Recension: Seong Chun-hyang

Seong Chun-hyang

Skådespelare: Choi Eun-hee, Kim Jin-kyu, Do Geum-bong, Heo Jang-gang, LeeYe-chun

År: 1961

Land: Sydkorea

Genre: Drama, Romantik

Regi: Shin Sang-ok

Manus: Im Hee-jae

Chun-hyang är en av dom mest kända historiska berättelserna i Sydkorea och har filmatiserats och tolkats otaliga gånger. Jag har tidigare recenserat Chunhyang från 2000 i regi av Im Kwon-taek och förutom att Im`s film bygger på pansorin så är dom båda i övrigt väldigt lika.

Historien handlar om kurtisandottern Chun-hyang som blir förälskad i borgmästarens son Mong-ryong och hur han blir tvungen att resa till Seoul med sin familj för att slutföra sina studier och lovar att återvända till henne så fort han är färdig.

En ny borgmästare kommer till Namwon som visar sig vara en hård tyrann och han kallar upp alla kurtisaner och när Chun-hyang vägrar komma trots att hon är en kurtisans dotter så bestraffas hon, torteras och sätts i fängelse i väntan på avrättning.

Under tiden så har Mong-ryong lyckats bra med sina studier och efter examen så blir han anställd av kungen som agent och budbärare som ska undersöka korruptionen hos landets borgmästare. Han skickas tillbaks till sin gamla hemstad och förklär sig som tiggare och får reda på att Chunhyang ska avrättas på borgmästarens födelsedag.

Shin Sang-ok bestämde sig för att göra något speciellt av historien och resultatet blev den första riktiga färgfilmen i Sydkorea. Det hade gjorts försök med färgfilm innan men tekniken var inte särskilt stabil och kameror kunde inte projicera färgerna särskilt väl och dessutom var det nästan en omöjlighet att få färgfilmen framkallad.

Färgfilmerna före Seong Chun-hyangkan betraktas som experiment innan tekniken med framkallningen och projektorer på biograferna började fungera ordentligt.Kanske inte så underligt att Shin valde just historien om Chun-hyang för sin första färgfilm eftersom just den historiska miljön med sina palats, festscener och färggranna klädesplagg skulle göra sig så väl i färg.

Dessutom var redan historien så känd och han var en berömd och etablerad regissör vars filmer för det mesta drog stora massor till biograferna. Den blev givetvis en dundersuccé och film, regissör och skådespelare blev prisbelönade vid olika festivaler.

Visst finns det ett visst teatraliskt överspel i filmen men på det hela så är det en bra tolkning av historien och den är fortfarande sevärd. Eftersom filmen har några år på nacken så är den med ålderns rätt lite sliten och ett kort segment i slutet av filmen är taget från en kopia med inbränd text vilket kan irritera men eftersom det är enda sättet att få se en komplett version av filmen så är det inte så mycket att göra åt saken.

Av: Ulf Lönn