Jeffrey Lau gör Kinesisk Transformers!

Hur lustigt det än låter är det alltså sant! Hongkong-baserade regissören Jeffrey Lau (kanske mest omtyckt för A Chinese Odyssey filmerna med Stephen Chow) tänker realisera sina långvariga drömmar om att filmatisera Transformers. Ett titelbyte är dock att vänta, enligt källor ska Jeffreys projekt gå under namnet Robot.

Hittills är avslöjanden om detta lockande(?) koncept ytterst sparsamma. Zhou Shunguo, en investerare från Le TV.com har dock berättat att tanken är att skapa en originell design för de Kinesiska robotarna, riktat till personer vana vid Hollywoods stereotypiska karaktärer som Spindelmannen och Stålmannen. Den Kinesiske roboton kommer i jämförelse kännas betydligt mänskligare och närmare människor - som den vore en inkarnation av orientalisk visdom och styrka.

Uppenbarligen sätter filmandet redan igång den 19:e November i Kinas fastland vilket förhoppningsvis innebär att mer smaskiga nyheter snart når oss.

Av: Peter Nilsson

Maggie Cheung gör comeback i Tarantinos Inglorious Basterds!

Äntligen! Veckans i särklass trevligaste nyhet måste faktiskt vara just denna. Man kan säga vad man vill om Quentin Tarantino och hans skapelser, men faktum kvarstår att han är förbannat skicklig på att sammanfoga inytressanta filmpersonligheter, många som aldrig skulle spela tillsammans om det inte vore för just Tarantino.

Nästa år påbörjas inspelningen av Inglorious Basterds (ja den heter faktiskt så), en slags hyllning till Enzo G. Castellaris actionladdade krigsfilm från 1979 där Tarantino, bortsett från originalregissören själv, har lockat personer som Brad Pitt, Eli Roth och Mike Myers till diverse roller. Nu är det också klart att Samuel L. Jackson hoppar på projektet, men vad som verkligen bör glädja folk är att underbara aktrisen Maggie Cheung gör comeback efter 5 års frånvaro från skådespelandet, och detta som fransyskan Madame Mimieux.

The Inglorious Basterds berättar historien om en judisk flicka vars familj tillintetgörs av nazister. Hon flyr till Paris och blir omhändertagen av en vänlig kvinna (Maggie Cheung) som äger en biograf. Hon ges möjlighet till hämnd då en tysk krigshjälte övertalar sina överordnade att ha visning av tredje rikets senaste propagandafilm på biografen... men kommer hon ta chansen?

Samtidigt, medvetna om filmens premiärvisning, arbetar en grupp judisk-amerikanska soldater djupt bakom fiendens linjer och planerar ett sabotage mot den tyska krigsmaskinen.

Tuff dialog och hårdbarkad action vågar väl nästan utlovas, och är inte den varan av intresse är väl ändå Maggie Cheung skäl nog att ta del av Tarantinos kommande alster?

Av: Peter Nilsson

Taiwanesiska gangstrar i Ballistic

Den 27:e November öppnar filmen Ballistic i Hong Kong. Det är uppenbarligen den första i sitt slag som behandlar organiserad brottslighet i Taiwan och är inspelad på plats i brottssyndikatens områden. Någon synopsis har ännu inte nått mig men regin tacklas av intressante Lawrence Ah Mon (City Without Baseball, Besieged City) och hårt arbetande Simon Yam (Election 2, Exodus) innehar en av rollerna. Inspelningen ägde rum både i Taiwan och Hong Kong. Mer information dyker upp när den blir tillgänglig.

Av: Peter Nilsson

Hysteriskt på hemsökt skola

Mer Malaysiskt kommer i form av skräckfilmen Histeria som bådar gott tack vare en bloddrypande trailer med bevis på att ett gummimonster används. Som bekant är gummimonster alltid uppskattat och nyttjas bäst av asiatiska händer! Enligt en recension av Variety har Histera dock mer att erbjuda än enbart gore och det kan säkerligen vara positvt det också.

Histera är filmskaparen James Lees första kommersiella skräckfilm i vilken vi får följa sex kvinnliga studenter som börjar på en (enligt sägnen) hemsökt skola och skämtsamt börjar de spela hysteriska. Oturligt nog spelar tjejerna så övertygande att skolan kallar in en häxdoktor som ska bota dem och snart börjar de drabbas av "riktiga" mystiska företeelser följda av en rad bisarra mord. Frågan är om det är övernaturliga krafter som ligger bakom dåden eller om morden har begåtts av någon av flickorna?

Handlingen låter inte nämnvärt originell, men å andra sidan lovar aldrig originalitet en bra film heller. Histeria verkar lovande nog för att skräckfilmsfans ska ta sig en titt på den. Titta på trailern här nedan och avgör själva om det är nåt för er.

Av: Peter Nilsson

Ny trailer till Malaysiskt kampsportsraffel i Kinta

Det har återigen dykt upp en trailer till olycksdrabbade kampsportsfilmen Kinta (den första i sitt slag från Malaysia) som ursprunligen skulle ha haft sin premiär 2007. Men onekligen verkar det som Kinta äntligen är slutförd då ett ny releasedatum är bestämt i och med lanseringen av den nya trailern. Den 4:e December är det dags för premiär i hemlandet.

För att ladda hem trailern, klicka här

Av: Peter Nilsson

Sydkoreansk remake av A Moment of Romance

Då var det dags för Sydkoreanerna att göra en nytappning på en av Hong Kongs riktiga klassiker, nämligen den omåttligt uppskattade A Moment of Romance. Originalet som släpptes 1990 handlar om en gängmedlem som förälskar sig i en gisslan han tagit efter ett katastrofalt bankrån. Filmen är en fungerande blandning av tårdrypande scener, lite pistolraffel och ordentliga gängbråk. Andy Lau gjorde i A Moment of Romance en lysande rolltolkning och i kölvattnet av filmens popularitet kom både uppföljare samt otaliga efterapningar. Den har sannerligen betytt mycket för Hong Kongs filmindustri och hittar än i dag massor med nya fans.

Rättigheterna till en remake köptes av Impact Limited och projektet sägs bli ett samarbete mellan Sydkorea, Hong Kong och Kina. Ansvaret att regissera nytolkningen har tilldelats Kim Jung-woo, känd för bland annat The Perfect Couple. Några skådespelare har ännu inte bekräftats. Ett bidrag till produktionen kan Jay Chou mycket väl göra, filmbolaget är för nuvarande i förhandlingar med honom med hopp om att Jay ska stå för filmens musik.

I November kommer det hållas en presskonferens i Hong Kong där regissören plus originalskådespelarna Andy Lau, Wu Chien-lien och Ng Man Tat ska dyka upp för att visa sitt stöd inför projektet.

Då återstår det att se om A Moment of Romance äras en nyinspelning värdig originalet. Kan bli intressant!

Av: Peter Nilsson

Sammo Hung avslöjar nya projekt inför 2009

Under premiären av sin senaste film Wushu avslöjade Sammo Hung att han ämnar regissera två filmer nästa år. Sammo var relativt sparsam med riktig information men förtäljde åtminstone att han planerar en film med sig själv i huvudrollen, ett actiondrama, och en produktion med sin son Timmy Hung vilken drar mer åt det komiska hållet med inslag av action.

För tillfället är Sammo Hung aktuell att spela i komedin He Would Be King vars inspelning startar nästa månad. Handlingen ryktas involvera en pensionerad polis (Zhao Chang Jun) som föredrar att leva resten av sitt liv genom att sköta en fotvårdsbutik. Hans dröm stöter dock på hinder i form av en fastighetsmäklare som får nys om polisens dolda kampsportstalanger och bestämmer sig för att sätta honom på prov.

Under premiären av Wushu passade även Jackie Chan på att berätta för media om sitt nuvarande tv-projekt New Shaolin Temple - en serie där vinnarna i dokusåpan The Disciple innehar huvudrollerna.

Av: Peter Nilsson

Takeshi Kobayashi regisserar film av Shunji Iwais manus

Bandage är en kommande film som utspelar sig under 1990-talet och jätteboomen av Japanska band som slog igenom då. I filmen får vi följa ett rockbands upp och nedgångar och hur kändislivet påverkar deras vänskap.

Regin tacklas av musikproducenten Takeshi Kobayashi som därtill också hanterar filmmusiken. Han handplockades som regissör av populäre filmskaparen Shunji Iwai. Shunji Iwai har även skrivit manus till Bandage. De båda har arbetat tillsammans förut, Kobayashi gjorde nämligen musiken till Iwais Swallowtail Butterfly (1996) och All About Lily Chou Chou (2001) - och utöver dessa jobb är de båda involverade i Eriko Kitagawas Harufuwei.

Det är första gången som Takeshi Kobayashi regisserar en vanlig spelfilm, i filmväg är det enda han har i bagaget en dokumentär om gruppen Mr. Children. Musiken till Bandage skrivs troligtvis av Kobayashi själv.

Den 3:e November inleds själva inspelningen men en premiär dröjer ända till 2010. Den enda skådespelaren som hittills är bekräftad är KAT-TUN-medlemmen Jin Akanishi som i och med Bandage debuterar på vita duken.

Av: Peter Nilsson

Recension: Chil-su and Man-su

Chil-su and Man-su

Skådespelare: Ahn Sung-ki, Park Joong-hoon, Bae Jong-ok, Jang Hyeok, Hong Seong-min, Na Han-il

År: 1988

Land: Sydkorea

Genre: Politik, Drama

Regi: Park Kwang-su

Manus: Choi In-seok

Under året 1988 skedde det stora förändringar i Sydkorea, dels så var landet värd för olympiska spelen men det som påverkade den vanliga koreanen mest var dom massiva demonstrationerna mot militärregimen som skedde under året. Det var också året som Chun Doo-hwan satt sin sista period som president och Roh Tae-woo tog hans plats och började införa demokratiska rättigheter som han hade lovat under sin valkampanj.

Chil-su and Man-su blir filmen som utnyttjar den nya konstnärliga friheten där man slapp förhandsvisa filmer och genomgå militärens censur och Park Kwang-su´s debutfilm blir en konstnärlig höjdpunkt.

Chil-su är (Park Joong-hoon) en ung affischmålare som har svårt att behålla sina jobb och han träffar Man-su (Ahn Sung-ki) som är en mycket skicklig affischmålare som inte får så många chanser beroende på att hans far är en "icke reformerad" kommunistsympatisör och sitter i fängelse.

Efter att ha träffats i en atelje så slår sig männen samman i jakten på arbete och Chil-su flyttar temporärt in hos Man-su. Chil-su har ett stort fel, han har svårt att hålla sig till sanningen och försöker hela tiden framhäva sig själv och sina egenskaper på bekostnad av omgivningen. Han drömmer om att flytta till USA, trots att han inte varit utanför Sydkorea och inte har tillräckligt med pengar för en sådan resa och inte heller jobbar tillräckligt mycket för att kunna spara ihop summan.

Just förhärligandet av det utländska är något som förekommer mycket i filmen, Chil-su´s flickvän (Bae Jong-ok) jobbar på Burger King och trivs bra med det, Chil-su bär en t-shirt med amerikanska flaggan och Man-su tvingas till att spela en fransk konstnär för att imponera på några kvinnor.

Männen får jobb med att göra en stor reklamaffisch för ett amerikanskt whiskeymärke på ett byggnadstak och det är då när männen tittar ner på Seoulborna som dom börjar ropa oförskämdheter åt människorna där nere och blir upptäckta av polisen som missuppfattar deras skrikande och tror att det handlar om ett självmordsförsök.

Händelserna utvecklas sedan till det sämre och visar på hur stämningen var i landet under perioden. Så här många år i efterhand så kan filmen verka aningen tam och oskyldig men det absurda kontrollsamhället som visas upp har varit en realitet för många koreaner.

Regissören har efter debuten fortsatt med samhällskritiska filmer i bland annat Black Republic (1990) och A single spark från 1995.

Av: Ulf Lönn

Recension: Sweet Home

Sweet Home (Sûîto Homu)

Skådespelare: Juzo Itami, Nobuko Miyamoto, Nokko, Shingo Yamashiro, Tsutomu Yamazaki

År: 1989

Land: Japan

Genre: Skräck

Regi: Kiyoshi Kurosawa

Manus: Kiyoshi Kurosawa

En japansk haunted house rulle med specialeffekter av Dick Smith? Det är inte ofta sånt dyker upp på agendan och då jag velat se den här filmen länge så gick jag in med stora förväntningar. Sûîto Homu är en tidig film av Kiyoshi Kurosawa, mer känd i väst som regissör till Kairo, en av de bättre filmerna som kom i vågen av Ringukopior.

Filmen kom samtidigt som ett Nintendo 8-bitarsspel och det verkar intressant nog vara lite oklart om spelet är baserat på filmen eller om filmen är baserad på spelet. Filmens handling är enkel och uppenbart inspirerad av filmer som Poltergeist och liknande högbudgetskräck - ett tvteam beger sig ut till Mamiya mansion för att göra ett reportage om en legendarisk konstnär. När de kommer dit så finner de massor med spindelvävstäckta korridorer och ett gigantiskt rum täckt med makabra målningar. Vad de också stöter på är förbannelsen som ligger över huset och orsaken till de sjuka målningarna. Snart så börjar de dö en efter en i blodiga "olyckor" och den unga dottern till producenten försvinner. Tillsammans med en äldre herre som känner till bakgrundshistorien till förbannelsen så beger de sig in i mörkret för att finna henne.

Det är egentligen inte någon speciellt japansk känsla över filmens dramaturgi - det är fråga om en väldigt 80talstypisk skräckfilm med tydliga influenser från Amerikansk genrefilm. Det som räddar filmen är dock den fina regin och de riktigt härliga specialeffekterna av Dick Smith som frammanar ett typiskt japanskt spöke - en riktigt skön bakemono som är flera meter hög och som slår det mesta inom animatroniska skapelser. Bara ansiktsrörelserna fick mig att nästan vilja applådera. Annars är det en väldigt melodramatisk film, som fungerar alldeles utmärkt för det mesta.

.

Gorehounds får även sitt lystmäte i bland annat en scen där en kvinna blir jagad av en person som fått underkroppen avkapad. Vad som däremot sänker filmen lite är den överdrivet glättiga musiken som dyker upp i flera scener och driver mig till vansinne. Det låter som taget direkt från något rpg på playstation 1. Skådespeleriet är även det lite ojämnt, men inte så att det förstör. Annars är det inte mycket man kan klaga på. Det är en kompetent skräckfilm som erbjuder trevlig underhållning.

Av: Joachim Andersson