Recension: The Mysterians

The Mysterians (Chikyû Bôeigun)

Skådespelare: Kenji Sahara, Yumi Shirakawa, Momoko Kôchi, Akihiko Hirata, Takashi Shimura, Susumu Fujita, Hisaya Ito, Yoshio Kosugi, Fuyuki Murakami, Tetsu Nakamura, Yoshio Tsuchiya, Yutaka Sada, Ren Imaizumi, Takeo Oikawa, Tadao Nakamaru

År: 1987

Land: Japan

Genre: Sci-Fi, Action, Drama, Thriller, Krig

Regi: Ishirô Honda

Manus: Shigeru Kayama, Takeshi Kimura

Jag försöker beta av Inoshiro Hondas icke Godzilla-relaterade filmer och turen har kommit till denna tidiga kaiju kallad The Mysterians. Detta är första gången Toho använde sig av TohoScope och även ett försök att göra en film som inte fokuserade på monstret, utan på andra former av hot - till exempel invaderande utomjordingar!

Skogsbränder och jordbävningar inträffar runt Fuji och i kaoset försvinner den djupt grubblade forskaren Ryoichi Shiraishi (legenden Akihiko Hirata). Den energiske Joji Atsumi (Kenji Sahara) beger sig till området med några kollegor och finner att en stor, fet robot vid namn (Mogera - fast det uttalas aldrig i filmen, om jag inte minns fel) härjar. Den börjar löpa amok och först efter ett våldsamt slag så lyckas man övervinna den - men många miniatyrhus och landskap hinner sprängas först givetvis.

Men just när man tror att allt är fint och bra så uppenbarar sig en gigantisk kupol från underjorden. Det är egentligen en näst in till oigenomtränglig bas där Mysterianerna håller till, ett hyfsat bittert gäng utomjordingar som sprängt sin egen plan och nu vill lära jordens befolkning att inte använda kärnvapen - men bara om de får en några mil stor markplätt samt att de får ta över jordens alla kvinnor för att kunna återskapa sin egen ras!

Naturligtvis är det ingen som går med på detta. Ingen ska få para sig med jordens kvinnor bara så enkelt, och människorna slår tillbaka med allt de har. Men det blir naturligtvis inte SÅ lätt som de skulle kunna tro...

Handlingen är mer komplicerad än så, det visar sig till exempel att Ryoichi inte alls verkar var så vänligt sinnad mot sina medmänniskor och en annan viktig roll innehas av en av japans bästa skådisar, Takashi Shimura. Men se filmen istället.

Det känns som special effekts-mästaren Eiji Tsuburaya och Inoshiro Honda testar något nytt här. Alla visuella effekter är inte perfekta ännu, men är så storslagna och imponerande att man accepterar svagheterna ändå. Honda ville göra en film utan stora monster, men producenten Tanaka tyckte att det behövdes och petade in Mogera (som känns som en föregångare till MechaGodzilla) som är en feting till robot som både har svans och ryggsköldar, de två senare detaljer är något som Honda uppenbarligen försöker dölja så mycket som möjligt.

Här kommer egentligen också mitt enda rejäla klagomål med filmen: det är för lite Mogera. Han kunde ha fått deltagit mer, förutom i inledningen och slutet. Men men, vi måste acceptera Hondas vision. Det som också skulle kunna vara filmens svaghet är att fienden, utomjordingarna, står på en plats hela tiden - förutom lite små utflykter med sina UFO'n då. Men det är coolt också, eftersom det blir det klassiska ointagliga fortet, fast futuristiskt istället. Men actionscenerna är många, och nästan alltid utspelar sig runt om kupolen. Det bjuds också på två utsökta katastrofscener, dels en jordbävning i början av filmen och dels i slutet då utomjordingarna använder sig av sina krafter och förflyttar en sjö så att en stad sköljs bort spektakulärt och coolt.

För lite monster, men ack så bra ändå!

Av: Fred Andersson