lördag 30 augusti 2008

Recension: Thunder of Gigantic Serpent


Thunder of Gigantic Serpent (Daai se wong)

Skådespelare: Pierre Kirby, Edowan Bersmea, Danny Lee Sau-Yin, Chi Kuan-Chun, Danny Raisebeck, Dewey Bosworth

År: 1988
Land: Hong Kong
Genre: Fantasy
Regi: Godfrey Ho Chi-Hung
Manus: Godfrey Ho Chi-Hung

Vad som egentligen är sant angående den här filmens bakgrund är svårt att säga, men enligt sägnen så ska Thunder of Gigantic Serpent vara ett ihopplock av en monsterfilm gjord i Hong Kong 1980, eventuellt några bitar av Calamity Of Snakes, ett par klipp från Godzilla 85 (stridsflygplan som attackerar) och nyinspelat material med västerländska skådespelare regisserat av skräpfilmsmästaren Godfrey Ho. En del säger att den består enbart av nyinspelat material av Godfrey Ho samt resten från Calamity Of Snakes, men det tror inte jag. I alla fall är detta den dummaste filmen jag sett sedan valfri film i Beck-serien med Peter Haber.

Militären, under ledning av den frodige Doktor T (troligen Tee, men det är roligare med bara T), har utvecklat en formel att förstora djur. Det går till så att man stoppar in djuret i en speciell låda, trycker på en knapp och så kommer det blixtar och förstorar djuret ett par gånger.

Naturligtvis vill den onde terroristledaren Solomon, spelad av en tunnhårig överspelande snubbe, ha tag i denna formel eftersom han kan, citat "skapa sin egen armé". Som den onding han är så är naturligtvis en egen privatarmé det viktigaste. Man han givetvis också sälja formel till fattiga länder som behöver få mer mat. Man lyckas i alla fall döda Doktor T och en del av hans medarbetare, men en kvinna lyckas fly och gör sig av med lådan.

Lådan hittas av en liten flicka som genast inser att den blir perfekt som förvaringslåda för hennes favorit-orm, Mosla. När hon stoppar ner ormen i lådan så växer den sig till en tio meter lång lekfull vän som hon spelar boll med, kurragömma och som hjälper henne att vinna gräs-skidåkning mot några elaka pojkar. Vem har sagt att diamanter är en flickas bästa vän, när det finns jätteormar?

Men Solomon ger sig inte och detta är både militären och polisen medvetna om. Militären skickar sin toppmilitär, "I'm Fast, Ted Fast", en högsparkande västerlänning som mest springer omkring i utkanten av Hong Kong och dödar skurkar på fritiden. Polisen skickar två av sina bästa killar, och alla jagar dom Solomon, formlen, försöka skydda vetenskapskvinnan och till slut kämpa mot ormen av blivit stor som... ja, Godzilla. Massiv monsteraction väntar. Och lite kung fu.

Jag gillar inte filmer som är så dåliga att dom blir bra. För mig finns det inga dåliga filmer som är bra. Här kan jag kanske tänka mig att vrida lite på begreppet, för även om den här rullen inte var bra, så blev man i alla fall aldrig uttråkad. Fast då betyder det att den är bra, i alla fall enligt mina teorier. Skitsamma.

Först och främst så påminner replikerna oroväckande mycket om Kung Pow, där man uppenbarligen försöker fylla i munrörelserna med oftast helt meningslösa påpekanden, förtydliganden och vissa repliker som verkar vara helt tagna ur luften. Ibland låter man till och med rösterna bara göra ljud för att kunna fylla ut munrörelser. Detta blir naturligtvis en form av hjärndöd surrealism som inte direkt minskas av den märkliga storyn där det ser ut att vara minst tre olika historier som vävts samman till en fartfylld hjärndöd massa.

Orm-effekterna är fantastiska, speciellt när ormen är lite mindre och dras omkring med diverse olika trådar och mer ser ut som en docka som dras omkring med trådar och inget annat. Det blir faktiskt lite bättre när ormen vuxit sig tilll mega-storlek och börjar riva broar, dammar, hus, orsaka tågkatastrofer och så vidare. Då blir det den gamla hederliga asiatiska monsteraction som vi är vana med.

Storartad skräpunderhållning med en del sköna monsterscener. Är det dags för en ny film med Mosla nu? Jag skulle garanterat köpa den. Bara den bjuder på ännu mer gräs-skidåkning och slowmotion-squibs!

Av: Fred Andersson (2008-04-28)

Inga kommentarer: