lördag 30 augusti 2008

Recension: An Empress and the Warriors


An Empress and the Warriors (Kwong saan mei yan)

Skådespelare: Donnie Yen Chi Tan, Leon Lai Ming, Kelly Chen Wai Lam, Guo Xiao Dong, Kau Jan Hoi

År: 2008
Land: Hong Kong
Genre: Wu xia pian
Regi: Tony Ching Siu Tung
Manus: James Yuen Sai Sang, Cheung Tan

Ching Siu-Tung är utan tvivel en rutinerad regissör och banbrytare inom wu xia pian. Hans debut ”Duel to the Death” (1983) är en tvättäkta klassiker och med två högaktade filmtrilogier (”Swordsman” och ”A Chinese Ghost Story”) på sitt samvete förstår man varför han en gång räknades till de främsta filmskaparna i Hong Kong. Numera är läget snarare det motvända, Ching Siu-Tung har faktiskt inte skapat något spektakulärt sedan ”The East is Red” (1993) och karriären har sedan dess mest fläckats av ordentliga fiaskon.

Därför är det både intressant och oroande när oldtimern efter 5 års frånvaro återvänder till registolen med ”An Empress and the Warriors” - traditionell kostymaction i nytappning, en genre som blivit rätt så urvattnad då alla tänkbara filmskapare, vare sig det gäller komiker eller dramafilmare vill ha sin bit av kakan - dessa filmer är nämligen ekonomiskt framgångsrika. Frågan är om en redan trött konstart kan få mer kött på benen av en uträknad regissör som Ching Siu-Tung? Läs vidare så får ni se…

När kungariket Yan invaderas av rivaliserande staten Zhaos arméer dräps Yans vördade konung, men innan denna lämnar jordelivet beordrar han den föräldralöse generalen Muyong Xuehu att regera i hans ställe. Detta val ses inte med blida ögon av Wu Ba, rikets svarta får – men rättmättiga efterträdare.

Xuehu skönjer snart missnöjet bland Wu Bas anhängare och för att undvika inbördeskrig tilldelar han titeln som rikets härskare till den avlidne konungens dotter, Yan Feier vilket innebär att hon blir rikets första kvinnliga regent. Men inte ens detta val mildrar Wu Bas makttörstande utan han börjar omedelbart smida på en konspiration mot rikets anförare för att ta anspråk på tronen.

Och så händer det. Feier blir efter en mödosam dag på träningsläger angripen av Wu Bas kompanjoner men räddas i sista stund av enstöringen Duan Lanquan som lämnat ett krigiskt förflutet bakom sig för att istället leva stillfullt i harmoni med naturen. Feier som är dödligt sårad vårdas en tid av Lanquan och blir för första gången medveten om hur fridfullt livet kan vara bortom allt våld och kaos, och naturligtvis blir hon förälskad i sin undsättare. Men hennes kungarike är i uppror, på väg att falla i händerna på Wu Ba och Feier tvingas därför välja mellan kärlek och plikt.

Handlingen må vara tarvligt sammanfattad, men så är också filmen i helhet – ett lumpet hantverk där Ching Siu-Tung tycks ha förlagt sin forna kompetens. Dramaturgin är fruktansvärd och spänningen försvinner successivt redan från start då herr Ching har sällat sig till de klichéfyllda filmskaparnas värld. Inte det minsta uns av originalitet hedrar med sin närvaro och överdramatiserade karaktärer och logiska luckor gör givetvis det hela svårköpt.

En varningssignal jag borde förlitat mig på tidigare var det osäkra kortet att anlita harmlösa Kelly Chen i huvudrollen som styvnackad krigarprinsessa, en roll som kräver både attityd och viss råhet. Självfallet misslyckas Kelly å det grövsta med sin rolltolkning då hon saknar all form av utstrålning som är lämplig i detta gestaltande. Hon ser så oskyldigt gullig ut i sin rustning att en komisk effekt uppstår där ett respektingivande intryck istället borde infinna sig. Bedrövligt. Donnie Yen undkommer med ett godkänt medan Leon Lai, precis som Kelly Chen, är direkt olämplig i sin roll.

Actionsekvenserna är liksom resten av produktionen själlösa och den betagande skaparförmåga som en gång präglade Ching Siu-Tungs koreografi är som bortblåst. Det är beklagligt att somliga väljer den lätta utvägen och förlitar sig helt på vad som säljer istället för att begagna sig av sin personliga duglighet. Jag kan faktiskt enbart erinra mig om en positiv sida av filmen och det är Mark Lui (tidigare medlem i pop/rock duon Dry med Stephen Fung) och hans jättefina musikstycken. Samtliga låtar är medryckande och förtjänar att användas i en film av annan kaliber än denna.

Kort och gott är ”An Empress and the Warriors” ett andefattigt stycke film jag snabbt vill glömma. För egen del är Ching Siu-Tung uträknad men lyckligtvis har han tillräckligt många guldkorn i sin portfolio som är värda att avnjuta många gånger.

Av: Peter Nilsson (2008-07-20)

Inga kommentarer: