Recension: Yeong-Ja`s Heydays

Yeong-Ja`s Heydays

Skådespelare: Song Jae-ho, Yeom Bok-sun, Choi Bul-am, Do Keum-bong

År: 1975

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Kim Ho-seon

Manus: Cho Seon-jak

Efter att ha kommit tillbaks från Vietnam börjar Chang-su jobba på ett offentligt bad och en kväll på en polisstation stöter han på en gammal bekant, Young-ja som är anhållen för prostitution. Chang-su lyckas få ut henne genom att låtsas vara hennes bror och bestämmer sig för att hjälpa henne.

Paret träffades första gången flera år tidigare när hon jobbade som hushållerska hos fabrikschefen där Chang-su var anställd, hon var en naiv och oskuldsfull lantortsflicka som kommit till Seoul och Chang-su blev kär och friade till henne innan han var tvungen att åka till Vietnam.

Efter att Chang-su lämnat henne så började problemen dyka upp, husets son utnyttjar henne och hon får sparken och slängs ut ur huset så fort det upptäcks av föräldrarna. Hon lyckas få ett jobb på en syfabrik men lönen är för dålig och hon försöker dryga ut ekonomin genom att jobba på en bar men eftersom hon inte vill prostituera sig så blir hon av med det jobbet också.

Busskontrollant är nästa yrke som Young-ja prövar på och det passar henne väldigt bra men hon råkar ut för en olycka och blir av med ena armen vilket gör att hon dras ner i prostitutionen i alla fall till slut. Försäkringspengarna som hon fick för armen skickar hon till sin mor och syskon och fortsätter låtsas för dom att hon har det bra i Seoul.

Chang-su hjälper henne med att först skaffa en protes och använder en stor del av sina besparingar till hennes sjukhusvård och försöker få henne att sluta med prostitutionen. Men en vacker dag har hon försvunnit igen.

Trots det mörka temat och huvudpersonens uppoffringar så slutar den lyckligt och det bidrog säkert till filmens popularitet vilket gjorde att den sålde över 300 000 biljetter och filmen blev med det den fjärde mest sedda koreanska filmen under hela 1970-talet.

Det är en ganska absurd historia som visas upp och filmen blev en frisk fläkt på biograferna under en period när censuren var stenhård och allt förhandsgranskades och fick antingen godkänt eller avslogs av militärregimen. Det var inte många filmer som godkändes och filmproduktionen minskade drastiskt från över 200 filmer 1970 till bara 94 för året 1975.

En annan egenhet under samma period är att alla röster i filmen är dubbade, det var inte förrän i slutet av 70-talet som skådespelarna fick använda sina egna röster i filmerna, men det är det inget man tänker på förutom ett par gånger när synkroniseringen inte stämmer riktigt.

Av: Ulf Lönn

Maggie Q ansluter sig till ensemblen i The Warrior and the Wolf

.

Amerikansk-Kinesiska skådespelerskan Maggie Q (Live Free or Die Hard, Mission Impossible III) tar över Tang Weis roll i historiska actioneposet The Warrior and the Wolf. Tang Wei är en aktris vars närvaro på biograferna i Kinas fastland har förbjudits sedan hennes vågade framträdande i Ang Lees Lust, Caution.

The Warrior and the Wolf görs av Tian Zhuangzhuang - tillhörande den femte generationens filmskapare och tidigare ansvarig för bland annat The Blue Kite och The Go Master. Inspelningen av filmen har redan påbörjats i Xinjiang-provinsen i nordvästra Kina och förutom Maggie Q är Japanen Joe Odagiri (Tokyo Tower) och Taiwanesen Tou Chung-hua (Lust, Caution) med i skådespelartruppen.

Någon gång under andra halvan av 2009 kan vi räkna med en premiär av The Warrior and the Wolf.

Av: Peter Nilsson

Ying Han - Kinas version av Forrest Gump?

Wong Jing är en filmskapare som aldrig upphör att förvåna, särskilt inte i negativ bemärkelse. Man får förmoda att det var länge sedan någon hyste hopp för någon av hans kommande produktioner och jag kan själv inte erinra mig om den dag jag senast såg en film som lyckades höja sig över den nedre delen av betygsskalan där Wong Jing varit delaktig.

Men när det börjar talas om att han senaste produktion Ying Han, regisserad av debutanten Sheng Ding, innehåller eminenta namn som fastlandets Liu Ye och Hongkongs Anthony Wong i sin rollista tar nyfikenheten lätt över. Att den dessutom är klar för visning under Pusans 13:e internationella filmfestival vittnar väl om att verket borde inhysa någon sorts kvalitet?

Nåväl, vad vi har att vänta oss av Ying Han återstår att se. Handlingsmässigt har den jämförts med Forrest Gump och storyn involverar en föredetta militär som inte kan stoltsera med någon högre intelligens men som upptäcker att han har en stark förmåga att strida mot samhällets mörka sidor.

Av: Peter Nilsson

Haruki Kadokawa återvänder som regissör

Efter att ha avtjänat ett fängelsestraff på två och ett halvt års tid för kokainsmuggling har Japanske producenten och regissören Haruki Kadokawa återvänt till registolen.

Det är första gången på elva år som Kadokawa tänker regissera en film. De senaste verken han varit inblandad i är som producent till Yamato och Tsubaki Sanjuro.

Titeln för hans kommande film är "Warau Keikan" The Laughing Cop, en thrillerserie i tre delar av Jo Sasaki. Nao Omori medverkar som en polis som fångas i ett mörkt nätverk av korruption. The Laughing Cop påbörjade sin inspelning den 18:e september och beräknas vara slutförd i slutet av oktober. En premiär av filmen är möjlig hösten 2009.

Enligt Kadokawa smakade han alla typer av mänskliga svårigheter under sin vistelse i fängelset, som gav honom förtroende, att för första gången berätta ett mänskligt drama.

.

Av: Peter Nilsson

Painted Skin, ny trailer

Äntligen har en vettig trailer kommit på Gordon Chans Painted Skin som har biopremiär imorgon. Trailern kan ni se genom att klicka på länken nedan.

Painted Skin är löst baserad på en novell av Pu Songling (1640-1715). Den ursprungliga historien handlar om en ung akademiker som förförs och mördas av en demon, en demon förklädd i en vacker kvinnas skepnad. Demonen dräps sedan av en Taoistmunk som återupplivar akademikern. Huruvida den ursprungliga historien har bearbetats till Gordon Chans filmatisering har ännu inte avslöjats.

I rollerna ser vi bland annat Donnie Yen, Zhou Xun, Chen Kun, Vicki Zhao Wei och Qi Yuwu.

Hemsida
Trailer

Av: Peter Nilsson

Mycket intressant på årets asiatiska filmfestival i Hong Kong

Den 10:e Oktober går Hongkongs asiatiska filmfestival av stapeln, det är den femte i ordningen och fram till den 26:e Oktober kommer mer än 60 filmer visas.

Öppningsfilm blir True Women For Sale - en provocerande inblick i Hongkongs prostitution med Anthony Wong i rollistan.

Årets festival domineras av kinesiskspråkiga titlar, bland annat taiwanesen Cheng Hsiao-tse's regidebut Miao Miao, producerad av Hongkong-veteranerna Stanley Kwan och Wong Kar Wais långvarige partner Jackie Pang.

Som avslutning på festivalen presenteras ännu en debutants verk, nämligen den prisbelönta manusförfattaren Ivy Ho's Claustrophobia. Kinesiske regissören Zhang Yuans Dada's Dance visas också.

Gary Mak, filmfestivalens chef, berättar att nedgången i Hongkongs filmindustri medför att endast ett litet urval lokala filmer presenteras. Däremot blir produktionerna från det Kinesiska fastlandet desto fler då den nya generationen filmskapare alstrar attraktiva filmer med höga produktionsvärden.

Sydostasien har dessutom blivit alltmer intressant, filmer från Singapore, Malaysia och Filipinerna slår med lätthet ut många av dagens Sydkoreanska och Japanska verk. Höjdpunkter på festivalen är till exempel musikalen 12 Lotus och dramat 881 av Singapores filmskapare Royston Tan. Från Filipinerna ska filmen Serbis av Brilliante Mendoza vara något att räkna med.

Från Östasien är de mest uppmärksammade filmerna Kim Ki-duks Dream och den Japanska animationen The Sky Crawlers av Oshii Mamoru. The Magic Hour av Koki Mitani, Iranska The Song of the Sparrow av Majid Majid och Cape No. 7 från taiwanesen Wei Te-sheng är ytterligare en rad filmer värda att nämnas.

Av: Peter Nilsson

Recension: Shanghai Dreams

Shanghai Dreams (Qing hong)

Skådespelare: Gao Yuanyuan, Yao Anlian, Li Bin, Tang Yang, Wang Xueyang, Qin Hao, Wang Xiaofen, Dai Wenyan, Lin Yuan, You Fangming, Sun Qinchang

År: 2005

Land: Kina

Genre: Drama

Regi: Wang Xiaoshuai

Manus: Wang Xiaoshuai

Den stora proletära kulturrevolutionen var en politisk kampanj som inleddes år 1966 med det officiella syftet att sprida revolutionen till samtliga delar av den Kinesiska nationen. Vid denna tid gjordes insatser för att skapa en ”tredje front” (en försvarslinje mot dåvarande Sovjetunionen) och arbetare från landets storstäder kommenderades ut till olika destinationer med mål att industrialisera ett stort antal bosättningar. En av dessa platser var staden Guiyang i Guizhou-provinsen - och det är här, i början på 1980-talet, som filmens berättelse tar sin början när staden förfallit och misstro har utbrutit bland de invånare som en gång lämnade sina ursprungliga hem för att delta i den stora omvälvningen.

Det är beklämmande tider för Shanghainesen Wu Zemin vars högsta önskan är att hans familj ska kunna återvända till tryggheten och ett rikare liv i Shanghai. Wu Zemins begär orsakar emellertid ett otäckt frihetsberövande på sin familj där, i synnerhet hans dotter Wu Qinghong, blir utsatt för stränga restriktioner. Wu Qinghongs sociala liv begränsas och en romans mellan henne och en lokal industriarbetare förhindras av fadern.

Wang Xiaoshuai (Beijing Bicycle) ger oss här en insiktsfull och enkelt återgiven berättelse som delvis är av självbiografisk karaktär. Wang Xiaoshuais familj sändes också till Guizhou-provisen under 60-talets subversiva period och möjligtvis är det grunden till den melankoliska förnimmelse som stundom genomsyrar ’Shanghai Dreams’ och avger en tvättäkta känsla av realism. Filmen är i sin rätta bemärkelse en ganska olycklig tolkning där en lumpen och nedgången industristad med små framtidsutsikter för stadens unga ytterligare dämpar all form av positivism. Arbetet med att framhäva en eländig tillvaro är fullbordat med tämligen enkla medel.

’Shanghai Dreams’ är också en berikande återgivelse av ett land i förändring och ökande klyftor mellan unga och gamla där traditionella värderingar ställs mot en nyfikenhet på västerländsk kultur. Tonåringar gör våghalsigt uppror genom att bära utsvängda jeans och de tuffaste grabbarna odlar polisonger medan tjejerna bär läppstift. I hemlighet anordnar de danser i källarlokaler där somliga får uppleva sin första kyss. Ungdomarna är medvetna om att de lever i en utsiktslös fasad, skapad av ett parti vars skraltiga policy ständigt ekar ur utplacerade högtalare och en oerhörd medkänsla skapas för ynglingarna som vill slå sig fria från ett döende tankesätt.

Bortsett att filmen är tekniskt föredömlig och att Wang Xiaoshuai bidragit med ett slagkraftigt manus är det framförallt skådespelarna som väcker stor beundran. Yao Anlian som den övervakande fadern och Gao Yuanyuan i gestaltningen av den känslomässigt pinade Wu Qinghong alstrar båda en dramatisk hetta och är två motsatser som kompletterar varandra utmärkt. Faderns kontrollbehov är inte så lätt att fördöma som kan tro då avsikten i grund och botten är god. Ett litet stråk av munterhet finner vi i den fina vänskapsskildringen mellan Wu Qinghong och hennes väninna Xiaozhen som i mitt tycke är förtjänt av en eloge för sitt superba tillskott som vilseledd ung kvinna.

Wang Xiaoshuais ödesmättade drama är ett välbalanserat stycke film som trots sitt ledsamma tema är en attraktiv upplevelse från sin verkningsfulla inledning till överraskande avslutning. En, från min sida, väldigt varm rekommendation.

Av: Peter Nilsson

Stephen Chow återupplivar The Green Hornet

Någon som minns den klassiska tv-serien The Green Hornet från 1960-talets mitt där legendariske Bruce Lee spelade hjältens trogne anhängare Kato?

Komikern Stephen Chow gör det, och han tänker nu både regissera och medverka i en filmatisering av den framgånsrika tv-serien. Den 25:e Juni 2010 kommer vi troligtvis få bevittna premiären av detta intressanta projekt där den kanadensiskt-födda skådespelaren Seth Rogen antar utmaningen att axla Van Williams ursprungliga roll som The Green Hornet.

The Green Hornet blir Stephen Chows debutfilm i Hollywood. Nu återstår det bara att se om han lyckas bättre än de namn som tidigare gått över till deras filmindustri.

Av: Peter Nilsson

The Forbidden Legend: Sex & Chopsticks, erotik från Hong Kong

The Forbidden Legend: Sex & Chopsticks är en erotiskt laddad film som det har talats ganska flitigt om de senaste dagarna. Den har nyligen haft premiär i hemlandet Hong Kong och verkar vara både hyfsat påkostad och välgjord - något som numera är ytterst ovanligt, men förr var en vanligt förekommande förteelse gällande erotiska filmer från Hong Kong.

Filmen är regisserad av Cash Chin Man Kei (The Eternal Evil of Asia, Sex and Zen 2) och något som kanske är av intresse är veteranen Norman Shus medverkan. Norman Chu är känd från hårdgjutna klassiker som Duel to the Death och Tiger on the Beat. Att Wong Jing har producerat spektaklet förvånar väl inte någon?

I de kvinnliga rollerna är ett antal Japanskor inhyrda och i en intervju med dessa förklaras det varför. Intervjun kan ni läsa här

Av: Peter Nilsson

Recension: The Mysterians

The Mysterians (Chikyû Bôeigun)

Skådespelare: Kenji Sahara, Yumi Shirakawa, Momoko Kôchi, Akihiko Hirata, Takashi Shimura, Susumu Fujita, Hisaya Ito, Yoshio Kosugi, Fuyuki Murakami, Tetsu Nakamura, Yoshio Tsuchiya, Yutaka Sada, Ren Imaizumi, Takeo Oikawa, Tadao Nakamaru

År: 1987

Land: Japan

Genre: Sci-Fi, Action, Drama, Thriller, Krig

Regi: Ishirô Honda

Manus: Shigeru Kayama, Takeshi Kimura

Jag försöker beta av Inoshiro Hondas icke Godzilla-relaterade filmer och turen har kommit till denna tidiga kaiju kallad The Mysterians. Detta är första gången Toho använde sig av TohoScope och även ett försök att göra en film som inte fokuserade på monstret, utan på andra former av hot - till exempel invaderande utomjordingar!

Skogsbränder och jordbävningar inträffar runt Fuji och i kaoset försvinner den djupt grubblade forskaren Ryoichi Shiraishi (legenden Akihiko Hirata). Den energiske Joji Atsumi (Kenji Sahara) beger sig till området med några kollegor och finner att en stor, fet robot vid namn (Mogera - fast det uttalas aldrig i filmen, om jag inte minns fel) härjar. Den börjar löpa amok och först efter ett våldsamt slag så lyckas man övervinna den - men många miniatyrhus och landskap hinner sprängas först givetvis.

Men just när man tror att allt är fint och bra så uppenbarar sig en gigantisk kupol från underjorden. Det är egentligen en näst in till oigenomtränglig bas där Mysterianerna håller till, ett hyfsat bittert gäng utomjordingar som sprängt sin egen plan och nu vill lära jordens befolkning att inte använda kärnvapen - men bara om de får en några mil stor markplätt samt att de får ta över jordens alla kvinnor för att kunna återskapa sin egen ras!

Naturligtvis är det ingen som går med på detta. Ingen ska få para sig med jordens kvinnor bara så enkelt, och människorna slår tillbaka med allt de har. Men det blir naturligtvis inte SÅ lätt som de skulle kunna tro...

Handlingen är mer komplicerad än så, det visar sig till exempel att Ryoichi inte alls verkar var så vänligt sinnad mot sina medmänniskor och en annan viktig roll innehas av en av japans bästa skådisar, Takashi Shimura. Men se filmen istället.

Det känns som special effekts-mästaren Eiji Tsuburaya och Inoshiro Honda testar något nytt här. Alla visuella effekter är inte perfekta ännu, men är så storslagna och imponerande att man accepterar svagheterna ändå. Honda ville göra en film utan stora monster, men producenten Tanaka tyckte att det behövdes och petade in Mogera (som känns som en föregångare till MechaGodzilla) som är en feting till robot som både har svans och ryggsköldar, de två senare detaljer är något som Honda uppenbarligen försöker dölja så mycket som möjligt.

Här kommer egentligen också mitt enda rejäla klagomål med filmen: det är för lite Mogera. Han kunde ha fått deltagit mer, förutom i inledningen och slutet. Men men, vi måste acceptera Hondas vision. Det som också skulle kunna vara filmens svaghet är att fienden, utomjordingarna, står på en plats hela tiden - förutom lite små utflykter med sina UFO'n då. Men det är coolt också, eftersom det blir det klassiska ointagliga fortet, fast futuristiskt istället. Men actionscenerna är många, och nästan alltid utspelar sig runt om kupolen. Det bjuds också på två utsökta katastrofscener, dels en jordbävning i början av filmen och dels i slutet då utomjordingarna använder sig av sina krafter och förflyttar en sjö så att en stad sköljs bort spektakulärt och coolt.

För lite monster, men ack så bra ändå!

Av: Fred Andersson