lördag 30 augusti 2008

Recension: Our Sweet Days

Our sweet Days (Gibbeun woori jolmeunnal)

Skådespelare: Ahn Sung-ki, Hwang Shin-hye

År: 1987
Land: Sydkorea
Genre: Romantik, drama
Regi: Bae Chang-ho
Manus:

Young-min (Ahn Sung-ki) är en ung, blyg och fumlig student som är hopplöst förälskad i Hye-rin (Hwang Shin-hye), en studentska med teaterdrömmar som helst av allt vill till USA och Broadway. Han uppvaktar henne med blommor och choklad men hon är inte intresserad utan gifter sig istället med en äldre gynekolog som ska öppna en praktik i USA.

Young-min kan inte glömma henne och fortsätter drömma om henne trots att hon är gift och bor i ett annat land, hans ensamstående far försöker få honom intresserad av andra kvinnor men Young-min är inte intresserad.

En dag när han står i tunnelbanan och väntar på ett tåg ser han Hye-rin och han följer efter henne och får så reda på vart hon bor och att hon jobbar som översättare. Även om det gått flera år så vågar han fortfarande inte närma sig henne riktigt utan han låter det gå ett tag innan han ²råkar² träffa henne under ett besök på en restaurang.

Givetvis så får han så småningom reda på sanningen om hennes tidigare liv i USA, hennes man hade varit utfattig och hon var tvungen att jobba som städare och liknande för att överleva och efter skilsmässan så valde hon att flytta tillbaks till Korea, besviken över att inte ha lyckats i USA.

Young-min fortsätter att försöka vinna hennes kärlek och Hye-rin förstår efter ett tag att han menar allvar med alla sina försök och dom bestämmer sig för att ingå äktenskap.

Bae Chang-ho är känd för sina sentimentala melodramer och Our sweet days är inget undantag, det visar sig givetvis att Hye-rin lider av ett medicinskt problem som hon inte berättar om för Young-min och när hon blir gravid så blir hennes tillstånd mer komplicerat.

Ahn Sung-ki är en veteran i den koreanska filmbranschen och han har den rutinen och skickligheten som gör att hans figur blir intressant och levande trots ett alldagligt och sentimentalt manus.

Av: Ulf Lönn (2008-06-17)

Inga kommentarer: