämligen 50-och 60-talet då regissörer som bland annat Kim Ki-young, Im Kwon-taek och Yu Hyun-mok debuterade och skapade sina första mästerverk.

Som ung hade Shin studerat konst i Tokyo och där blivit fascinerad av filmkonsten och eftersom det då var förbjudet med film från USA och England så blev det istället mycket fransk och tysk film som visades på dom japanska biograferna tillsammans med de egna inhemska produktionerna.

Han debuterade som Art director i filmen Hurrah for Freedom (1946) i regi av Choi In-kyu vilken var den första filmen som skapades efter att Korea befriats från den japanska ockupationen. Shin debuterade som regissör 1952 med The Evil Night och gifte sig året därpå med populära aktrisen Choi Eun-hee som naturligt nog fick dom ledande kvinnliga rollerna i flertalet av hans filmer.

Året därpå kom dokumentären Korea som tog över ett år att filma och redigera. Efter att ha startat egna produktionsbolaget Shin Production 1955 så regisserade han ofta uppemot tre till fyra filmer om året (och producerade det mångdubbla) och flertalet blev stora kassasuccér men det stora konstnärliga genombrottet kom 1958 med A Flower in Hell som handlar om en prostituerad kvinna, Sonya, som spelas av Choi Eun-hee. Filmens stil påminner mycket om film noir både tekniskt och i själva berättarstrukturen.

Att våga experimentera med bland annat berättarstrukturen var något som Shin fortsatte med under hela sin karriär, ett exempel är filmen A romantic Papa (1960) där alla karaktärer presenterar sig själva i filmens inledning. En klassisk film från samma period är Mother and a guest från 1961 om en ensamstående mor och en lärare som blir hennes inneboende och deras förälskelse där dottern är filmens berättare.

Året 1961 så regisserade han även Seong Chun-hyang, ett historiskt drama som filmatiserats otaliga gånger, som blev landets första färgfilm och ännu en triumf för regissören. Under 60-talet skapade Shin också filmstudion An-yang Film Studio där regissören fortsatte att producera filmer framgångsrikt fram till början av 70-talet då censuren blev hårdare och det konstnärliga klimatet i landet stryptes av militärdikaturen. Det blev svårare att få ut filmerna på biograferna och produktiviteten och i viss mån även kvalitén som funnits hos Shin och hans medarbetare under 60-talet sjönk i mitten av 70-talet.

Shin arbetade i alla genrer, krigsfilmer (Red muffler 1964), historiska dramer (Prince Yeonsan 1961, Women of Yi-dynasty 1969), melodrama (A romantic papa 1960, Deaf Samryongi 1964) och även skräck (Thousend year old fox 1969). Regissören vann en rad priser vid inhemska galor och under nästan hela 60-talet var namnet Shin synonymt med sydkoreansk film.

Under 1978 så skildes paret och under en resa till Hong Kong så försvann Choi Eun-hee och när Shin reste dit för att leta efter henne så försvann även han. Som det skulle visa sig senare så hade paret blivit kidnappade och förda till Nordkorea där dom hölls åtskilda under ett par år innan dom återförenades. Dom hade förts till landet på order av Kim Jung-il som ville att Shin skulle skapa nya filmer med Choi i huvudrollen och få den nordkoreanska filmindustrin att leva upp.

Den mest kända filmen från deras år i Nordkorea är monsterfilmen Pulgasari men den är inte särskilt representativ för vad paret skapade utan snarare är det arbetarskildringar och melodramer som Salt, Runaway och musikalen Love,love my love som paret vann priser med på festivaler i Kina och dåvarande Sovjetunionen som dominerar produktionen. Shin anser att Runaway är kanske det bästa han regisserat och han ville själv att den skulle släppas i väst men så har inte blivit.

Under 1986 lyckades paret fly från landet och man valde att bosätta sig i USA eftersom man inte var säker på att myndigheterna i Sydkorea verkligen skulle tro på kidnappningshistorien. I USA grundade han Shin Productions och arbetade som producent för bland annat Three Ninjas-serien.

Efter 1994 återvände paret till Sydkorea och Shin regisserade Vanished och blev jurymedlem för en rad olika filmfestivaler världen över. Vid sin död 2006 lämnade Shin efter sig mer än 70 filmer som regissör och över 200 filmer som producent.

Av: Ulf Lönn

Equation of Love and Death, ny Kinesisk thriller


En riktigt läcker trailer till Kinesiska thrillern Equation of Love and Death är nu tillgänglig på nätet. Dessutom har en officiell hemsida lagts upp - och positivt nog är den även engelsktextad.

En av filmens huvudroller porträtteras av Zhou Xun som tycks arbeta flitigt nu för tiden. I övriga roller kan vi bland annat se Wang Baoqiang, Chao Deng, Zhang Hanyu (samtliga medverkande i Assembly) och Wang Yanhui.


Av: Peter Nilsson

söndag 14 september 2008

Recension: The Devil's Sword


The Devil's Sword (Golok setan)

Skådespelare: Barry Prima, Gudi Sintara, Advent Bangun, Enny Christina, Rita Zahara, Kusno Sudjarwadi, Kandar Sinyo, H.I.M. Damsyik, Atut Agusman, Yos Santo, Rasjid Subadi, Hadisjam Tahax, Sutrisno Wijaya, Djair

År: 1984
Land: Indonesien
Genre: Skräck, Fantasy, Action
Regi: Ratno Timoer
Manus: Imam Tantowi

Indonesisk exploitation. Smaka på den.

Mandala, spelad av den tuffe Barry Prima, är världens störste krigare som rider runt på sin trogna häst och kämpar mot ondska. En dag rider han in i en by där ett bröllop pågår. Problemet är dock att den onda Alligatordrottningen, en ond häxa/nymfoman vill ha brudgummen till sitt personliga hov och har skickat Mandalas forne vän för att tvinga till sig honom. Detta resulterar i en rejält blodig strid där de enda som överlever är bruden, brudgummen och de två krigarna. Alligatordrottningen får som hon vill och Mandla lovar att hämnas. Mitt i allt detta så visar det sig att alla onda krigare i världen (inte mer än 4) har gått ihop för att på Alligatordrottningens order finna The Devils Sword, ett svärd smitt för tusentals år sedan av en fallen meteorit och som sägs ge oerhörda krafter till den som äger det. Mandalas läromästare vet var det finns och blir överfallen av de 4 onda krigarna som alla slås med olika konstiga vapen och han blir dödlig sårad, men vägrar berätta var svärdet finns. Mandala kommer i tid men för att rädda hans liv så måste han hugga av sin läromästares infekterade ben (vilket perfekt scenario för en gorescen). Nu får Mandala i uppdrag att finna det djävla svärdet och stoppa den onda Alligatordrottningen innan hon knullat sig igenom alla unga män i landet och beger sig ut på en lång färd tillsammans med den unga bruden som vill hämnas sin förlorade make.

Handlingen säger väl det mesta och och någon död sekund existerar inte. Mandala slåss gärna och filmen hoppar mellan ett flertal långa, blodiga fightscener där armar och huvuden flyger omkring i kaskader av blod. Det kanske inte är lika blodigt som låt oss säga Shogun Assassin, men inte långt därifrån. Fightscenerna är dock inte speciellt bra koreograferade, men det gör inte så mycket då allt är så härligt underhållande. Regissören använder sig gärna av mycket enkla trick för att få sina krigare att flyga fram på skärmen och man sitter där hela tiden med ett leende på läpparna. Min favoritscen är den där Mandala och bruden färdas på en flotte över en dimtäckt sjö och blir anfallna av en hord alligatormän som hoppar ut på båten med hjälp av filmen visas baklänges och synen av detta och deras vobblande träsvärd är totalt sanslös. Alla skådespelare spelar över så gott de kan och den skruvade dubbningen gör inte saken bättre/sämre egentligen. Det är dock en ganska snygg film, definitivt gjord på 80talet med massor av pastellfärger och röktäckta landskap. Lite som Krull på en hundradels budget korsat med en kungfufilm - på ett bra sätt. Det finns så mycket sköna detaljer jag skulle kunna gå in på, men jag väljer att hålla käften och låta er upptäcka dem själva.

Totalt sanslöst härligt underhållande alltså. Det är totalt omöjligt att inte bli underhållen av detta spektakel och jag ser verkligen fram emot att utforska den indonesiska filmvärlden lite djupare. Du märker själv om detta är något för dig efter att ha läst denna recension och jag hoppas att min entusiasm verkligen går fram.

Av: Joachim Andersson

lördag 13 september 2008

Ken'ichi Matsuyamas nästa projekt blir Ultra Miracle Love Story


Skådespelaren Ken'ichi Matsuyamas (senast medverkande i hårdrockskomedin Detroit Metal City) nästa roll blir i en film med den lite udda titeln Ultra Miracle Love Story. Berättelsen utspelar sig i prefekturen Aomori och all Matsuyamas dialog kommer talas med den svåra Tsugaru-dialekten som härstammar från området.

I filmen spelar Matsuyama en ung man som lever ett jordbruksliv i Aomori och blir förälskad i en besökande kvinna från Tokyo. Hans kärlek gestaltas av Kumiko Aso och Misako Watanabe, Yoshio Harada samt Yumiko Fujita är tilltänkta i andra roller.

Den 13:e september påbörjas inspelningen som förväntas pågå i en månad. Någon gång nästa år lär Ultra Miracle Love Story ha premiär.

Av: Peter Nilsson

Trailer till Kim Ki-duks Sad Dream


En alltid lika trevlig nyhet är när Sydkoreanske mästaren Kim Ki-duk är i görningen med nåt nytt, och så är fallet lyckligtvis nu. En trailer har anlänt till Sad Dream som har premiär den 9:e Oktober.

I Sad Dream medverkar Lee Na-Young och Jo Odagiri, och något som är intressant är att de båda talar var sitt modersmål i filmen.


Av: Peter Nilsson

Champions, ännu mer kampsportsraffel från Hong Kong



Som ett stort fan till klassisk Hongkong-action är det på tok omöjligt att inte känna sig som ett upprymt barn på julafton med tanke på de senaste dagarnas nyheter.

Bortsett att legenden Yuen Woo Ping återigen regisserar Chiu Man Cheuk, Michelle Yeoh och Zhou Xun i kommande Beggar Su är även tekniskt brilliante Wu Jing aktuell med sin första film som regissör, nämligen Legendary Assassin. Och nu har ytterliggare ett kampsportsrelaterat projekt kommit till min vetskap.

Det är Champions, kampsportsraffel av Tsui Siu Ming som har klassikerna Holy Robe of the Shaolin Temple (1985) och Bury Me High (1991) i bagaget. Med Dicky Cheung, Wong Tsui Yu, Debbie Goh, Xie Miao och veteranen Yu Rong Guang i ensemblen handlar Champions om en wushu-atlet (Dicky Cheung) som deltar i en prestigefylld kampsportsturnering där han representerar Kina för att vinna en nationell sprinters hjärta.

Champions kommer ge prov på flertalet klassiska stilar, bland annat Eagle Claw, Praying Mantis och Taichi. Filmen har premiär i November.

Så här intressant har Hong Kong inte varit sedan tidigt 90-tal och det är väl bara till att buga och bocka för att det fina filmlandet tycks ha rest sig ut sin långvariga svacka.

Trailern kan ni se här

Av: Peter Nilsson

fredag 12 september 2008

Yuen Woo Ping regisserar återigen


Det var nästan ett decennium sedan Yuen Woo Ping senast stod för regi till en film och det var runt 7 år sedan som skådespelaren och talangfulle kampsportaren Chiu Man Cheuk (Zhao Wen Zhuo) erbjöds en roll av betydande storlek.

En av veckans större nyheter, som bör glädja många, är att de båda nu återvänder till filmandet i och med det nya projektet Beggar Su. Beggar Su, vilket möjligtvis är en tillfällig titel, började spelas in i slutet av Augusti i en av Pekings förorter. I filmen gestaltar Chiu Man Cheuk den kinesiske folkhjälten Su Qi Er och alstret kan enligt uppgift ses som en nyinspelning av Hero Among Heroes.

En produktionsmedlem har berättat att Chiu Man Cheuk arbetar mycket hårt och tillägger att han hanterar samtliga slagsmål- och stunts själv. Zhou Xun, vars popularitet har blivit enorm de senaste åren, porträtterar Su Qi Ers hustru medan Michelle Yeoh medverkar i en mindre roll som eremit-krigaren Yu. En annan person som ryktas ha ett framträdande i Beggar Su är musik/filmstjärnan Jay Chou som vi i sådana fall kommer se som en talangfull befälhavare som lär ut sina färdigheter till Su Qi Er.

Efter att ha arbetat i Hollywood en längre tid tycks Yuen Woo Ping ha tröttnat på dess filmbransch och framgången med Jet Li i Fearless har fått den legendariske regissören/koreografen att återvända hem. Om det inte är glädjande nog att en Yuen återigen ska filma så kanske nyheten om att samtliga ur den fantastiska Yuen-klanen har slått sina kloka skallar ihop för att frambringa nåt speciellt ur Beggar Su. Enligt rykten har de inte velat spara på några ansträgningar för att få tillbaka det gamla goda med traditionella kampsportsfilmer.

Vad kommer Beggar Su då att handla om? Jo, i filmens inledning blir Su Qi Er förföljd och illa misshandlad, hans ena arm blir totalförstörd och tiggeri blir hans enda utväg. Denna bittra förändring medför att han förlorar allt intresse för sitt kärleksliv och i hans sinne gror enbart hämnlystnad, men ändå är hans godhjärtade hustru honom trogen.

Av: Peter Nilsson

Wu Jing regidebuterar med Legendary Assassin


I sammanhanget action är troligtvis Wu Jing en av de mer intressanta aktörerna i Hong Kong. Efter ett relativt knapert 90-tal har hans popularitet ökat ofantligt under 2000-talet, mycket tack vare en brilliant insats i Wilsons Yip actiondänga SPL.

Nu är det dags för Wu Jing att tackla en annan aspekt inom filmkonsten, nämligen att regissera. Legendary Assassin blir hans debut och är en actionthriller som enligt sin nyutkomna trailer ser ut att erbjuda sin beskärda del av slag och sparkar.

Filmen, som är färdiginspelad och har premiär i November, har Wu Jing regisserat tillsammans med Nicky Li och huvudrollen hanterar givetvis Wu Jing själv. Övriga roller innehas bland annat av Celina Jade, Alex Fong och Lam Suet.

Trailern finner när här nedan.


Av: Peter Nilsson

tisdag 9 september 2008

Invitation Only, Taiwans första slasher


Slasherfanatiker har verkligen nåt att fira då Taiwan är på gång med sitt första bidrag till genren. Att dömma av den nysläppta trailern tycks det bli en väldigt blodfylld histora. Trailern är inkluderad här nedan.

Filmens titel är Invitation Only och i en av huvudrollerna ser vi Maria Ozawa i sin första riktiga filmroll. Hon har tidigare agerat i filmer med betydligt "vuxnare" framtoning.

Hursomhelst, Invitation Only handlar om fem personer som anländer till fest som visar sig vara en täckmantel för en kvälls förlustelse i tortyr och mord. Invitation Only öppnar i Taiwan i November.


Av: Peter Nilsson

Thailändska fantasyfilmen Queen of Langkasuka har fått en ny trailer


En av Thailands mest framgångsrika filmskapare är regissören/producenten Nonzee Nimibutr (Nang Nak, Jan Dara) och hans nya påkostade fantasyepos Queen of Langkasuka har precis fått en ny trailer som finns att beskåda här nedanför.

Queen of Langkasuka är den dyraste produktionen i Thailändsk filmhistoria och involverar undervattensstrider, jättevalar och djuphavsdjur, dessutom massiva strider mellan piratskepp och mäktiga gyllene palats.

Filmens releasedatum är för nuvarande satt till den 23:e Oktober men kan mycket väl skjutas fram då den hittills har stött på flera förseningar.


Av: Peter Nilsson

måndag 8 september 2008

Recension: Bad Family (Tv-serie)


Bad Family (Bool Ryang Ga Jook)

Skådespelare: Kim Myung-min, Nam Sang-mi, Im Hyun-sik, Lee Young-yoo, HyunYoung, Yeo Woon-kye, Kang Nam-gil

År: 2006
Land: Sydkorea
Genre: Komedi, Romantik
Regi: Yoo In-shik
Manus: Lee Hee-myung

Bad Family är en komedi där en hel familj, utom den yngsta dottern Na-rim, förolyckas i en bilolycka och flickans farbror bestämmer sig för att återskapa en låtsasfamilj för att hon förhoppningsvis ska återfå minnet som försvann i sviterna av olyckan.

Mannen som får uppdraget att skapa en familj är smågangstern Oh Dal-gun som sätter ihop familjen av människor som bland annat är skyldiga honom pengar och med hjälp av hot och tvång får han ihop föräldrar, farföräldrar, äldre bror och en syster. Själv låtsas han var hennes farbror och spelet kan börja.

Serien bygger på komiken när en rad olika personligheter tvingas bo tillsammans och är tvungna att låtsas vara en sammansvetsad familj trots att medlemmarna inte hyser några varmare känslor för varann. Dom är dessutom tvungna att sköta sina vanliga jobb och sitt vanliga liv med allt vad det innebär utöver charaden i Na-rims hus.

Dessutom så får hennes riktiga farbror reda på att det kan ha varit någon eller några inblandade i familjens olycka och Na-rim kan ha sett vad som skett och skulle därmed vara i fara. Familjen svetsas samman och börjar bete sig som en riktig sådan och medlemmarna börjar hjälpa och stötta varandra i livet utanför den stora villan.

Det finns flera fortlöpande intriger som involverar makten över en inomhusmarknad där dom flesta av familjemedlemmarna oberoende av varandra arbetar som försäljare av främst frukt och grönt men även snabbmat och kaffe.

Skådisarna är överlag bra, särskilt Kim Myung-min som gör Dal-gun lagom parodisk med sin stentuffa image utan att det blir fånigt och Nam Sang-mi spelarden falska äldre systern med mycket attityd och skinn på näsan.

Serien tappar mot slutet när den blir mer inställsam och gulligheten tar över när galenskaperna från dom första avsnitten minskar men den är trots det sevärd även om slutet är ganska förutsägbart.

Av: Ulf Lönn

Monster X Strikes Back recenserad på Sci-Fi Japan


Minoru Kawazakis (av många) högst efterlängtade kaijukomedi Monster X Strikes Back/ Attack The G8 Summit! har nyligen recenserats- och oturligt nog också totalsågats på eminenta sajten Sci-Fi Japan.

Kawazaki som är en ytterst udda filmskapare har tidigare stått för skapelser som Executive Koala och The Calamari Wrestler, ni som sett något av denne man vet därför att han har en stil som inte lämpar sig för en särskilt bred publik. Kanske är det även fallet med Monster X Strikes Back.

Recensionen kan ni läsa här

Av: Peter Nilsson

Ny poster till Gordon Chans spökhistoria Painted Skin


En ny poster ser ni ovan men hittills har det fortfarande inte dykt upp någon officiell trailer till Gordon Chans kommande spökhistoria Painted Skin, men några scener från filmen har visats på ett kinesiskt nyhetsprogram och därför kan det här nedan erbjudas ett ganska tilltalande smakprov - bortsett från ett delvis malplacerat musikspår.

Painted Skin är löst baserad på en novell av Pu Songling (1640-1715). Den ursprungliga historien handlar om en ung akademiker som förförs och mördas av en demon, en demon förklädd i en vacker kvinnas skepnad. Demonen dräps sedan av en Taoistmunk som återupplivar akademikern. Huruvida den ursprungliga historien har bearbetats till Gordon Chans filmatisering har ännu inte avslöjats.

I rollerna ser vi bland annat Donnie Yen, Zhou Xun, Chen Kun, Vicki Zhao Wei och Qi Yuwu.
.



Av: Peter Nilsson

fredag 5 september 2008

Recension: Lady Terminator



Lady Terminator (Pembalasan ratu pantai selatan)

Skådespelare: Barbara Anne Constable, Christopher J. Hart, Claudia Angelique Rademaker, Joseph P. McGlynn, Adam Stardust, Ikang Fawzi

År: 1988
Land: Indonesien
Genre: Action, skräck
Regi: H. Tjut Djalil
Manus: Karr Kruinowz

Min indonesiska filmresa fortsätter med denna klassiska exploitationtitel, Lady Terminator. Återigen en titel som nästan är mer känd än själva filmen, åtminstone tills Mondo Macabro släppte den på DVD.

Någon gång för länge sedan så får vi se hur "The Queen Of The South-Sea" avverkar män på löpande band. Hon har sex med dem och låter sedan en ål som befinner sig i hennes sköte bita av deras penis, varvid de dör av blodförlust. Det är få svenska filmer som börjar på det sättet! Men en modig man lyckas överlista henne, norpa ålen - som förvandlas till en kniv och fördriver henne till havets botten.

Hundra år senare så råkar antropologen Tania Wilson (Barbara Anne Constable) hitta samma ställe där drottningen skulle råka hålla till och blir besatt av hennes ande. Hon simmar sedan till Jakarta, går upp naken på stranden, har sex med och dödar två småskurkar och tar deras bil och kläder. Jepp, det är The Terminator rakt av här. Och det fortsätter på samma väg.

Erica är en rockstjärna som börjar bli lite framgångsrik och berömd. Hon råkar också äga drottningens halsband, som hon fått av sin farfar, och givetvis blir hon den som vår kära skurk helst vill döda!

