Francis Ng vill göra uppföljare på New Dragon Gate Inn

En av Hongkongs kanske finaste skådespelare, Francis Ng, har uttryckt sin vilja att producera samt regissera en uppföljare till Tsui Harks New Dragon Gate Inn (1992).

Originalet kom så tidigt som 1966 under titeln Dragon Gate Inn och regisserades av legendariske Taiwanesen King Hu. Den utspelade sig under Ming-dynastin då en manlig och kvinnlig krigare anländer till ett gästhus för att frita en ministers barn, dödsdömda av en illasinnad eunuck.

Som tidigare nämnt gjorde Tsui Hark sin egna version 1992, filmen döptes till New Dragon Gate Inn och blev en otroligt framgångsrik saga i hemlandet. Med stjärnor som Maggie Cheung, Tony Leung Ka-Fai, Brigitte Lin och Donnie Yen samt koreografi av Ching Siu-Tung och Yuen Bun banade den väg för otaliga efterapningar, somliga med skapligt resultat men desto fler undermåliga.

Tsui Hark har åtskilliga gånger berättat att han ämnar regissera en egen uppföljare, men hittills har det som bekant inte hänt mycket på den fronten. Därför är det särskilt intressant när Francis Ng tycks ta saken i egna händer. Enligt vissa källor har Francis övertalat större delen av det ursprungliga filmteamet att ansluta sig till projektet. Dessutom vill han att Andy Lau och Tony Leung Chiu-Wai ska medverka i varsin roll.

Mer information kommer så fort den finns tillgänglig. Än så länge är inget bekräftat, men vi får för all del hoppas att det blir något av det här.

Av: Peter Nilsson

Första smakprovet på Nanking! Nanking! är här

Lu Chuan (Kekexili: Mountain Patrol) arbetar på en historisk skildring av massakern i staden Nanjing där hundratusentals civila mördades av Japanska soldater år 1937. Lu Chuan har nyligen lagt upp ett smakprov från filmen på sin blogg.

Scenerna från Nanking! Nanking! hittar ni här

Av: Peter Nilsson

Basket och Muay Thai mixas i Fireball

Basket och Muay Thai på samma gång? Låter vansinnigt töntigt, men efter att ha bevittnat den nya trailern på kommande Fireball verkar det onekligen som att vi har brutal underhållning att vänta oss.

Fireball handlar om Tai, en ung kille som slipper arresten tack vare sin tvillingbror Tan. När Tai lämnar häktet finner han sin bror i koma med allvarliga skador. Tans flickvän hävdar att han ådrog sig skadorna när han samlade ihop pengar för att kunna frige Tai.

Tai känner sig skyldig och bestämmer sig för att söka upp de som skadat hans bror. Resan leder till en organisation som anordnar illegala basketmatcher, men inte vilka matcher som helst. Här gäller inga regler, matcherna bloddrypande sammandrabbningar där slag, sparkar och tillhyggen blandas in i sporten. Tai blir därefter medlem i laget Fireball.

Fireball blir trots sin annorlunda premiss en film att hålla ögonen på. Är någon sugen på våldsam underhållning av sällan skådat slag? Titta då på trailern här nedan så vet ni vad ni har att se fram emot.

Av: Peter Nilsson

Recension: Mothra vs. Godzilla

Mothra vs. Godzilla (Mosura tai Gojira)

Skådespelare: Akira Takarada, Yuriko Hoshi, Hiroshi Koizumi, Yu Fujiki, Emi Ito, Yûmi Ito, Yoshifumi Tajima, Kenji Sahara, Jun Tazaki, Kenzo Tabu, Yutaka Sada, Akira Tani, Susumu Fujita, Ikio Sawamura, Ren Yamamoto

År: 1964

Land: Japan

Genre: Sci-Fi, Action, Drama

Regi: Ishirô Honda

Manus: Shinichi Sekizawa

Det är märkligt, jag går omkring i lägenheten och har tråkigt. Pillar lite på min fina Godzilla-box och inser att jag faktiskt aldrig sett Mothra vs. Godzilla! Jag har bara förutsätt att jag sett den en gång i tiden, men icke! Det är nästan så att jag skäms. I alla fall så var väl det en god överraskning och filmen var betydligt bättre än förväntat trots Mothra, Infant Island och de där förbaskade mini-tvillingarna.

Ett stort ägg flyter i land vid en sömning liten fiskeby. Byborna lägger beslag på ägget och säljer det till en rik affärsmän som vill tjäna lite pengar på ägget. Men bakom honom finns än ännu rikare knös som har andra planer. I närheten så är det en tredje affärsman som har köpt upp ett stort land och vatten-område och ska tömma det på vatten och bygga lyxvillor där, intill den vackra havsutsikten.

Men det visar sig inte mer än att ägget faktiskt tillhör Infant Island, där den lokala infödingarna dyrkar äggets mamma, Mothra, som en gud. De vill ha tillbaka ägget, men affärsmännen vägrar och uppgivet så beger sig de två små mini-tvillingarna som är utsända hem igen, flygandes på Mothra.

I och med att området har tömts på vatten så vaknar även Godzilla upp där han legat och sovit nere i dyn. Nu är han riktigt, riktigt arg och börjar traska genom omgivningarna för att ta och förstöra ägget. Det är som en magnet och han vill bara trampa och förstöra.

Man lyckas övertala infödingarna på Infant Island att skicka Mothra till hjälp, innan hon dör av hög ålder...

Jag är ingen stor fan av Mothra-mytologin och den där ganska trista infödingsön som bara är en ursäkt för att se utklädda japaner dansa infödingsdanser. Mothra själv är ofta ganska trist som monster och är på tok för snäll av sig. Men här blev jag överraskad. Dels så är infödingarna inte ett glatt gäng infödingar, utan ganska deppade då deras omgivning dör av radioaktivitet efter atombombstester.

Skurkarna runt omkring är giriga otäckingar som är så desperata efter pengar att de glatt mördar folk för dem och Godzilla är en riktig onding! Ingen hjälte som ska rädda jorden alltså. Han är elak som fan och ser elak ut, krossar en hel del fina nationalsymboler och vill bara döda den gulliga Mothra.Godzilla-dräkten är faktiskt en av de bästa jag sett i serien, så även med Mothra-dockan.

Men naturligtvis är det ren underhållning också med knivskarp regi av Ishiro Honda. Miniatyreffekterna och de visuella effekterna är bland det bästa jag sett i denna första Godzilla-omgång och det blir riktigt övertygande i actionscenerna. Det förekommer till och med lite blod, något jag inte sett i en G-film sedan Terror of MechaGodzilla från 1975.

Trots en lite långsam första halva så levereras det klassisk och tidlös Toho-monsterfilm från mästaren själv. Mys mys!

Av: Fred Andersson

Ip Man närmar sig och bjuder på ännu en trailer

Ny, längre och bättre. Ännu en smakfull trailer till kommande kampsportsrullen med Donnie Yen har hittat sin väg till nätet. Ip Man ser hittills ut att leverera.

I huvudrollen och i gestaltandet av Ip Man (Bruce Lees tränare i Wing Chun) ser vi Donnie Yen. Övriga roller innehas bland annat av Simon Yam, Fan Siu Wong och Gordon Lam. Actionkoreografin hanteras av Sammo Hung.

Ip Man regisseras av Donnie Yens nya vapendragare, Wilson Yip, som ligger bakom senaste års succeér som SPL, Dragon Tiger Gate och Flash Point - samtliga med Donnie Yen. Donnie hyser stort förtroende till deras nya samarbete och anser att Ip Man är deras mest fullfjädrade arbete till datum.

Av: Peter Nilsson

SABU gör udda romanfilmatisering med Ryuhei Matsuda

Regissören Hiroyuki 'SABU' Tanaka (Unlucky Monkey, Dead Run) är tillbaka, och detta med Ryuhei Matsuda i huvudrollen i filmatiseringen av romanen Kanikousen från 1929.

Den ursprungliga romanen skildrar en proletär kamp för missgynnade arbetare ombord på ett konserveringsfartyg. Ett förnyat intresse för romanen blomstrade i år då 600.000 exemplar har sålts i och med en nylansering. Historien har tidigare omvandlats till film, detta i regi av Sou Yamamura år 1953. Yamamura gestaltade en av huvudfigurerna i det verket. Romanen har dessutom nyligen anpassats till manga.

SABU har uttryckt en viss motvilja att fokusera på social kritik och ämnar att rikta större uppmärksamhet åt att ge alstret en underhållande ton, den ska vara fylld med svart humor. Filmen verkar inte heller vara inställd på någon specifik tid utan det enda som tycks vara klart är valet att använda sig av ett modernt pop-inflytande i kostymer och design. Sängarna i fartyget kommer bland annat i hotellkapsel-stil. En del CGI är SABU också villig att använda.

Kanikousen börjar spelas in i slutet av denna månaden och premiären blir av någon gång under 2009.

Av: Peter Nilsson

Ny trailer till Dante Lams The Beast Stalker

Dante Lams tillsynes actionspäckade thriller The Beast Stalker har sin biopremiär i Hong Kong den 27:e November. På den officiella hemsidan som ni når här hittar ni bland annat en ny trailer.

I rollistan finner vi bland annat Nicholas Tse som ett flertal gånger redan har bevisat att han har vad som krävs för att övertyga actionfanatiker på vita duken. Kompetenta Nick Cheung medverkar han också, likaså skådespelerskorna Zhang Jing Chu och Sherman Chung.

Av: Peter Nilsson

Buttonman, blodig Kinesisk gängthriller

Det är dags för en Kinesisk gängthriller. Jen Hao Chiens The Button Man handlar om Wei, en yrkesmässig ”städare” åt den Kinesiska maffian som tar hand om de döda kroppar de lämnar efter sig och undanröjer alla spår. Vad han själv inte räknat med är att han själv snart står på deras dödslista.

The Button Man verkar bli en tämligen blodig historia, åtminstone om filmens två trailers talar sanning. Det kanske mest intressanta med projektet är att den hederlige Hongkongskådisen Francis Ng (Shamo) medverkar i vad som verkar vara huvudrollen.

Den officiella hemsidan plus två trailers hittar ni här

Av: Peter Nilsson

Recension: The Road

The Road (Gil)

Skådespelare: Bae Chang-ho, Kang Ki-hwa, Kwon Beom-taek, Seol Won-jeong

År: 2004

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Bae Chang-ho

Manus: Bae Chang-ho

Efter att ha avslutat sina studier 1977 så blev Bae Chang-ho regiassistent till Lee Jang-ho och regidebuterade 1982 med People of the slum (a.k.a People of Ko-bang Neighborhood) och regisserade även Iron Men samma år. Sitt stora genombrott fick Bae med Whale hunting från 1984 och Deep blue night året därpå. I båda filmerna hade Ahn Sung-ki huvudrollen och det var en skådespelare som regissören samarbetade med under hela 80-talet.

Under nittiotalet och framåt så har regissören inte haft några lika stora framgångar som under årtiondet innan då han tillhörde den unga och nyskapande generationen av filmare. Efter den misslyckade thrillern The Last witness så återvände Bae till det klassiska melodramat med The Road 2004 som är en av hans bästa filmer på många år.

The Road som utspelas under 70-talet handlar om en vandrande smed, Tae-suk, spelad av Bae själv som vandrar mellan marknad och marknad och försöker hanka sig fram på att vässa knivar och laga järnföremål. Under en bussresa träffar han Shin-young (Kang Ki-hwa) som är på väg till sin fars begravning i en liten bergsby. Genom tillbakablickar mot mitten av femtiotalet får vi reda på vad som hänt Tae-suk och hans bästa vän Duk-soo (Kwon Beom-taek) som senare blir hansovän.

Duk-soo är en spelare som dricker för mycket men Tae-suk går i borgen med sitt hus för ett lån till Duk-soo som förlorar allt inklusive huset till en gangster. Tae-suk försöker vädja till gangstern att få tillbaks sitt hus men det slutar med slagsmål och Tae-suk attackerar honom och hamnar i fängelse.

Efter fyra år är han en fri man och han återvänder till sin lilla hemby för att träffa sin fru och son men när han kliver in genom dörren till huset så ser han sin fru och Duk-soo ligga på golvet tillsammans och han beger sig genast därifrån utan att vänta på någon förklaring.

Det visar sig att Shin-young är Duk-soos dotter och trots avskyn mot hennes far så hjälper han henne eftersom hon lider av epilepsi och vad som verkar vara en mindre utvecklingsstörning. Hennes sätt är som ett litet barns, hon verkar inte kunna ta hand om sig själv och håller på att råka riktigt illa ut när en busschaufför blir alltför intresserad av henne. Dessutom har hon en röd kappa med ett stort gult smile-märke som förstärker det naiva och barnsliga hos henne.

Den buttre Tae-suk hjälper henne till byn och betalar till och med hennes fars begravning där ett par hemligheter avslöjas och ser sedan till att hon kommer med på bussen som tar henne tillbaks till Seoul.

En enkel historia om en handfull människor där filmens styrka ligger i miljöskildringarna och Bae har verkligen utnyttjat alla slags miljöer från storslagna berg och ändlösa vidder till små trånga torg. Dessutom skildras alla årstider i filmen på ett lika imponerande sätt.

Filmen är helt i stil med regissörens tidigaste verk från 80-talet, även om det sentimentala aldrig tar överhanden utan regissören låter karaktärerna ha hoppet kvar.

Av: Ulf Lönn

Recension: Space Monster Dogora

Space Monster Dogora (Uchu daikaijû Dogora)

Skådespelare: Yosuke Natsuki, Yôko Fujiyama, Hiroshi Koizumi, Nobuo Nakamura, Robert Dunham, Akiko Wakabayashi, Jun Tazaki, Susumu Fujita, Seizaburô Kawazu, Eisei Amamoto, Haruya Kato, Yoshifumi Tajima, Nadao Kirino, Akira Wakamatsu, Hironobu Wakamoto

År: 1964

Land: Japan

Genre: Sci-Fi, Kriminalare

Regi: Ishirô Honda

Manus: Jojiro Okami, Shinichi Sekizawa

Kolätande rymdmonster? Låter inte så upphetsande, men jag kan lova att det är det. Eiji Tsuburayas underbara tentakelförsedda kreationer lyfter upp broar och kastar tillbaka dem i sin jakt på på kol att suga upp. Samtidigt så springer ett gäng internationella juveltjuvar omkring och blir snuvade på konfekten av japanska polisen och en internationell agent.

Det är just den sista biten som är den svaga delen av filmen. Den är kompetent utförd och i en av rollerna som juveltjuv ser vi Akiko Wakabayashi som spelade den Serginska prinsessan i Ghidorah the threeheaded monster och även Aki i bondrullen You only live twice. (Ni förstår ju vilken roll av de två som är den viktigaste för mig...). Problemet med juveltjuvarna är att det är lite Åsa-nissevarning över det.. de framställs som "bumbling fools" vilket antagligen var helt korrekt i japansk film anno 1964, men själv tycker jag att de segar ner filmen lite. De fungerar dock utmärkt inom manusets struktur.

Det är väl bara jag som önskade mig mer monsteraction... hur som helst, en mycket bra monsterfilm med suveräna specialeffekter som håller nästan genom hela filmen förutom några få scener mot slutet som är svaga. Men scenen när Dogora gör processen kort med bron uppväger allt.

Filmen finns på en alldeles utmärkt R1 dvd på med mycket bra bild. Inte lika bra som Varan the unbelievable, men nästan.

Av: Joachim Andersson