lördag 30 augusti 2008

Recension: Picture of a Nymph

Picture of a Nymph (Hua zhong xian)

Skådespelare: Yuen Biao, Joey Wong Tsu Hsien, Wu Ma, Lawrence Ng Kai Wah, Elizabeth Lee Mei Fung, May Lo Mei Mei, Fanny Sit Chi Lun, Yuen Wah, Yip So

År: 1988
Land: Hong Kong
Genre: Wu xia pian, fantasy, äventyr, romantik
Regi: Wu Ma
Manus: Wu Ma, Chan Kam Cheong

Två spökjägare, Taoistprästen Wu Men-Chu (Wu Ma) och hans adopterade son och lärling Shih Erh (Yuen Biao) är bland de bästa i branschen. Att tillintetgöra spöken och demoner hör till deras vardag. När de stöter ihop med studenten Tsui Hung-Chuen (Lawrence Ng) sätts de dock på en prövning, svårare än någon de hittills grejat. Tsui som flyttar in hos de bägge spökjägarna råkar opassande nog förälska sig i just ett spöke. Det är Mo Chiu (Joey Wong), en ung kvinna som dräpts av den mäktiga King Ghost (Elisabeth Lee) och hon är nu på flykt från denna illvilliga demon. Wu och Shih övertalas att inte skada Mo Chiu då hon tillhör den godhjärtade sortens andar. Men det betyder också att de måste besegra den ohyggliga King Ghost vars krafter är utöver de vanliga.

Det här är återigen, från Wu Mas sida, ett beklagligt försök att profitera på det framgångsrika konceptet “A Chinese Ghost Story” (1987) hade. I kölvattnet av denna banbrytande produktion har det alstrats mängder med plagiat, ett fåtal sevärda men desto fler undermåliga. Wu Mas ansträngning att skapa något sevärt ur konceptet har jag tidigare bevittnat i den slätstrukna ”Fox Legend” (1991). Gemensamt med ”Picture of a Nymph” (1988) är Joey Wongs och Wu Mas medverkan i roller nästintill identiska med de i ”A Chinese Ghost Story”. Kärlek som uppstår mellan en man och ett kvinnligt spöke är också ett återkommande tema.

Känslosvallet är närmast obefintligt, kemin mellan tråkmånsen Lawrence Ng och Joey Wong (alltid lika vacker) är sval och sällan närvarande. Lawrence Ng är inte kapabel att hantera det romantiska utan ser i ärlighetens namn mest ut som en ovetande byfåne. I mina ögon skulle man lika väl kunna stryka hans karaktär för att istället ge Yuen Biao mer utrymme, han är trotsallt med Joey Wong en av få behållningar. Wu Ma repriserar sin roll från en film som längre inte behövs nämnas vid namn (ni kan nog gissa vilken) men gör det inte direkt med bravur. På hans front, intet nytt. Till och med sång- och dansnumret återvänder och brukas föga förvånande dumdristigt.

Jag ställde mig relativt kravlös inför det här projektet, likväl blev resultatet en besvikelse. De få positiva aspekter jag kan erinra mig om känns direkt stulna från den i alla avseenden överlägsna ”A Chinese Ghost Story” (1987). Detta alster ger upphov till irritation snarare än tillfredsställelse. Att nästintill plagiera karaktärer, musik och händelser rakt av visar sig vara allt utom en gedigen idé. Nej, av Wu Ma finns det andra verk att föredra. Exempelvis den lagom humoristiska skräckkomedin ”The Dead and the Deadly” (1982) med Sammo Hung och Lam Ching-Ying i ensemblen. Eller varför inte någon av de otaliga filmer han regisserat gemensamt med legenden Chang Cheh? ”The Water Margin” (1972) och ”Seven Man Army” (1976) är sannerligen lysande skapelser.

Av: Peter Nilsson (2007-12-28)

Inga kommentarer: