onsdag 27 augusti 2008

Recension: Fox Legend


Fox Legend (Ling hu)

Skådespelare: Joey Wong Tsu Hsien, Wu Ma, Yiu Wai, Lee Wai Keung, Ling Fung

År: 1991
Land: Hong Kong
Genre: Wu xia pian, fantasy, skräck
Regi: Wu Ma
Manus:

Här har vi en relativt okänd film som kom i kölvattnet efter succén med ”A Chinese Ghost Story”. Den är regisserad av Wu Ma, som även medverkade i ”ACGS” och låter nästan Joey Wong reprisera sin roll från ovan nämnda film. Att ”Fox Legend” är ett alster med betydligt smalare budget och kvalitativt sett av en helt annan klass än ”ACGS” är dock klart.

Inledningsvis bådar allt gott. En grupp döende män villar omkring i en ogästvänlig, kal öken. Lyckligtvis hittar de sin räddning i form av en tempelliknande byggnad som bebos av ett antal vackra kvinnor. Det inbjudande tillhållet blir dock männens död. Kvinnorna visar sig vara förrädiska vargdemoner som gärna sätter tänderna i blåögda män. I samma tillfälle, om än något för sent, så dyker en väderbiten man upp. Det är Hunt King (Wu Ma), en demonjägare som snabbt likviderar de ondsinta kvinnorna. Samtidigt misslyckas han förgöra deras ledare, en äldre dam med röda klackskor.

Så långt, allt väl. Inledningen är en tydlig intresseväckare där både story och atmosfär tilltalar. Musik, ilande vindar, ljus och rök frambringar en isande ton och förhoppningar om en spännande upplevelse ökar successivt. Därefter hamnar vi hos en förnäm familj där yrket som vargpälstillverkare har gått i arv generation efter generation. De har i sin ägo en särskild stämpel som förhindrar att vargliken återuppstår som demoner. Släkten är dock svag, dess överhuvud dör och lämnar över egendom och ansvar till Brother Ten – Den enda av tio söner som är i livet. Vargsekten har länge varit i fejd med familjen och ser nu sin chans att tillintetgöra den för gott. Dessutom är de ute efter den magiska stämpeln som kan väcka deras slumrande gud till liv.

Även hit, ungefär 25 minuter in i filmen är inlevelsen på topp. Joey Wong presenteras och trots att man omgående anar att hennes roll inte kommer att skilja sig markant från den karaktär hon gestaltade i ”ACGS” så är det onekligen en behaglig syn. Att tempot är makligt innebär inte att engagemanget fördärvas, snarare har det motsatt effekt. Man förväntar sig ideligen att något oväntat ska ske.

Nu infinner sig dock ett problem. Vid denna tid har känsloläget redan nått sin klimax och ingen händelse av nämnvärda mått äger rum därefter. Intresset dalar och försvinner helt och hållet för att först återkomma framåt slutet. Ungefär en timmes speltid består inte av annat än kantiga karaktärer, logiska luckor, varaktiga upprepningar och skamfilad action. Första tanken är att filmteamet ledsnat och jäktat sig fram till de sista minuterna. Priset tas dock av ett löjeväckande parti då Wu Ma plagierar sitt egna sång och dansnummer från ”ACGS”. Enda skillnaden är att den här sången handlar om vargfångst. Det är uppriktigt sagt generande och inte det minsta kul, en ordentligt onödig nöjessänkare.

Små ljusglimtar tillkommer längre fram, men alldeles för många inslag har tilltygat helheten och ett lågt betyg är därför redan fastslaget. ”Fox Legend” inleds väldigt lovande men tråkigt nog så lyckas inte Wu Ma med att skapa något utöver det vanliga. Även om han hade chansen.

Av: Peter Nilsson

Inga kommentarer: