måndag 15 december 2008

Juluppehåll!

Ni kanske har undrat varför bloggen har stått still den senaste veckan? Så här i jultider blir allt extra stressigt, inte minst på jobbet och av denna anledning låter jag bloggen förbli utan uppdateringar en kortare tid. Redan om mindre än en vecka kommer dock nytt material börja publiceras igen. Så håll ut och julstressa inte ihjäl er ;)
/Peter & PS Crew

söndag 7 december 2008

Johnny To filmar igen, men utan Alain Delon


Det är alltid en trevlig nyhet när Johnny To sätter sig tillrätta på registolen (inte för att han lär ha tid att resa sig med tanke på alla projekt karln tar för sig) och särskilt angenämnt blir det med upphetsande verk som Vengeance.

Vengeance är Johnny Tos nya projekt som har skrivits av hans ständige partner Wai Ka-Fai och som berättar historien om en yrkesmördare som blivit kock men som reser till Hong Kong för att hämnas på det gäng som mördade hans dotter.

Alain Delon var så tidigt som 2007 påtänkt för rollen som yrkesmördaren men tackade av okända skäl nej. Lyckligtvis bestämde sig Johnny To för att inte skrota projektet med tanke på att storyn var så pass bra och Fransmannen Johnny Hallyday har nu tagit över Delons roll. Sedvanliga Johnny To-kollabaratörer som Anthony Wong, Simon Yam, Lam Suet och Lam Ka-Tung medverkar givetvis också. Franska skådespelerskan Sylvie Testud finns även med i rollistan.

En premiär av Vengeance blir av nästa sommar.

Av: Peter Nilsson

Written, precis vad Sydkorea behöver


Det är på tiden att Sydkorea får rätsida på sin dalande filmindustri. Bortsett från en handfull regissörer genomsyras branschen av mediokra filmskapare som enbart tycks plagiera varandra. Det nyskapande tänket som skapade så stort intresse för landets blomstrande filmindustri för några år sedan är som bortblåst och numera släpps det ytterst få verk av god kvalitet.

Nya filmen Written tycks däremot inte sälla sig till den skraltiga skaran, inte med den briljant udda handlingen i åtanke i alla fall.

Written handlar om A. A vaknar en dag upp i ett badkar och inser att en av hans njurar saknas. Medan A försöker hitta sin förlorade njure möter han en manusförfattare som berättar att A bara är en karaktär i en oavslutad film och att han kommer träffa på en skådespelare som ska spela A i filmen. Samtidigt inser personalen som arbetar på filmen att manuset inte är färdigskrivet och de beger sig till författarens hus för att hitta slutet. A bestämmer sig för att också försöka lösa detta problem trots att han bara är en ofullständig varelse från en berättelse. Filmen är en metafor, målad med intensiva scener, som beskriver hur man slutför en historia medan en regissör, manusförfattare och även en karaktär i berättelsen hjälper varandra, även under allvarliga spänningar.

Låter inte som någon alldaglig historia va? Trailern sviker inte den heller och det är fantastiskt kul att se lite kreativitet från ett filmland som kan om de bara vill.


Av: Peter Nilsson

Ong Bak 3, rykten om ännu en uppföljare


Jaha, olycksdrabbade Ong Bak 2 har knappt haft sin premiär och redan har rykten om ännu en uppföljare börjat florera. Håvar Ong Bak 2 in tillräckligt med pengar är det väl inte särskilt förvånande om Sahamongkol Film är villiga att producera ytterligare ett bidrag till filmserien men med tanke på alla svårigheter med inspelningen av del 2 känns det lite lustigt att planer redan existerar.

Nåja, hittills är det bara rykten. Hur Ong Bak 2 mottas av publiken ska dock bli ytterst intressant.

Av: Peter Nilsson

Smygtitt på Thirst


Bekant för de flesta Park Chan-Wook-fans är nyheten om hans kommande produktion Thirst, regissörens första försök att göra en vampyrfilm. Premiären blir inte av förrän nästa år men redan nu har några kortare scener från ett Sydkoreanskt nyhetsprogram publicerats på nätet. Det är inte direkt något avslöjande fotage men det kan kanske tillfälligt stilla nyfikenheten för er som otåligt väntar på detta projekt.

Thirst är en djupdykning i skräckgenren där Park Chan-wook tar sig an vampyrtemat. Song Kang-ho spelar en respekterad präst som frivilligt låter forskare testa ett nytt vaccin på honom, något som får ödesdigra konsekvenser då han efter en blodtransfusion förvandlas till vampyr. För att spä på sin olycka ytterligare lyckas han dessutom bli förälskad i sin bäste väns fru.



Av: Peter Nilsson

torsdag 4 december 2008

Recension: Black Magic


Black Magic (Jiang tou)

Skådespelare: Ku Feng, Lo Lieh, Tien Ni, Ti Lung, Lily Li Li Li, Goo Man Chung, Lam Wai Tiu, Lee Sau Kei, Yueh Hua, Chan Ping, Norman Chu Siu Keung

År: 1975
Land: Hong Kong
Genre: Skräck, Äventyr, Erotik
Regi: Ho Meng Hua
Manus: Ni Kuang

Det finns en rolig liten undergenre i Asien, främst Hong Kong, men även i andra länder som delar eller har liknande religioner. Genren jag pratar om brukar handla om när någon blir utsatt för förbannelser från en svartmagiker, varpå denne anlitar en rivaliserande magiker eller en präst för att bekämpa ondskan och detta resulterar nästan alltid i en trevlig liten strid i slutet. Black Magic från 1975 är en av de första i genren och ett fint exempel för den som vill uppleva den.

Black Magic handlar om en skönt elak liten svartkonstnär som sitter ute i ett litet hus ute i ett träsk. Personer som vill hämnas på någon eller vill ha något brukar anlita honom och hans besvärjelser, till saftiga priser. En dag dyker Liang Jiajie upp och vill ha en besvärjelse som gör att en rik änka skall bli kåt på honom så att han kan komma åt hennes pengar. Han har dock själv inga pengar att betala för den, och när besvärjelsen går över efter ett dygn och han fortfarande inte kan betala så får han vad han förtjänar. Han smälter alltså. Den rika änkan har dock problem själv då hon är ute efter en av sina anställda, men han är inte det minsta intresserad, speciellt när hans egna giftemål är ganska nära. Änkan hyr helt sonika svartmagikern och hans besvärjelse fungerar alldeles utmärkt. Det är dock nu som komplikationer uppstår, då svartmagikern får upp ögonen för den vackra änkan och det blir inte bättre av att frun till hennes offer vill blanda sig i leken.

Det är en skönt exploativ rulle vi har att göra med här. Sex, blod och härliga förbannelser galore. Det jag älskar mest med de här filmerna är alla de sjuka och skruvade förbannelser som figurerar. Det är maskar och äckel och gud vet vad, till exempel så får en kvinna maskar under huden och måste tappas på dem, via ett hål i ryggen. Yikes. Black Magic är välgjord och välspelad, förutom kanske den blivande äkte maken som känns lite blek men som kompenseras fint av Ku Feng som den girige svartmagikern. De visuella effekterna kan vara aningen billiga ibland, men det gör inte så mycket då filmen vinner på sin fantasirikedom. Filmen är inte den blodigaste i sin genre men har gott om slem och äckel så om du är det minsta intresserad av den här typen av filmer så Black Magic en av de skönaste. Jag menar, den har ju allt. Blod, tuttar och maggotar under huden.

Av: Joachim Andersson

måndag 1 december 2008

Recension: The Uninvited


The Uninvited (4 Inyong shiktak)

Skådespelare: Park Shin-yang, Jeon Ji-hyun, Yu Seon, Kim Yeo-jin

År: 2003
Land: Sydkorea
Genre: Skräck
Regi: Lee Su-yeon
Manus: Lee Su-yeon

En inredningsarkitekt, Jung-woon, (Park Shin-yang) är på väg hem i tunnelbanan sent en kväll när en mamma lämnar sina två barn på ett säte och när han senare lite halvtrött hoppar av vagnen som sista passagerare ser han att barnen fortfarande sitter sovandes på sätet. Morgonen därpå hör han på radion att barnen blivit förgiftade av sin mamma och lämnats döende i tåget.

Hans blivande fru har möblerat om hans kök vilket ger ett det ett spökaktigt utseende där takets lampor är riktade mot bordet och fyra stolar. En kväll ser han dom två döda barnen sitta runt bordet och hela hans värld vänds upp och ner.

Den koreanska originaltiteln blir i svensk översättning ett bord för fyra. Han träffar en kvinna, Yun, (spelad av Jeon Ji-hyun) under ett arbete hos en psykolog och det visar sig att hon även är medlem i hans fars församling och han skjutsar hem henne en kväll efter en gudstjänst. Jung-woon lider av mardrömmar och hallucinationer och det verkar som om Yun har svaret på några av hans funderingar plus att hon har förmågan att se dom döda barnen i hans kök. Mardrömmarna och Yuns svar på frågorna leder honom till barndomen och en brand som gjort att han har svårt att minnas något dessförinnan. Yun har sina egna problem eftersom hon lider av narkolepsi och kan falla i sömn när som helst och har dessutom förlorat ett barn.

Filmen bygger på stämningar som sakta byggs upp under filmens två timmar. Just långsamheten och den mörka och dystra stämningen som speglas i det kalla ljuset i Jung-woons kök är något som många har svårt för. Det finns ett par chockerande och oväntade scener men annars så handlar det mest om spänning på det psykologiska planet.

Av: Ulf Lönn

torsdag 27 november 2008

Ny Vietnamesisk kampsportsfilm på gång!


Vietnamesisk kampsportsfilm är inget vi är direkt bortskämda med. 2006 års The Rebel blev den första av sin sort att uppmärksammas i väst. Som historisk skildring kombinerad med rafflande sparkar och eldstrider lyckades den oerhört väl och önskan om att se mer av den varan har ökat.

Dustin Nguyen gestaltade skickligt en av filmens skurkroller och det är en positiv nyhet att han är i antågande med sin regidebut, nämligen Monk on Fire. Någon vidare information om det projektet är för nuvarande inte tillgänglig men det är säkerligen något att hålla ögonen på. Men det är inte alls Dustin är inblandad i. Filmskaparen Luu Huynh (The White Silk Dress) tar sig an actiongenren tillsammans med Dustin i kommande The Legend is Alive.

The Legend is Alive är en berättelse om Bruce Lee (ja, han heter så), en mentalt efterbliven man vars enda önskan är att få se sin älskade mor flytta till Amerika. Det låter simpelt men intrycket av trailern är att Luu Huynh fokuserar lika mycket på drama som på actiondelen. En film som onekligen verkar intressant, och är ni sugna så finns en trailer för er att beskåda här nedan.


Av: Peter Nilsson

Bekräftad uppföljare till Ip Man innan premiären?


Producenten Raymond Wong har gett grönt ljus åt en uppföljare till Ip Man - detta innan premiären av den första filmen ägt rum. Ip Man kommer troligtvis håva in massor av pengar så det känns inte vidare riskfyllt att redan planera på ytterligare en film om Wing Chun-mästaren Ip Man.

Medan trailern till det kommande alstret är utomordenligt lovande verkar handlingen till dess uppföljare inte mindre intressant. Tanken är att man ska följa Ip Mans migration till Hong Kong där han bland annat får en mycket speciell elev under sina vingar. Denne man är givetvis legendariske Bruce Lee och Raymond Wong har redan råkat avslöja att just denne man blir en av huvudkaraktärerna. Hur kan man ens ogilla tanken?

Av: Peter Nilsson

Feng Xiaogang återvänder till komedin


Feng Xiaogang (Big Shots Funeral, A World Without Thieves) återvänder till sitt rätta element efter de två avstickarna The Banquet och Assembly. Jajamensan, Xiaogang är på gång med ännu en komedi och eminente Ge You spelar en av huvudrollerna.

I filmen, som heter If You Are the One, säljer Ge Yous karaktär en uppfinnig till sin privatinvesterare för en himla massa pengar. Därefter tycker den nyrike mannen att det är dags att gifta sig och hittar bland otaliga kandidater en flygvärdinna.

Skådespelare som också medverkar är Alex Fong, Vivian Hsu, Feng Yuanzheng, Hu Ke, Issoh Uzaki och Che Xiao. If Yor Are the One har premiär i Kina nästa månad.

En trailer hittar ni här

Av: Peter Nilsson

tisdag 25 november 2008

Francis Ng vill göra uppföljare på New Dragon Gate Inn


En av Hongkongs kanske finaste skådespelare, Francis Ng, har uttryckt sin vilja att producera samt regissera en uppföljare till Tsui Harks New Dragon Gate Inn (1992).

Originalet kom så tidigt som 1966 under titeln Dragon Gate Inn och regisserades av legendariske Taiwanesen King Hu. Den utspelade sig under Ming-dynastin då en manlig och kvinnlig krigare anländer till ett gästhus för att frita en ministers barn, dödsdömda av en illasinnad eunuck.

Som tidigare nämnt gjorde Tsui Hark sin egna version 1992, filmen döptes till New Dragon Gate Inn och blev en otroligt framgångsrik saga i hemlandet. Med stjärnor som Maggie Cheung, Tony Leung Ka-Fai, Brigitte Lin och Donnie Yen samt koreografi av Ching Siu-Tung och Yuen Bun banade den väg för otaliga efterapningar, somliga med skapligt resultat men desto fler undermåliga.

Tsui Hark har åtskilliga gånger berättat att han ämnar regissera en egen uppföljare, men hittills har det som bekant inte hänt mycket på den fronten. Därför är det särskilt intressant när Francis Ng tycks ta saken i egna händer. Enligt vissa källor har Francis övertalat större delen av det ursprungliga filmteamet att ansluta sig till projektet. Dessutom vill han att Andy Lau och Tony Leung Chiu-Wai ska medverka i varsin roll.

Mer information kommer så fort den finns tillgänglig. Än så länge är inget bekräftat, men vi får för all del hoppas att det blir något av det här.

Av: Peter Nilsson

Första smakprovet på Nanking! Nanking! är här


Lu Chuan (Kekexili: Mountain Patrol) arbetar på en historisk skildring av massakern i staden Nanjing där hundratusentals civila mördades av Japanska soldater år 1937. Lu Chuan har nyligen lagt upp ett smakprov från filmen på sin blogg.

Scenerna från Nanking! Nanking! hittar ni här

Av: Peter Nilsson

Basket och Muay Thai mixas i Fireball


Basket och Muay Thai på samma gång? Låter vansinnigt töntigt, men efter att ha bevittnat den nya trailern på kommande Fireball verkar det onekligen som att vi har brutal underhållning att vänta oss.

Fireball handlar om Tai, en ung kille som slipper arresten tack vare sin tvillingbror Tan. När Tai lämnar häktet finner han sin bror i koma med allvarliga skador. Tans flickvän hävdar att han ådrog sig skadorna när han samlade ihop pengar för att kunna frige Tai.

Tai känner sig skyldig och bestämmer sig för att söka upp de som skadat hans bror. Resan leder till en organisation som anordnar illegala basketmatcher, men inte vilka matcher som helst. Här gäller inga regler, matcherna bloddrypande sammandrabbningar där slag, sparkar och tillhyggen blandas in i sporten. Tai blir därefter medlem i laget Fireball.

Fireball blir trots sin annorlunda premiss en film att hålla ögonen på. Är någon sugen på våldsam underhållning av sällan skådat slag? Titta då på trailern här nedan så vet ni vad ni har att se fram emot.


Av: Peter Nilsson

lördag 22 november 2008

Recension: Mothra vs. Godzilla


Mothra vs. Godzilla (Mosura tai Gojira)

Skådespelare: Akira Takarada, Yuriko Hoshi, Hiroshi Koizumi, Yu Fujiki, Emi Ito, Yûmi Ito, Yoshifumi Tajima, Kenji Sahara, Jun Tazaki, Kenzo Tabu, Yutaka Sada, Akira Tani, Susumu Fujita, Ikio Sawamura, Ren Yamamoto

År: 1964
Land: Japan
Genre: Sci-Fi, Action, Drama
Regi: Ishirô Honda
Manus: Shinichi Sekizawa

Det är märkligt, jag går omkring i lägenheten och har tråkigt. Pillar lite på min fina Godzilla-box och inser att jag faktiskt aldrig sett Mothra vs. Godzilla! Jag har bara förutsätt att jag sett den en gång i tiden, men icke! Det är nästan så att jag skäms. I alla fall så var väl det en god överraskning och filmen var betydligt bättre än förväntat trots Mothra, Infant Island och de där förbaskade mini-tvillingarna.

Ett stort ägg flyter i land vid en sömning liten fiskeby. Byborna lägger beslag på ägget och säljer det till en rik affärsmän som vill tjäna lite pengar på ägget. Men bakom honom finns än ännu rikare knös som har andra planer. I närheten så är det en tredje affärsman som har köpt upp ett stort land och vatten-område och ska tömma det på vatten och bygga lyxvillor där, intill den vackra havsutsikten.

Men det visar sig inte mer än att ägget faktiskt tillhör Infant Island, där den lokala infödingarna dyrkar äggets mamma, Mothra, som en gud. De vill ha tillbaka ägget, men affärsmännen vägrar och uppgivet så beger sig de två små mini-tvillingarna som är utsända hem igen, flygandes på Mothra.

I och med att området har tömts på vatten så vaknar även Godzilla upp där han legat och sovit nere i dyn. Nu är han riktigt, riktigt arg och börjar traska genom omgivningarna för att ta och förstöra ägget. Det är som en magnet och han vill bara trampa och förstöra.

Man lyckas övertala infödingarna på Infant Island att skicka Mothra till hjälp, innan hon dör av hög ålder...

Jag är ingen stor fan av Mothra-mytologin och den där ganska trista infödingsön som bara är en ursäkt för att se utklädda japaner dansa infödingsdanser. Mothra själv är ofta ganska trist som monster och är på tok för snäll av sig. Men här blev jag överraskad. Dels så är infödingarna inte ett glatt gäng infödingar, utan ganska deppade då deras omgivning dör av radioaktivitet efter atombombstester.

Skurkarna runt omkring är giriga otäckingar som är så desperata efter pengar att de glatt mördar folk för dem och Godzilla är en riktig onding! Ingen hjälte som ska rädda jorden alltså. Han är elak som fan och ser elak ut, krossar en hel del fina nationalsymboler och vill bara döda den gulliga Mothra.Godzilla-dräkten är faktiskt en av de bästa jag sett i serien, så även med Mothra-dockan.

Men naturligtvis är det ren underhållning också med knivskarp regi av Ishiro Honda. Miniatyreffekterna och de visuella effekterna är bland det bästa jag sett i denna första Godzilla-omgång och det blir riktigt övertygande i actionscenerna. Det förekommer till och med lite blod, något jag inte sett i en G-film sedan Terror of MechaGodzilla från 1975.

Trots en lite långsam första halva så levereras det klassisk och tidlös Toho-monsterfilm från mästaren själv. Mys mys!

Av: Fred Andersson

tisdag 18 november 2008

Ip Man närmar sig och bjuder på ännu en trailer


Ny, längre och bättre. Ännu en smakfull trailer till kommande kampsportsrullen med Donnie Yen har hittat sin väg till nätet. Ip Man ser hittills ut att leverera.

I huvudrollen och i gestaltandet av Ip Man (Bruce Lees tränare i Wing Chun) ser vi Donnie Yen. Övriga roller innehas bland annat av Simon Yam, Fan Siu Wong och Gordon Lam. Actionkoreografin hanteras av Sammo Hung.

Ip Man regisseras av Donnie Yens nya vapendragare, Wilson Yip, som ligger bakom senaste års succeér som SPL, Dragon Tiger Gate och Flash Point - samtliga med Donnie Yen. Donnie hyser stort förtroende till deras nya samarbete och anser att Ip Man är deras mest fullfjädrade arbete till datum.


Av: Peter Nilsson

SABU gör udda romanfilmatisering med Ryuhei Matsuda


Regissören Hiroyuki 'SABU' Tanaka (Unlucky Monkey, Dead Run) är tillbaka, och detta med Ryuhei Matsuda i huvudrollen i filmatiseringen av romanen Kanikousen från 1929.

Den ursprungliga romanen skildrar en proletär kamp för missgynnade arbetare ombord på ett konserveringsfartyg. Ett förnyat intresse för romanen blomstrade i år då 600.000 exemplar har sålts i och med en nylansering. Historien har tidigare omvandlats till film, detta i regi av Sou Yamamura år 1953. Yamamura gestaltade en av huvudfigurerna i det verket. Romanen har dessutom nyligen anpassats till manga.

SABU har uttryckt en viss motvilja att fokusera på social kritik och ämnar att rikta större uppmärksamhet åt att ge alstret en underhållande ton, den ska vara fylld med svart humor. Filmen verkar inte heller vara inställd på någon specifik tid utan det enda som tycks vara klart är valet att använda sig av ett modernt pop-inflytande i kostymer och design. Sängarna i fartyget kommer bland annat i hotellkapsel-stil. En del CGI är SABU också villig att använda.

Kanikousen börjar spelas in i slutet av denna månaden och premiären blir av någon gång under 2009.

Av: Peter Nilsson

Ny trailer till Dante Lams The Beast Stalker


Dante Lams tillsynes actionspäckade thriller The Beast Stalker har sin biopremiär i Hong Kong den 27:e November. På den officiella hemsidan som ni når här hittar ni bland annat en ny trailer.

I rollistan finner vi bland annat Nicholas Tse som ett flertal gånger redan har bevisat att han har vad som krävs för att övertyga actionfanatiker på vita duken. Kompetenta Nick Cheung medverkar han också, likaså skådespelerskorna Zhang Jing Chu och Sherman Chung.

Av: Peter Nilsson

Buttonman, blodig Kinesisk gängthriller


Det är dags för en Kinesisk gängthriller. Jen Hao Chiens The Button Man handlar om Wei, en yrkesmässig ”städare” åt den Kinesiska maffian som tar hand om de döda kroppar de lämnar efter sig och undanröjer alla spår. Vad han själv inte räknat med är att han själv snart står på deras dödslista.

The Button Man verkar bli en tämligen blodig historia, åtminstone om filmens två trailers talar sanning. Det kanske mest intressanta med projektet är att den hederlige Hongkongskådisen Francis Ng (Shamo) medverkar i vad som verkar vara huvudrollen.

Den officiella hemsidan plus två trailers hittar ni här

Av: Peter Nilsson

lördag 15 november 2008

Recension: The Road



The Road (Gil)

Skådespelare: Bae Chang-ho, Kang Ki-hwa, Kwon Beom-taek, Seol Won-jeong

År: 2004
Land: Sydkorea
Genre: Drama
Regi: Bae Chang-ho
Manus: Bae Chang-ho

Efter att ha avslutat sina studier 1977 så blev Bae Chang-ho regiassistent till Lee Jang-ho och regidebuterade 1982 med People of the slum (a.k.a People of Ko-bang Neighborhood) och regisserade även Iron Men samma år. Sitt stora genombrott fick Bae med Whale hunting från 1984 och Deep blue night året därpå. I båda filmerna hade Ahn Sung-ki huvudrollen och det var en skådespelare som regissören samarbetade med under hela 80-talet.

Under nittiotalet och framåt så har regissören inte haft några lika stora framgångar som under årtiondet innan då han tillhörde den unga och nyskapande generationen av filmare. Efter den misslyckade thrillern The Last witness så återvände Bae till det klassiska melodramat med The Road 2004 som är en av hans bästa filmer på många år.

The Road som utspelas under 70-talet handlar om en vandrande smed, Tae-suk, spelad av Bae själv som vandrar mellan marknad och marknad och försöker hanka sig fram på att vässa knivar och laga järnföremål. Under en bussresa träffar han Shin-young (Kang Ki-hwa) som är på väg till sin fars begravning i en liten bergsby. Genom tillbakablickar mot mitten av femtiotalet får vi reda på vad som hänt Tae-suk och hans bästa vän Duk-soo (Kwon Beom-taek) som senare blir hansovän.

Duk-soo är en spelare som dricker för mycket men Tae-suk går i borgen med sitt hus för ett lån till Duk-soo som förlorar allt inklusive huset till en gangster. Tae-suk försöker vädja till gangstern att få tillbaks sitt hus men det slutar med slagsmål och Tae-suk attackerar honom och hamnar i fängelse.

Efter fyra år är han en fri man och han återvänder till sin lilla hemby för att träffa sin fru och son men när han kliver in genom dörren till huset så ser han sin fru och Duk-soo ligga på golvet tillsammans och han beger sig genast därifrån utan att vänta på någon förklaring.

Det visar sig att Shin-young är Duk-soos dotter och trots avskyn mot hennes far så hjälper han henne eftersom hon lider av epilepsi och vad som verkar vara en mindre utvecklingsstörning. Hennes sätt är som ett litet barns, hon verkar inte kunna ta hand om sig själv och håller på att råka riktigt illa ut när en busschaufför blir alltför intresserad av henne. Dessutom har hon en röd kappa med ett stort gult smile-märke som förstärker det naiva och barnsliga hos henne.

Den buttre Tae-suk hjälper henne till byn och betalar till och med hennes fars begravning där ett par hemligheter avslöjas och ser sedan till att hon kommer med på bussen som tar henne tillbaks till Seoul.

En enkel historia om en handfull människor där filmens styrka ligger i miljöskildringarna och Bae har verkligen utnyttjat alla slags miljöer från storslagna berg och ändlösa vidder till små trånga torg. Dessutom skildras alla årstider i filmen på ett lika imponerande sätt.

Filmen är helt i stil med regissörens tidigaste verk från 80-talet, även om det sentimentala aldrig tar överhanden utan regissören låter karaktärerna ha hoppet kvar.

Av: Ulf Lönn

Recension: Space Monster Dogora


Space Monster Dogora (Uchu daikaijû Dogora)

Skådespelare: Yosuke Natsuki, Yôko Fujiyama, Hiroshi Koizumi, Nobuo Nakamura, Robert Dunham, Akiko Wakabayashi, Jun Tazaki, Susumu Fujita, Seizaburô Kawazu, Eisei Amamoto, Haruya Kato, Yoshifumi Tajima, Nadao Kirino, Akira Wakamatsu, Hironobu Wakamoto

År: 1964
Land: Japan
Genre: Sci-Fi, Kriminalare
Regi: Ishirô Honda
Manus: Jojiro Okami, Shinichi Sekizawa

Kolätande rymdmonster? Låter inte så upphetsande, men jag kan lova att det är det. Eiji Tsuburayas underbara tentakelförsedda kreationer lyfter upp broar och kastar tillbaka dem i sin jakt på på kol att suga upp. Samtidigt så springer ett gäng internationella juveltjuvar omkring och blir snuvade på konfekten av japanska polisen och en internationell agent.

Det är just den sista biten som är den svaga delen av filmen. Den är kompetent utförd och i en av rollerna som juveltjuv ser vi Akiko Wakabayashi som spelade den Serginska prinsessan i Ghidorah the threeheaded monster och även Aki i bondrullen You only live twice. (Ni förstår ju vilken roll av de två som är den viktigaste för mig...). Problemet med juveltjuvarna är att det är lite Åsa-nissevarning över det.. de framställs som "bumbling fools" vilket antagligen var helt korrekt i japansk film anno 1964, men själv tycker jag att de segar ner filmen lite. De fungerar dock utmärkt inom manusets struktur.

Det är väl bara jag som önskade mig mer monsteraction... hur som helst, en mycket bra monsterfilm med suveräna specialeffekter som håller nästan genom hela filmen förutom några få scener mot slutet som är svaga. Men scenen när Dogora gör processen kort med bron uppväger allt.

Filmen finns på en alldeles utmärkt R1 dvd på med mycket bra bild. Inte lika bra som Varan the unbelievable, men nästan.

Av: Joachim Andersson

Red Cliff part 2 har fått en trailer


John Woos episka jättesatsning Red Cliff slutade något abrupt och lämnade de flesta åskådare med en önskan att se mer. Den önskan faller in, troligtvis inom en ganska snar framtid. Trailern till Red Cliff - part 2 har precis anlänt och ser precis som föregångaren ut att bli ett pampigt äventyr med massiva krigsscener. John Woo har uppenbarligen inte sparat på krutet.


Av: Peter Nilsson

måndag 10 november 2008

Recension: Painted Skin


Painted Skin (Wa pei)

Skådespelare: Donnie Yen Chi Tan, Zhou Xun, Qi Yu Wu, Vicky Zhao Wei, Chen Kun, Betty Sun Li

År: 2008
Land: Kina, Hong Kong
Genre: Fantasy, Drama, Action
Regi: Gordon Chan Kar Shan
Manus: Pu Songling (novell)

Strange Stories from a Chinese Studio (Liaozhai Zhiyi) är en samling av nästan femhundra (mestadels övernaturliga) berättelser skrivna av författaren Pu Songling under Qing-dynastins tidiga skede. Hans litterära verk har inspirerat filmskapare som Tsui Hark (A Chinese Ghost Story), King Hu (Painted Skin) och Li Han Hsiang. Celebriteter som Jorge Luis och Franz Kafka har uttryckt sin beundran för Pu Songlings texter.

Baserad på en roman av Pu Songling har Hongkong-baserade regissören Gordon Chan (Fist of Legend, Beast Cops) gjort filmen Painted Skin, en historia som i huvudsak bygger på en övernaturlig premiss med betoning på romantiska aspekter snarare än ett skräckrelaterat ledmotiv. Mycket talar till filmens fördel. Gordon Chan må kanske inte tillhöra den djuptänkta hopen regissörer men har levererat högklassig förströelse i snart tre decennier och har dessutom en prima grundhistoria att spinna vidare på. Därtill är rollistan på papperet en synnerligen het kombination. Vad har då Gordon Chan åstadkommit med stoffet?

Xiao Wei (Zhou Xun) är en urgammal demon (fox spirit) som upprätthåller ett vackert, ungdomligt utseende genom att äta mänskliga hjärtan. Inledningsvis befinner hon sig som fånge hos ett rövarband men undsätts av generalen Wang Sheng (Chen Kun) och hans ädla trupper. Wang Sheng gör en godartad gest och låter Xiao Wei bo i hans hem men har inga avsikter på en intim relation då han är djupt förälskad i sin hustru Pei Rong (Zhao Wei). Olyckligtvis visar det sig att demoner kan hysa kärlek till levande ting och Pei Rong upptäcker snart att Xiao Wei är beredd att trampa på lik för att komma åt hennes älskade make.
.
Förtvivlad söker Pei Rong hjälp hos sin forna älskare, Pang Yong (Donnie Yen), en avdankad soldat fast i alkoholismens träsk men ändock redo att hjälpa henne. I sitt uppdrag blir Pang Yong understödd av den tilltufsade kvinnan Xia Bing (Betty Sun) som härstammar från ett led av tappra demonjägare.

Med sin förledande blick förfar Xiao Wei bedrägligt hushållet och stadens soldater. Samtidigt påträffas dräpta människor på alla håll och kanter. Samtliga saknar sina hjärtan. I en desperat kamp mot klockan måste de undertaliga hjältarna förgöra Xiao Wei, men mörka makter och personliga intriger står i deras väg.

Ni vet den där eländiga känslan som infinner sig när en film man olidligt väntat på i vad som tycks vara evigheter inte alls visar sig vara så bra man hoppats på? Den här upplevelsen visade sig bli en sådan, efter 15-20 minuters tveksam redigering, magra personintroduktioner och torftig dialog var besvikelsen bestämt i antågande. MEN! (jag är evinnerligt tacksam att kunna använda det ordet nu), strax därpå gör filmen en totalvändning, förbluffande men efterlängtat i rätt riktning.

Det är romantiken och intrigernas känslosvall som efter en tveksam start korrigerar det besvärliga intrycket. Painted Skin är nämligen en känslomässigt nyansrik historia som skildrar sex personer och ungefär lika många typer av kärlek. Gordon Chan visar sig vara oväntat driven i berättandet och framhäver samtliga individers emotiva bevekelsegrunder med felfrihet. Särskilt intagande är Pei Rongs hjärtslitande tillvaro när hon blir varse om Xiao Weis ondsinta natur och står oförmögen att hindra förloppet. Zhao Wei gör sin roll med virtuositet, aldrig har jag betraktat henne uträtta ett så passionerat arbete. Zhou Xun har framgång i sin ansats att återspegla egoistisk åtrå men insikten om det omöjliga att leva i normal samverkan med mannen hon älskar ger henne dessutom möjligheten att inkludera en slags mental ångest i uppförandet.

Resterande rollinnehavare är av godtagen men varierande klass. En viss tvetydighet hos Donnie Yens gestalt och formaliteter hos Chen Kun och Betty Sun skulle definitivt gynnas av lite finsliperi. Små brister, men likväl sådana som berör helheten. En sämre aspekt återfinns också i ackompanjemanget till somliga av filmens actionorienterade moment, tyvärr känns de direkt olämpliga och stämmer sällan överens med bildspråket. Men kompositörens Fujiwara Ikirus toner slår det verkligen gnistor om under återstående tidpunkter.

Painted Skin har sannerligen blivit en enorm publikframgång i hemlandet. Mottagandet i väst har dock skiftat mellan sågningar och tributer. Visserligen kan jag instämma i en del av kritiken, och kanske är jag lite snäll i mitt värderande, men Painted Skin visade sig trots svagare partier vara en tämligen gripande upplevelse med stora kvalitéer. Är du själv förtjust i klassiker som Bride With White Hair (1993) och A Chinese Ghost Story (1987) bör du absolut finna något av värde i Painted Skin.

Av: Peter Nilsson

Tatsuya Fujiwara i ny manga-filmatisering


Tatsuya Fujiwara har sedan sitt inträde i filmbranschen rönt stora framgångar och populariteten för den unge skådespelaren tycks ännu inte ha svalnat. Härnäst får vi nöjet att se Fujiwara i Kaiji, en filmatisering av Nobuyuki Fukomotos mangaserie Tobaku Mokushiroku Kaiji. Toya Sato tänker regissera och projketet blir hans första film, tidigare är han känd för diverse tv-draman.

Den ursprungliga serien har publicerats sedan 1996 och dess 39 volymer har sålts i över 11 miljoner exemplar. Den har dessutom tilldelats priser och förvandlats till animeserie.

I Kaiji har det officiellt meddelats att Teruyuki Kagawa och Yuki Amami har anslutit sig till skådespelarensemblen. Budgeten sägs vara flera hundra miljoner yen och möjligheter till att det blir en filmserie av det hela finns där. Under 2009 kommer åtminstone den första av filmerna ha premiär.

Av: Peter Nilsson

The Forbidden Door har fått en trailer!


För några veckor sedan berättade vi om Joko Anwars (Joni's Promise) kommande film The Forbidden Door och publicerade några lovande bilder. Nu har Twitch fått tillgång till dess första trailer och likt bilderna bådar den väldigt gott. Både rå och vacker väcker den stora förväntningar och folk som tidigare har tagit del av Anwars verk vet att han är en regissör att räkna med.

The Forbidden Door handlar om en framgångsrik skulptör som upptäcker en hemlig organisation vars medlemmar kan följa det dagliga livet hos stadens mest dysfunktionella familjer via dolda kameror. Av misstag hittar han en kanal där en ung pojke misshandlas svårt av ett galet par och hemskheterna gör att han genast vill rädda pojken. Men hans sökande leder honom till en hemlig dörr i sitt eget hus...

Klicka här för att titta på trailern och ett gäng fantastiskt snygga posters.

Av: Peter Nilsson

Ong Bak 2, posters

I väntan på att Ong Bak 2 har premiär publicerar vi 3 läckra posters vilket förhoppningsvis får er att längta lite till. Håll tummarna att Tony Jaa ror hem det här projektet.


Av: Peter Nilsson

torsdag 6 november 2008

Recension: Devil Fetus


Devil Fetus (Mo tai)

Skådespelare: Shirley Lui Sau Ling, Ngaai Dik, Lo Pooi Pooi, Ho Pak Kwong, Lau Dan, Ou-Yang Sha Fei, Loy Sau Fan, Leung San, Gam Wing Cheung, Man Gwok Wa, Chui Mang Gwong, Yu Sai Gaang

År: 1983
Land: Hong Kong
Genre: Skräck, Fantasy
Regi: Lau Hung Chuen
Manus:

Ja, jag ska faktiskt säga att det var titeln, Devil Fetus, som fick mig att köpa filmen. Det var något som kändes väldigt lovande i sin snygga smaklöshet: både djävlar och fetusar i samma film liksom ;) Min erfarenhet av CATIII-filmer från Hong Kong är inte speciellt stor, så detta visade sig vara en perfekt introduktion!

Familjen Cheng är rika och lyckliga. Svärdottern har dock köpt sig en sällsynt Jade-vas (fast den påminner mer om en fallos) på den årliga Spökfestivalen. Hon tar hem den och bisarrt nog så uppenbarar sig en bisarr demon med slemmig mörkgrön hud och och stort vitt hår och våldtar henne! Hennes man kommer precis in, tror att hon är otrogen men får genast en förtrollning över sig så att hans hud bubblar upp och avslöjar en massa maggots. Han kastar sig ut genom fönstret och dör.

En vecka senare så dör även svärdottern, troligen på grund (tror de i alla fall) av självmord. Man håller en likvaka för båda, och buddistprästen upptäcker att liket av svärdottern är gravid och att en liten demonbäbis pressar sig ut genom magen! Han slänger några trollformler på kistan och förseglar demonen för evigt... NOT!

12 år senare så har de unga pojkarna i familjen vuxit upp och den ene av dom förälskar sig nåns guddotter (släktförhållanderna i den här familjen är förvirrande, så jag lovar inte att det är rätt) och när han ska visa bönerummet så lyckas hon dra bort förseglingen på svärdotterns aska - som släpper ut demonen igen!

Först attackerar den hunden och får den att agera väldigt perverst, förutom attacker på oskyldiga människor så vill den också slicka kvinnor mellan benen. Den yngre sonen, tonåringen, blir ledsen när man till slut dödar hunden och det blir så illa att demonen hoppar över till honom...och helvetet bryter loss! Som en zombie med extrema övernaturliga krafter börjar han beta sig igenom familjen, varav flera dör på blodiga och brutala sätt. Under en period får han även transvestit-tendenser och onanerar med smink och peruk åt badräktsbilderna i sitt rum!
Men han storebror och de släktingar som hittills har överlevt måste slå tillbaka och förpassa demonen tillbaka till helvetet!

Det här är en fantastisk liten trashfest! Det är en sällsam blandning av svart magi, Amityville 2, åttiotalsskräck och gore. Samt gott om sexuella anspelningar åt nästan alla håll. Förutom transvetit-onani, hundätning, antydningar till nekrofili, huvudkrossningar, otroligt märkliga visuella effekter, våldtäktsbenägna gummimonster så bjuds det också allt för lättklädda baddräktsscener (faktiskt mer män på den fronten än kvinnor), hundattacker och riktigt sunkigt disco-dansande.

Historien är vansinnigt tunn och är mer en ursäkt för coola set pieces där folk dör eller blir skrämda av övernaturligheter. Goret är ojämnt, men blodigt och höjdpunkten är absolut huvudkrossningen (som finns i en barnvänligare version i nyinspelningen av 13 Ghosts). En annan favoritscen är då mamman i huset råkar ut för riktigt våldsamma poltergeist-fenomen i sitt sovrum, samt givetvis den schysta finalen där tonårspojken svävar omkring, ser ond ut och försöker döda sin bror - som i sin tur har lyckats få tag i ett svärd, allt för att förhindra demonen att våldta sin flickvän.

Ja, jag gillade den. Har inget försvar direkt.

Av: Fred Andersson

Samurai Zombie - Tak Sakaguchi åter bakom kameran


Skådespelaren Tak Sakaguchis karriär tog ett jättekliv efter sin medverkan i Versus (en film alla troligtvis har sett vid det här stadiet) och bortsett från skådespelandet har han nu hittat en annan filmrelaterad hobby, nämligen att regissera. Regidebuten kom med uppmärksammade Be a Man! Samurai School vilket verkar ha gett honom blodad tand för yrket. Sakaguchi är på väg med ännu ett verk där han huserar bakom kameran, med den fullständigt (O)originella titeln Samurai Zombie verkar det som om vi har massor med underhållning att vänta oss.

Filmens handling är på intet sätt djupsinnig men det å sin sida är ju en positiv aspekt i det här avseendet. En familj på resande fot stöter på och hotas av en man med pistol på en avlägsen bergsstig. Helt plötsligt, när familjen tror att det är klippt, dyker ett par upp från ingenstans och mördar pistolmannen för att strax därpå försvinna igen. Kort därefter möter familjen en galen gammal gumma som varnar dem för deras nära förestående död. Den nu förskräckta familjen är på väg mot en uppgörelse med samurajzombies som har rest sig från sina gravar.

Jag sa ju att det bådade gott, eller hur?

Av: Peter Nilsson

Jeffrey Lau gör Kinesisk Transformers!


Hur lustigt det än låter är det alltså sant! Hongkong-baserade regissören Jeffrey Lau (kanske mest omtyckt för A Chinese Odyssey filmerna med Stephen Chow) tänker realisera sina långvariga drömmar om att filmatisera Transformers. Ett titelbyte är dock att vänta, enligt källor ska Jeffreys projekt gå under namnet Robot.

Hittills är avslöjanden om detta lockande(?) koncept ytterst sparsamma. Zhou Shunguo, en investerare från Le TV.com har dock berättat att tanken är att skapa en originell design för de Kinesiska robotarna, riktat till personer vana vid Hollywoods stereotypiska karaktärer som Spindelmannen och Stålmannen. Den Kinesiske roboton kommer i jämförelse kännas betydligt mänskligare och närmare människor - som den vore en inkarnation av orientalisk visdom och styrka.

Uppenbarligen sätter filmandet redan igång den 19:e November i Kinas fastland vilket förhoppningsvis innebär att mer smaskiga nyheter snart når oss.

Av: Peter Nilsson

måndag 3 november 2008

Maggie Cheung gör comeback i Tarantinos Inglorious Basterds!


Äntligen! Veckans i särklass trevligaste nyhet måste faktiskt vara just denna. Man kan säga vad man vill om Quentin Tarantino och hans skapelser, men faktum kvarstår att han är förbannat skicklig på att sammanfoga inytressanta filmpersonligheter, många som aldrig skulle spela tillsammans om det inte vore för just Tarantino.

Nästa år påbörjas inspelningen av Inglorious Basterds (ja den heter faktiskt så), en slags hyllning till Enzo G. Castellaris actionladdade krigsfilm från 1979 där Tarantino, bortsett från originalregissören själv, har lockat personer som Brad Pitt, Eli Roth och Mike Myers till diverse roller. Nu är det också klart att Samuel L. Jackson hoppar på projektet, men vad som verkligen bör glädja folk är att underbara aktrisen Maggie Cheung gör comeback efter 5 års frånvaro från skådespelandet, och detta som fransyskan Madame Mimieux.

The Inglorious Basterds berättar historien om en judisk flicka vars familj tillintetgörs av nazister. Hon flyr till Paris och blir omhändertagen av en vänlig kvinna (Maggie Cheung) som äger en biograf. Hon ges möjlighet till hämnd då en tysk krigshjälte övertalar sina överordnade att ha visning av tredje rikets senaste propagandafilm på biografen... men kommer hon ta chansen?

Samtidigt, medvetna om filmens premiärvisning, arbetar en grupp judisk-amerikanska soldater djupt bakom fiendens linjer och planerar ett sabotage mot den tyska krigsmaskinen.

Tuff dialog och hårdbarkad action vågar väl nästan utlovas, och är inte den varan av intresse är väl ändå Maggie Cheung skäl nog att ta del av Tarantinos kommande alster?

Av: Peter Nilsson

Taiwanesiska gangstrar i Ballistic


Den 27:e November öppnar filmen Ballistic i Hong Kong. Det är uppenbarligen den första i sitt slag som behandlar organiserad brottslighet i Taiwan och är inspelad på plats i brottssyndikatens områden. Någon synopsis har ännu inte nått mig men regin tacklas av intressante Lawrence Ah Mon (City Without Baseball, Besieged City) och hårt arbetande Simon Yam (Election 2, Exodus) innehar en av rollerna. Inspelningen ägde rum både i Taiwan och Hong Kong. Mer information dyker upp när den blir tillgänglig.

Av: Peter Nilsson

Hysteriskt på hemsökt skola


Mer Malaysiskt kommer i form av skräckfilmen Histeria som bådar gott tack vare en bloddrypande trailer med bevis på att ett gummimonster används. Som bekant är gummimonster alltid uppskattat och nyttjas bäst av asiatiska händer! Enligt en recension av Variety har Histera dock mer att erbjuda än enbart gore och det kan säkerligen vara positvt det också.

Histera är filmskaparen James Lees första kommersiella skräckfilm i vilken vi får följa sex kvinnliga studenter som börjar på en (enligt sägnen) hemsökt skola och skämtsamt börjar de spela hysteriska. Oturligt nog spelar tjejerna så övertygande att skolan kallar in en häxdoktor som ska bota dem och snart börjar de drabbas av "riktiga" mystiska företeelser följda av en rad bisarra mord. Frågan är om det är övernaturliga krafter som ligger bakom dåden eller om morden har begåtts av någon av flickorna?

Handlingen låter inte nämnvärt originell, men å andra sidan lovar aldrig originalitet en bra film heller. Histeria verkar lovande nog för att skräckfilmsfans ska ta sig en titt på den. Titta på trailern här nedan och avgör själva om det är nåt för er.


Av: Peter Nilsson

Ny trailer till Malaysiskt kampsportsraffel i Kinta


Det har återigen dykt upp en trailer till olycksdrabbade kampsportsfilmen Kinta (den första i sitt slag från Malaysia) som ursprunligen skulle ha haft sin premiär 2007. Men onekligen verkar det som Kinta äntligen är slutförd då ett ny releasedatum är bestämt i och med lanseringen av den nya trailern. Den 4:e December är det dags för premiär i hemlandet.

För att ladda hem trailern, klicka här

Av: Peter Nilsson

onsdag 29 oktober 2008

Sydkoreansk remake av A Moment of Romance


Då var det dags för Sydkoreanerna att göra en nytappning på en av Hong Kongs riktiga klassiker, nämligen den omåttligt uppskattade A Moment of Romance. Originalet som släpptes 1990 handlar om en gängmedlem som förälskar sig i en gisslan han tagit efter ett katastrofalt bankrån. Filmen är en fungerande blandning av tårdrypande scener, lite pistolraffel och ordentliga gängbråk. Andy Lau gjorde i A Moment of Romance en lysande rolltolkning och i kölvattnet av filmens popularitet kom både uppföljare samt otaliga efterapningar. Den har sannerligen betytt mycket för Hong Kongs filmindustri och hittar än i dag massor med nya fans.

Rättigheterna till en remake köptes av Impact Limited och projektet sägs bli ett samarbete mellan Sydkorea, Hong Kong och Kina. Ansvaret att regissera nytolkningen har tilldelats Kim Jung-woo, känd för bland annat The Perfect Couple. Några skådespelare har ännu inte bekräftats. Ett bidrag till produktionen kan Jay Chou mycket väl göra, filmbolaget är för nuvarande i förhandlingar med honom med hopp om att Jay ska stå för filmens musik.

I November kommer det hållas en presskonferens i Hong Kong där regissören plus originalskådespelarna Andy Lau, Wu Chien-lien och Ng Man Tat ska dyka upp för att visa sitt stöd inför projektet.

Då återstår det att se om A Moment of Romance äras en nyinspelning värdig originalet. Kan bli intressant!

Av: Peter Nilsson

Sammo Hung avslöjar nya projekt inför 2009


Under premiären av sin senaste film Wushu avslöjade Sammo Hung att han ämnar regissera två filmer nästa år. Sammo var relativt sparsam med riktig information men förtäljde åtminstone att han planerar en film med sig själv i huvudrollen, ett actiondrama, och en produktion med sin son Timmy Hung vilken drar mer åt det komiska hållet med inslag av action.

För tillfället är Sammo Hung aktuell att spela i komedin He Would Be King vars inspelning startar nästa månad. Handlingen ryktas involvera en pensionerad polis (Zhao Chang Jun) som föredrar att leva resten av sitt liv genom att sköta en fotvårdsbutik. Hans dröm stöter dock på hinder i form av en fastighetsmäklare som får nys om polisens dolda kampsportstalanger och bestämmer sig för att sätta honom på prov.

Under premiären av Wushu passade även Jackie Chan på att berätta för media om sitt nuvarande tv-projekt New Shaolin Temple - en serie där vinnarna i dokusåpan The Disciple innehar huvudrollerna.

Av: Peter Nilsson

Takeshi Kobayashi regisserar film av Shunji Iwais manus


Bandage är en kommande film som utspelar sig under 1990-talet och jätteboomen av Japanska band som slog igenom då. I filmen får vi följa ett rockbands upp och nedgångar och hur kändislivet påverkar deras vänskap.

Regin tacklas av musikproducenten Takeshi Kobayashi som därtill också hanterar filmmusiken. Han handplockades som regissör av populäre filmskaparen Shunji Iwai. Shunji Iwai har även skrivit manus till Bandage. De båda har arbetat tillsammans förut, Kobayashi gjorde nämligen musiken till Iwais Swallowtail Butterfly (1996) och All About Lily Chou Chou (2001) - och utöver dessa jobb är de båda involverade i Eriko Kitagawas Harufuwei.

Det är första gången som Takeshi Kobayashi regisserar en vanlig spelfilm, i filmväg är det enda han har i bagaget en dokumentär om gruppen Mr. Children. Musiken till Bandage skrivs troligtvis av Kobayashi själv.

Den 3:e November inleds själva inspelningen men en premiär dröjer ända till 2010. Den enda skådespelaren som hittills är bekräftad är KAT-TUN-medlemmen Jin Akanishi som i och med Bandage debuterar på vita duken.

Av: Peter Nilsson

måndag 27 oktober 2008

Recension: Chil-su and Man-su


Chil-su and Man-su

Skådespelare: Ahn Sung-ki, Park Joong-hoon, Bae Jong-ok, Jang Hyeok, Hong Seong-min, Na Han-il

År: 1988
Land: Sydkorea
Genre: Politik, Drama
Regi: Park Kwang-su
Manus: Choi In-seok

Under året 1988 skedde det stora förändringar i Sydkorea, dels så var landet värd för olympiska spelen men det som påverkade den vanliga koreanen mest var dom massiva demonstrationerna mot militärregimen som skedde under året. Det var också året som Chun Doo-hwan satt sin sista period som president och Roh Tae-woo tog hans plats och började införa demokratiska rättigheter som han hade lovat under sin valkampanj.

Chil-su and Man-su blir filmen som utnyttjar den nya konstnärliga friheten där man slapp förhandsvisa filmer och genomgå militärens censur och Park Kwang-su´s debutfilm blir en konstnärlig höjdpunkt.

Chil-su är (Park Joong-hoon) en ung affischmålare som har svårt att behålla sina jobb och han träffar Man-su (Ahn Sung-ki) som är en mycket skicklig affischmålare som inte får så många chanser beroende på att hans far är en "icke reformerad" kommunistsympatisör och sitter i fängelse.

Efter att ha träffats i en atelje så slår sig männen samman i jakten på arbete och Chil-su flyttar temporärt in hos Man-su. Chil-su har ett stort fel, han har svårt att hålla sig till sanningen och försöker hela tiden framhäva sig själv och sina egenskaper på bekostnad av omgivningen. Han drömmer om att flytta till USA, trots att han inte varit utanför Sydkorea och inte har tillräckligt med pengar för en sådan resa och inte heller jobbar tillräckligt mycket för att kunna spara ihop summan.

Just förhärligandet av det utländska är något som förekommer mycket i filmen, Chil-su´s flickvän (Bae Jong-ok) jobbar på Burger King och trivs bra med det, Chil-su bär en t-shirt med amerikanska flaggan och Man-su tvingas till att spela en fransk konstnär för att imponera på några kvinnor.

Männen får jobb med att göra en stor reklamaffisch för ett amerikanskt whiskeymärke på ett byggnadstak och det är då när männen tittar ner på Seoulborna som dom börjar ropa oförskämdheter åt människorna där nere och blir upptäckta av polisen som missuppfattar deras skrikande och tror att det handlar om ett självmordsförsök.

Händelserna utvecklas sedan till det sämre och visar på hur stämningen var i landet under perioden. Så här många år i efterhand så kan filmen verka aningen tam och oskyldig men det absurda kontrollsamhället som visas upp har varit en realitet för många koreaner.

Regissören har efter debuten fortsatt med samhällskritiska filmer i bland annat Black Republic (1990) och A single spark från 1995.

Av: Ulf Lönn

Recension: Sweet Home


Sweet Home (Sûîto Homu)

Skådespelare: Juzo Itami, Nobuko Miyamoto, Nokko, Shingo Yamashiro, Tsutomu Yamazaki

År: 1989
Land: Japan
Genre: Skräck
Regi: Kiyoshi Kurosawa
Manus: Kiyoshi Kurosawa

En japansk haunted house rulle med specialeffekter av Dick Smith? Det är inte ofta sånt dyker upp på agendan och då jag velat se den här filmen länge så gick jag in med stora förväntningar. Sûîto Homu är en tidig film av Kiyoshi Kurosawa, mer känd i väst som regissör till Kairo, en av de bättre filmerna som kom i vågen av Ringukopior.

Filmen kom samtidigt som ett Nintendo 8-bitarsspel och det verkar intressant nog vara lite oklart om spelet är baserat på filmen eller om filmen är baserad på spelet. Filmens handling är enkel och uppenbart inspirerad av filmer som Poltergeist och liknande högbudgetskräck - ett tvteam beger sig ut till Mamiya mansion för att göra ett reportage om en legendarisk konstnär. När de kommer dit så finner de massor med spindelvävstäckta korridorer och ett gigantiskt rum täckt med makabra målningar. Vad de också stöter på är förbannelsen som ligger över huset och orsaken till de sjuka målningarna. Snart så börjar de dö en efter en i blodiga "olyckor" och den unga dottern till producenten försvinner. Tillsammans med en äldre herre som känner till bakgrundshistorien till förbannelsen så beger de sig in i mörkret för att finna henne.

Det är egentligen inte någon speciellt japansk känsla över filmens dramaturgi - det är fråga om en väldigt 80talstypisk skräckfilm med tydliga influenser från Amerikansk genrefilm. Det som räddar filmen är dock den fina regin och de riktigt härliga specialeffekterna av Dick Smith som frammanar ett typiskt japanskt spöke - en riktigt skön bakemono som är flera meter hög och som slår det mesta inom animatroniska skapelser. Bara ansiktsrörelserna fick mig att nästan vilja applådera. Annars är det en väldigt melodramatisk film, som fungerar alldeles utmärkt för det mesta.
.
Gorehounds får även sitt lystmäte i bland annat en scen där en kvinna blir jagad av en person som fått underkroppen avkapad. Vad som däremot sänker filmen lite är den överdrivet glättiga musiken som dyker upp i flera scener och driver mig till vansinne. Det låter som taget direkt från något rpg på playstation 1. Skådespeleriet är även det lite ojämnt, men inte så att det förstör. Annars är det inte mycket man kan klaga på. Det är en kompetent skräckfilm som erbjuder trevlig underhållning.

Av: Joachim Andersson