Recension: Yeong-Ja`s Heydays

Yeong-Ja`s Heydays

Skådespelare: Song Jae-ho, Yeom Bok-sun, Choi Bul-am, Do Keum-bong

År: 1975

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Kim Ho-seon

Manus: Cho Seon-jak

Efter att ha kommit tillbaks från Vietnam börjar Chang-su jobba på ett offentligt bad och en kväll på en polisstation stöter han på en gammal bekant, Young-ja som är anhållen för prostitution. Chang-su lyckas få ut henne genom att låtsas vara hennes bror och bestämmer sig för att hjälpa henne.

Paret träffades första gången flera år tidigare när hon jobbade som hushållerska hos fabrikschefen där Chang-su var anställd, hon var en naiv och oskuldsfull lantortsflicka som kommit till Seoul och Chang-su blev kär och friade till henne innan han var tvungen att åka till Vietnam.

Efter att Chang-su lämnat henne så började problemen dyka upp, husets son utnyttjar henne och hon får sparken och slängs ut ur huset så fort det upptäcks av föräldrarna. Hon lyckas få ett jobb på en syfabrik men lönen är för dålig och hon försöker dryga ut ekonomin genom att jobba på en bar men eftersom hon inte vill prostituera sig så blir hon av med det jobbet också.

Busskontrollant är nästa yrke som Young-ja prövar på och det passar henne väldigt bra men hon råkar ut för en olycka och blir av med ena armen vilket gör att hon dras ner i prostitutionen i alla fall till slut. Försäkringspengarna som hon fick för armen skickar hon till sin mor och syskon och fortsätter låtsas för dom att hon har det bra i Seoul.

Chang-su hjälper henne med att först skaffa en protes och använder en stor del av sina besparingar till hennes sjukhusvård och försöker få henne att sluta med prostitutionen. Men en vacker dag har hon försvunnit igen.

Trots det mörka temat och huvudpersonens uppoffringar så slutar den lyckligt och det bidrog säkert till filmens popularitet vilket gjorde att den sålde över 300 000 biljetter och filmen blev med det den fjärde mest sedda koreanska filmen under hela 1970-talet.

Det är en ganska absurd historia som visas upp och filmen blev en frisk fläkt på biograferna under en period när censuren var stenhård och allt förhandsgranskades och fick antingen godkänt eller avslogs av militärregimen. Det var inte många filmer som godkändes och filmproduktionen minskade drastiskt från över 200 filmer 1970 till bara 94 för året 1975.

En annan egenhet under samma period är att alla röster i filmen är dubbade, det var inte förrän i slutet av 70-talet som skådespelarna fick använda sina egna röster i filmerna, men det är det inget man tänker på förutom ett par gånger när synkroniseringen inte stämmer riktigt.

Av: Ulf Lönn