lördag 30 augusti 2008

Recension: Silk


Silk (Gui Si)

Skådespelare: Chang Chen, Chang Chun-Ning, Chen Bo-Lin, Yosuke Eguchi, Barbie Hsu, Lam Kar Yan, Kevin S. Smith

År: 2006
Land: Taiwan
Genre: Skräck, thriller, drama
Regi: Su Chao-Bin
Manus: Su Chao-Bin

Silk är en av de där filmerna som legat alldeles för länge i ”måste-se”-högen, men till slut hittade den hela vägen in i dvd-spelaren!

I Silk får vi följa, ett av regeringen lejt, forskarteam som arbetar med anti-materia, ”Menger Sponge”. Menger Sponge är en mystisk liten kub som uppfattar och visar energier som det mänskliga ögat inte kan uppfatta, t.ex. spöken och andar. Detta förklaras snabbt genom tidningsrubriker och jag hade lite svårt att hänga med i forskningstermerna.

Teamet leds av den handikappade forskaren Hashimoto, en bitter och tystlåten man som är mycket hängiven sitt projekt och ser Menger Sponge som sitt livsverk.

En dag hittas teamets fotograf död i en lägenhet i en sunkig del av Taipei och i hans Menger Sponge-behandlade kamera finner man en bild av en liten pojke i lägenheten och det verkar som de till slut hittat ett spöke. De upprättar ett labb i lägenheten och övervakar pojken som håller sig väldigt lugn, sitter mest i ett hörn och pratar med sig själv. Då de inte kan höra vad han säger anlitar de polisen Tung , som är en egensinnig polis som dock kan konsten att läsa läppar.

Varje dag klockan 17 lämnar pojken lägenheten och Tung, som sprejat sina ögon med Menger Sponge, väljer att skugga honom. Han lär sig genom att betrakta pojken att ögonkontakt inte är någon bra idé, då pojken kan döda dig då. Bit för bit av pojkens historia faller på plats och Tung börjar snart undra om pojken verkligen är den riktiga boven i dramat eller om det finns något mer…

Samtidigt börjar forskarteamets regeringskontakt tröttna på Hashimotos slöseri med resurser och väljer att lägga ner Hashimotos forskning. Hashimoto i sin tur tappar greppet om verkligheten och börjar praktisera sin forskning på sig själv istället.

I en sidostory får vi också följa Tung och hans kamp med sin sjukliga mamma och hans känslor för sin flickvän. Detta känns lite som utfyllnad, men man får lite förståelse för hans tungsinta person.

I slutet av den här filmen händer allting väldigt fort och det är tyvärr lite svårt att hänga med även här. Tung spelas av Chen Chang som vi tidigare sett i bl.a. ”2046” och ”Crouching Tiger, Hidden Dragon”, gör ett helt okej jobb men det är ingen karaktär jag kommer komma ihåg nån längre tid. Istället känns Yosuke Eguschi´s Hashimoto verkligt bitter och välspelad, och karaktären hade gärna fått lite mer utrymme tycker jag. Har inte sett Eguchi i något innan men det är alltid roligt att bli positivt överraskad.

Visst är filmen tänkvärd och det finns en del smarta frågeställningar såsom varför spöken väljer att stanna kvar, och hur man blir ett spöke, men tyvärr räcker inte det hela vägen.

Undrar när jag ska lära mig att inte bygga upp för höga förväntningar på filmer jag velat se länge? Med förväntningarna höjs ju även kraven.

Av: Christian Rasmusson (2008-07-11)

Inga kommentarer: