Recension: The Classic

The Classic (Keulraesik)

Skådespelare: Son Ye-jin, Cho Seung-woo, Cho In-sung, Lee Sang-in, Lim Ye-jin, Yang Hyeon-tae, Kim Byeong-ok, Seo Yeong-hie

År: 2003

Land: Sydkorea

Genre: Romantik

Regi: Kwak Jae-yong

Manus: Kwak Jae-yong

Uppföljaren till regissörens succé från 2001, My sassy girl, är en klassisk kärlekshistoria som utspelas under två olika epoker. Historien tar sin början i nuet med att Ji-hyae som är en modern universitetsstuderande tjej och hennes kompis Soo-kyoung blir förälskade i samma kille, Sang-min. Soo-kyoung vill att Ji-hyae ska skriva email i hennes namn till Sang-min och Ji-hyae går med på det och hon låter sina egna känslor blomma ut i mejlen som hon skickar i väninnans namn.

Soo-kyoung och Sang-min börjar umgås alltmer och Ji-hyae känner sig alltmer besvärad i deras sällskap eftersom hon har svårt att dölja sina känslor för Sang-min. En dag när hon städar upp bland en massa gamla böcker och brev i huset upptäcker hon moderns gamla dagböcker och brev från tiden när föräldrarna var unga och nykära. Efter en olycka upptäcker hon att alla breven inte är skrivna av hennes far, Tae-soo, utan några av breven är signerade av en viss Joon-ha. Hon börjar läsa mammans dagbok och efter några inledande rader bestämmer sig Ji-hyae för att förhålla sig till det skrivna som till ett klassiskt koreanskt melodrama, därav namnet på filmen.

Tillbaks till 1968 där modern, Joo-hee, är en ung rikemansdotter och förlovad med Tae-soo men under ett sommarlov på landet träffar hon Joon-ha som hon tror bor i byn och ber honom ro henne över floden till ett spökhus som hon vill se. Efter att ha tittat på huset har båten lossnat och drivit iväg och det börjar regna. Joo-hee skadar foten och Joon-ha bär henne på ryggen och paret lyckas ta skydd för regnet och efter att ha hittat båten återvänder man till byn och uppretade släktingar som förhindrar att paret träffas fler gånger under sommaren. Hon ger honom dock ett halsband som tack för att han fångat en eldfluga åt henne. Halsbandet är viktigt och dyker upp senare i den nutida historien.

Vad hon inte vet är att Tae-soo och Joon-ha är bästa vänner och går på militärskola tillsammans, det upptäcker hon sedan på en danslektion när Tae-soo och hon tar med en varsin vän. Dessutom så skriver Joon-ha kärleksbreven som Tae-soo skickar till Joo-hee. Det finns fler kopplingar mellan dom båda historierna och i likhet med My sassy girl så är det en rik väv av historier och infall som regissören försökt skapa. Tae-soo är villig att att ge upp henne när han får reda på sin väns känslor som är mycket starkare än hans egna för henne, men hans far som ser Joo-hee som ett bra kap för sonen blir irriterad och misshandlar honom vilket leder till ett självmordsförsök.

Vännerna splittras och Tae-soo och Joo-hee träffas igen under en Vietnamdemonstration och det visar sig att Joon-ha blivit inkallad och ska iväg till kriget. Lika dramatiskt är det inte i den nutida historien som är kortare och mer komprimerad än moderns som sträcker sig över flera år. Blandningen av humor och dramatik fungerar väl även om jag kan tycka att humorn blir lite väl barnslig ibland men tonvikten ligger på den dramatiska delen av historien.

Skådespelerskan Son Ye-jin gör ett strålande jobb eftersom hon spelar både Ji-hyae och hennes mamma och lyckas vara övertygande i båda rollerna. Miljön och stämningen i 60-talshistorien är väl fångad, mycket tack vare den romantiska musiken som flödar genom filmen. För den intresserade finns det en rad kopplingar till My sassy girl, bland annat så är regnscenen densamma som parodieras i den filmen.

Av: Ulf Lönn