Till sin hjälp får hon polisen Max och hans gäng av galna, övervåldsamma Rambo-poliser och den våldsamma flykten kan börja!

Här snackar vi riktigt tokig indonesisk lågbudget action när den är som... tokigast! Hela grundhistorien, inklusive nästan varje viktig actionscen i The Terminator, är kopierad här - fast oftast betydligt blodigare och våldsammare, med en tiondel av budgeten som orginalet. Fast tänk er en sexig kvinna med stort åttiotalshårsvall och en ål i... ja, ni vet vart, som dödar folk med k-pist och laserstrålar ur ögonen. Blodet skvätter rejält och jag har nog inte sett så många löspluggar avlossas sedan Commando och så många squibs sedan valfri John Woo-film.

Stundtals är det riktigt taffligt, men det är bra energi i scenerna och det blir aldrig tråkigt - förutom filmens första halvtimme som puttrar på lite för långsamt. Sedan blir det blod, biljakter och bröst. I mängder.

Bra trash. Inte lika välgjord och snygg som The Queen Of Black Magic, men betydligt snyggare än amerikanska motsvarigheter inom exploitation. Det är mycket färger, vilda specialeffekter och kanske en av världens sämsta dialogmixar. Jaja, man kan inte få allt.

Av: Fred Andersson

Seoul-Stockholm, Koreansk filmfestival på Zita


För er som bor i Stockholmsområdet vill jag rekommendera Seoul-Stockholm, en koreansk filmfestival som jag tyvärr missar då jag är fast i de småländska skogarna.

Här nedan följer information om festivalen:

Seoul-Stockholm, koreansk filmfestival på Zita

Äntligen är Sveriges enda koreanska filmfestival tillbaka för en andra upplaga!

Med åtta exklusiva Sverigepremiärer som visar det bästa av nutida koreansk film slår vi ett slag för en filmkultur som oftast hamnar i skymundan.

17-21 September på Zita i Stockholm visas filmer av prisade regissörer som Hong Sang-Soo och Jeon Soo-il men även filmer av nya talanger som Jung Brothers och Yoon Seonghoo.

Missa inte heller årets öppningsfest 17 september på Allmäna Galleriet med liveuppträdande av den koreanska singer-songwritern Sorri!

Programet i urval:

With a Girl of Black Soil (2007)

Trots att han lider av en lungsjukdom lever gruvarbetaren Hae Gon ett lugnt och lyckligt liv tillsammans med sin mentalt handikappade son Dong Gu (Park Hyeon Woo) och sin 9-åriga dotter Young Rim (Yoo Yeon Mi). Den bistra verkligheten gör sig påmind när Hae Gon blir avskdedad från jobbet utan någon som helst kompensation och när han går ner sig totalt återstår det för dottern att ta hand om både sin bror och far, ett ansvar som tär mycket på en så ung flicka. Young Jin som spelar fadern har tidigare varit med i "Secret Sunshine".

Filmen vann pris för bästa film vid Deauville Asian Film Festival år 2008. Regi: Jeon Soo-Il.

Night and Day (2008)

I "Night and Day" av Hong Sang-soo möter vi Sung-nam Kim, som efter att ha blivit ertappad med knark, tvingas fly från Sydkorea till Paris. Sung-Nam vet inte vad han ska göra med sitt liv och äktenskapet blir lidande av att hans fru fortfarande är kvar i Sydkorea. När han träffar den unga konststudenten Yoo-jung Lee (spelad av Eun-hye Park) börjar han fundera över sina värderingar och vad kärlek verkligen betyder för honom. Hong Sang-soo ställer många frågor om livet och konsten i "Night and Day" samtidigt som han med en avskalad, nästan Ozu-lik, stil visar det vackra Paris och hur det kan vara att bo där som ensam konstnär med moraliska dilemman.

Hong Sang-soo är en av Sydkoreas mest prisade regissörer och har tidigare gjort filmer som "Turning Gate" och "Woman on the Beach". "Night and Day" är hans åttonde film och var med och tävlade i Berlins filmfestival 2008.

Epitaph (2007)

En kuslig spökhistoria om ett sjukhus där mystiska ljud hörs från bårhusavdelningen. En ung läkarstudent bestämmer sig för att ta reda på vad som pågår i sjukhuset på kvällarna men blir chockerad över vad han upptäcker. Samtidigt kommer en ung traumatiserad flicka in för psykologisk behandling. Vad har hon varit med om och vad är det hon ser när hon skriker? Epitaph är en skickligt berättad skräckfilm där tonvikt läggs på snygg cinematografi och stämningsfull mise-en-scène. Genom att hoppa mellan fyrtiotalet och nutid serverar Jung Brothers en ovanligt vacker skräckfilm som lovar gott för framtiden. Troligen den bästa koreanska skräckisen sedan "A tale of Two Sisters"...

Filmen är regisserad av de talangfulla bröderna Jung Beom-Sik och Jung Sik vilka är värda att hålla ett öga på i fortsättningen.

Program: www.seoul-stockholm.com
Biljetter: www.zita.se
Förfrågningar, pressvisningar och bilder: press@seoul-stockholm.com

Officiell hemsida till Tokyo Gore Police uppe!


Yoshihiro Nishimuras splatterorgie Tokyo Gore Police har nu fått en officiell hemsida. Dessutom finns det numera en kort men oerhört roande trailer på filmen som skiljer sig något från det material vi tidigare fått se.



Av: Peter Nilsson

torsdag 4 september 2008

Lee Yoon-Gi gör My Dear Enemy


Lee Yoon-Gi gör med sin nya film (My Dear Enemy) en rejäl avvikare från sina senaste produktioner - This Charming Girl och minimalistiska och smått lysande Ad-Lib Night. Åtminstone om trailern är en uppvisning av vad vi har att vänta oss.

My Dear Enemy kan säkert komma att bli mer lättsinnig än regissörens tidigare verk men med denne man vid rodret och Jeon Do-yeon och Ha Jung-Woo kan det mycket väl bli ett lyckat projekt.

Filmens handling kretsar kring den arbetslösa och fattiga kvinnan Hee-Soo (spelad av Jeon Do-yeon) som efter ett år möter sin förra pojkvän Byung-Woon (Ha Jung-Woo) och försöker kräva honom på de 3,5 miljoner won han är skyldig henne. Byung-Woon är i sin tur luspank och deras enda alternativ är att med olika lögner försöka få Byung-Woons "flickvänner" att hjälpa till.

I My Dear Enemy kommer vi förutom Jeon Do-yeon och Ha Jung-Woo även få se Kim Hye-ok och Kim Young-Min i rollbesättningen. Filmens releasedatum är satt till den 25:e September.


Av: Peter Nilsson

Inspelningen av Ip Man slutförd


Inspelningen av Ip Man är färdig. Filmteam och rollbesättning firade slutförandet av filmen tillsammans med Yip Mans son Yip Chun i söndags i Wanchai.

Donnie Yen, filmens huvudrollsinnehavare, mötte två stora utmaningar under inspelningen. Nedbantning och en smärtsam åkomma i höger axel.

"Då vi filmade kampsportsscener var jag i princip oförmögen att röra min axel. För nästan alla tagningar var jag tvungen att förlita mig på en massör som lättade smärtan i min axel så att jag kunde genomföra en tagning." sade Donnie Yen.


Ip Man regisseras av Donnie Yens nya vapendragare, Wilson Yip, som ligger bakom senaste års succeér som SPL, Dragon Tiger Gate och Flash Point - samtliga med Donnie Yen. Donnie hyser stort förtroende till deras nya samarbete och anser att Ip Man är deras mest fullfjädrade arbete till datum.

Ip Man ska ha premiär i Kina den 19e December.



Av: Peter Nilsson

tisdag 2 september 2008

Portland Street - asiatisk film

Hej och välkomna till Portland Streets nya skepnad.
.
Av diverse anledningar har Portland Street flyttats över till denna blogg, bland annat för att effektivt minska tiden mellan uppdateringar som på den forna sajten har varit lite väl sporadiska och osammanhängande.
.
För er som nyligen har hittat hit kan jag för er info berätta att Portland Street i relativt många år har huserat på internet som Sveriges största sajt dedikerad till asiens filmindustri. Framförallt har tonvikten lagts på filmrecensioner från östastiska länder som Kina, Japan och Sydkorea.
.
Tidsbrist och andra orsaker har dock lett till färre uppdateringar och längre avbrott vilket nu förhoppningsvis kan åtgärdas med bloggen.
.
Både gamla och nya läsare hälsas välkomna och vi får hoppas att bloggen är till belåtenhet.
.
/Peter & PS Crew