lördag 30 augusti 2008

Recension: Shanghai Grand


Shanghai Grand (San Seung Hoi taan)

Skådespelare: Andy Lau Tak Wah, Leslie Cheung Kwok Wing, Ning Jing, William Ho Ka Kui, Amanda Lee Wai Man, Wu Hsing Kuo, Lau Shun, Almen Wong Pui Ha, Lee Kin Yan, Sam Wong Ming Sing, Chan Kin Yat, Tommy Leung Ka Chun, Yip Chun, Jung Woo-sung

År: 1996
Land: Hong Kong
Genre: Drama, thriller, action, romantik
Regi: Poon Man Kit
Manus: Poon Man Kit, Matt Chow Hoi Kwong, Sandy Shaw Lai King

Shanghai Beach” var en omtyckt TVB-serie från 1980-talet där en tämligen ung och oerfaren Chow Yun Fat kunde ses mot Ray Lui. Med Tsui Hark som producent och Poon Man Kit på registolen kom 1996 ”Shanghai Grand” – en nyversion av TV-serien där familjära Andy Lau och Leslie Cheung placerades i de ledande rollerna.

Ombord på ett skepp bevittnar den Taiwanesiske soldaten Hui Man Keung hur hans manskap hänsynslöst dräps. Med nöd och näppe lyckas han lämna fartyget. Sårad upptäcks han vid Shanghais hamnområde av gatudrivaren Ding Lik, en ung man med visionen att härska i den undre världen. Ding Lik hjälper Keung att återfå hälsan och de blir snabbt goda vänner. Gemensamt gör de sig av med en kuvande gangsterboss och hamnar högt upp i triadvärlden.

En kort tid av lycka och framgång inträder, tillvaron är gynnsam för dem båda. Men en rad oväntade händelser omvandlar deras tur till ett totalt haveri. Keung får vetskap om att hans soldaters banemän befinner sig i staden. En personlig vendetta blir på så sätt oundviklig. Vore det inte nog med det så förälskar sig både Ding Lik och Keung i samma kvinna, Fung Ching Ching, som är dotter till en framstående man i Shanghais brottsyndikat. Rivaliserande känslor och opålitliga individer hotar nu att förgöra det som Ding Lik och Keung presterat ihop.

”Shanghai Grand” är en visuellt, fantastisk gestaltning av 1930-talets Shanghai. Förnimmelsen av äldre tider är ideligen kvar i medvetandet, mycket tack vare klipska färgkombinationer och ett något åldrat foto. Kulisser, kostymer och övrig rekvisita tillför ett trovärdigt intryck, och att man befinner sig i en kaosartad stad, styrd av rivaliserande gangsterorganisationer som tillåts att härja fritt av korrumperad polis känns inte alls avlägset. Helhetsintrycket stärks av ett föredömligt kameraarbete där varenda komposition och rörelse tycks vara omsorgsfullt arrangerad. En samstämd helhet som påtagligt är filmens i särklass, främsta bragd.

Jag är även tillfreds med merparten av filmens väsentliga karaktärer. Andy Lau är i gestaltandet av Ding Lik duktig, lite av en frisk fläkt bland de så när, alltigenom seriösa figurer vi möter. Hans livfullhet är inte oupphörligt märkbar, men i liknelse med återstående ensemble är han både pigg och betagande i sitt agerande. Förstås reformeras hans sinnelag ju längre intrigerna fortgår. Vad som gläder mig är att förändringen inte infinner sig prompt, utan medryckande smyger sig in i uppträdandet. Hui Man Keung, den Taiwanesiske soldat som räddas av Ding Lik är en kufisk individ, rätt så förtegen men bestämd. Leslie Cheung känns som ett lämpligt val att skildra denne man, och ger bevis på att han och Andy Lau är storartade som motspelare. Bra porträtterat av två fina aktörer, vars pondus ligger i begåvning och en ordentligt sammansatt intrig.

Den tredje parten i triangeldramat, Ning Jing, är uppriktigt sagt en besvikelse och den svaga länken i skapelsen. Att hon tycks gå på sparlåga är inte alls intagande, utan en smärre tragedi i ett annars så intressant händelseförlopp. Som plåster på såret medverkar det Sydkoreanska stjärnskottet Jung Woo-sung i en givande biroll och är så oväntat bra att jag nästan är redo att förlåta felsteget att använda Ning Jing.

Som gangsterhistoria är ”Shanghai Grand” periodvis brutal och blodig. Det känns lämpligt, och för den delen nödvändigt för filmens realism med dessa våldsamheter. De visuellt enastående eldstriderna är en uppskattad bonus. Intensiteten sprudlar, och gällande själva skaparförmågan anas inga brister. Filmvåldet är onekligen eminent.

Tveksamma partier går emellertid att finna. Bristerna är förvånansvärt några, men påverkar dock helheten. Felen påträffar vi främst i strukturen. Historien är nämligen uppdelad i tre segment, och resultatet är inte helt angenämt. Jag vill gärna tro att en enkelspårig handling hade varit att föredra, i synnerhet då den röda tråden hade bevarats med finare utgång. Nu blir intrycket emellanåt lite osammanhängande, och vissa inslag är direkt umbärliga – då hjälper inte ens ett vackert foto eller eleganta karaktärer.

I övrigt är filmen intakt förströelse, intrigfylld, dramatisk och estetiskt attraktiv. Ambitionerna med projektet känns uppnådda, och för fans av genren är detta en film definitivt värd att undersöka. Och titellåten är, tro det eller ej, förbaskat bra.

Av: Peter Nilsson (2007-07-28)

Inga kommentarer: