tisdag 26 augusti 2008

Recension: The Bow


The Bow (Hwal)

Skådespelare: Han Yeo-reum, Seo Si-jeok, Jeon Gook-hwan, Jeon Seong-hwang

År: 2005
Land: Sydkorea
Genre: Drama, romantik
Regi: Kim Ki-duk
Manus: Kim Ki-duk

När man sätter i en film av Kim Ki Duk vet man oftast vad man kan förvänta sig. En störande, vacker och inte sällan deprimerade dramafilm gjord med små medel. The Bow är inget undantag. Filmen utspelar sig helt och hållet på en fiskebåt långt ute i ingenstans. Hela handlingen kretsar kring en gammal man i 60-årsåldern och en 16-årig flicka som han uppfostrat och tagit hand om de senaste 10 åren. Han har bestämt att de ska gifta sig på hennes 17-års dag. Detta har hon heller inte något emot, inte uttalat åtminstone. De lever där i lugnan ro och ser inte mycket människor annat än de få fiskare som ibland kommer och lägger till vid deras båt för att tillbringa några dagar med att fiska och dylikt. Mannen är väldigt överbeskyddande mot flickan och så fort någon av besökarna försöker göra närmanden, vilket är de flesta, så skjuter han ett varningskott med sin pilbåge. Denna pilbåge kan också användas som ett vackert instrument men hjälp av en stråke. Musiken är underbar och ger en väldigt fin stämning till historien.

En dag kommer det en ung fiskarpojke till båten och visar sitt intresse för flickan. Som vanligt försöker mannen skrämma bort honom med sina pilar. Men för första gången visar flickan ett ömsesidigt intresse och bli förälskad. Den gamla mannen blir desperat och livrädd för att mista sin blivande fru, hennes 17-års dag närmar ju sig med stormsteg. Mannen och den unga flickan blir stora ovänner och mannan blir även våldsam mot flickan. Då får den förälskade fiskarpojken nog och lovar att at med sig flickan från mannen och båten för alltid och för att visa henne livet utanför. Men flickan inser snart att det är inte så lätt att ge upp allt och åka ifrån mannen hon levt med dagligen i 10 år.

Det som Kim Ki Duk lyckas bäst med under dessa knappa 90 minuter är sättet att berätta historien. Varken den unga flickan eller den gamla mannen har en enda replik och ändå förstår man varenda känsla de har under filmens gång. Även övriga av de få karaktärerna har ytterst få repliker och filmen har minimalt med dialog. Man få heller aldrig veta några namn på flickan eller den gamla mannen, men det behövs inte det heller. Skådespeleriet är kanske det bästa jag sett i en Kim Ki Duk-film och i huvudrollen använder han sig återigen av Han Yeo-reum som även bar upp ”Samaritan Girl”. Hon gör en otroligt fin rolltolkning och dessutom är hon bedårande söt och trovärdig. I rollen som den gamla mannen syns den för mig helt okända Jeon Seong-hwang, som dock imponerar stort.

Detaljer som det fina fotot, de vackra miljöerna och den tidigare nämnda musiken tar upp den här filmen på väldigt höga höjder. Jag funderande länge på vilket betyg den här filmen förtjänar och kom då fram till att det enda negativa är att om har man sett mycket Kim Di Duk innan så är detta inte så nytt. Därför blir trots allt mitt betyg bara det näst högsta. En väldigt sevärd film för alla som anser att film är den ultimata konstformen. Men nästa gång ser jag gärna att regissören testar lite nya spår.

Av: Christian Rasmusson

Inga kommentarer: