onsdag 27 augusti 2008

Recension: The Foul King


The Foul King (Banchikwang)

Skådespelare: Song Kang-ho, Go Ho-kyung, Jang Hang-Seon, Jang Hin-Young, Jeong Woong-in, Jung Doo-hong, Kim Ka-Yeon, Kim Su-ro, Lee Won-jong, Park Sang-Myeon, Shin Goo, Song Young-chang

År: 2000
Land: Sydkorea
Genre: Komedi
Regi: Kim Ji-woon
Manus: Kim Ji-woon

Jag har aldrig varit förtjust i wrestling i hela mitt liv. Jag har aldrig förstått mig på charmen med det hela. För mig är det två personer eller flera som går in klädda i någon dräkt och avslutar en redan uppgjord match och det är varken snyggt eller spännande utan bara klumpigt och i många fall enligt mig otroligt löjligt. Trots min inställning till wrestling så kan jag ändå inte låta bli och bara älska The Foul King. Ifall man lyckas med att få undertecknad att gilla en film om denna aktivitet då har man verkligen gjort en prestation. Kim Ji-wun är då personen som lyckats med det mesta den senaste tiden så det är nog inte så konstigt att filmen tilltalar mig så mycket som den gör. Song Kang-ho som inte bara är min favorit utan många andras favorit aktör i Korea drar förstås sitt strå till stacken för att göra The Foul King till ett stycke mästerverk men jag märker att jag går händelserna i förväg här.

Dae-ho (Song Kang-ho) är en person som jobbar inom banken. Han kommer ofta för sent och i Korea så verkar en sådan sak nästan belagt med dödsstraff. Han trycks ner varje dag av sin chef som dessutom verkar tycka det är väldigt kul att koppla Dae-ho i ett väldigt smärtsamt och obehagligt grepp samtidigt som han pratar om hur bara den starkaste kan överleva. En natt när Dae-ho går hem från arbetet så bestämmer han sig för att bli starkare om inte annat för att slippa sin chefs otrevliga anfall på jobbet. Han går därför till en martial arts mästare men som snart visar sig att han inte är så mycket mästare som Dae-ho trodde. Besviken går han därifrån. När han vandrar natten igenom så får han syn på en uppsatt affisch som det står hur man kan lära sig wrestling. Dae-ho som tycker det verkar vara något för honom går nästa dag ditt för att se vad stället har att erbjuda. När han kommer ditt så tror tränaren att han är tokig och sänder hem honom nästan lika fort som han kom. Tränaren ringer dock upp Dae-ho några dagar senare och undrar om han är intresserad av att bli tränad till en uppgjord match. Han tackar naturligtvis ja och The Foul King är på väg att bli född.

Så börjar hans väg att bli en wrestling legend. Han får stå ut med all möjlig tortyr träning men börjar efter hand att vänja sig då han också tränar på jobbet på sitt eget sätt. Hans vänner börjar undra vad han sysslar med och när han berättar sanningen för en av hans kompisar så tror han inte på honom. Hans far blir arg när Dae-ho försöker berätta varför han kommer hem så sent varje natt och aldrig har någon bra förklaring till varför. Snart är det dags för den beryktade matchen och alla kameror riktas mot ringen. Frågan är om Dae-ho verkligen tänker spela efter reglerna och lägga sig när det är dags eller om han har egna planer för kvällens match.

För att uppskatta The Foul King så behöver man verkligen inte vara någon wrestling fantast. Jag var själv väldigt skeptisk när jag såg omslaget men jag visste att varken Kim Ji-won eller Song Kang-ho hade gjort mig besviken förut så jag gav den en chans och jag är så glad för att jag gjorde det. Detta är en mycket bra komedi även om man inte sitter och skrattar hela tiden men det är ändå en av dom bästa komedierna från Korea. Det är verkligen inte svårt att tycka om den för man får följa en nedtryckt människa till hans genombrott i sitt liv då han slutar att ta skit från andra människor och växer som individ. Det hela är väldigt proffsigt gjort och väldigt bra berättat, The Foul King bevisar att Korea är på väg att bli något riktigt stort inom filmindustrin.

Bakgrunderna är gjorda med realism då man verkligen får se en övertygande bild av en gammal träningslokal som inte städats på flera år. Människor som fungerar som bakgrund till dom olika matcherna är väldigt bra framställda. I slutet myllrar det av personer hit och dit då den sista kampen har gått för långt, Otroligt bra gjort. Man tänker inte på det men att kontrollera så många personer samtidigt kan vara väldigt svårt då man måste få dom att verka motiverade under matchen. Om effekterna så kan jag bara säga att det är skådespelarna som är effekterna i filmen. Ingen i The Foul King hade några stuntmän utan tränade väldigt hårt innan filmen började produceras. Det är fantastiskt att se skådespelare utöva alla dom farliga kast, grepp och diverse hopp som dom gör i filmen. Jag blev väldigt imponerad av detta faktum. Diverse filmklipp och kamera arbeten är också något som glänser i filmen. Kim Jin-won klarar av den biten galant och det hela är en fröjd för ögat att se.

Song Kang-ho briljerar hela filmen igenom och är väldigt övertygande som den nedtryckte bankmannen han spelar. Man ser på honom att han inte längre vill vara svag utan vill kunna försvara sig även om det bara är mot sin elaka chef. Han är en varm och även väldigt sympatisk människa som vill visa alla att han inte är någon förlorare. Han har oddsen emot sig och ingen som direkt tror på honom men ändå lyckas han resa på sig och klara av allt som han kämpar för. Song Kang-ho är verkligen en skådespelare som testat olika roller i både filmer som The Quiet Family, Memories of Murder och Shiri för att nämna några. I dom nämnda så gör han otroliga roller och The Foul King är inget undantag. Jang Jin-Young spelar Min-Young som ger Dae-ho väldigt mycket hjälp med träningen. Man kan se henne i andra filmer som Over the Rainbow, Singel och Sorum. Här gör hon en väldigt bra roll som Min-Young. Hon har tillbörjan inte speciellt höga förhoppningar om Dae Ho men allt eftersom tiden går så tror hon mer och mer på honom samt att hon blir lite småkär i honom. I den här filmen gör hon en väldigt söt och oskyldig karaktär som ibland kan vara väldigt hård men in i det sista så bryr hon sig om sina vänner när det verkligen gäller.

The Foul King ger oss otroligt mycket skön humor som jag tror dom flesta kan uppskatta. Bara wrestling kamperna är helt sanslösa när Song Kang-ho s karaktär ska fuska i ringen. Diverse tillhyggen som gafflar, skor och pulver används för att föra våran hjälte till seger. Naturligtvis så går det bara så fel det kan gå första gången han går upp i ringen men jag tror att humorn är väldigt klanderfri här. Regissören Kim Ju-wun är känd för The Quiet Family och även Tale of Two sisters. Han har imponerat på mig i varje film han gjort än så länge. I The Foul King så imponerar han på mig ännu en gång. Han klarar att ge oss en helt underbar film med skön komedi men ändå ett allvar som gör att man ser på filmen ur ett annat perspektiv än bara komedi. Han låter oss känna med karaktärerna, han låter oss gilla några och avsky andra och tack vare det så uppskattar man mer när en del personer får vad dom förtjänar tillslut.

Jag kan inte annat än älska The Foul King, skulle jag skriva något annat så skulle jag ljuga helt enkelt. Det är en underbar komedi som jag rekommenderar till alla. Jag kan faktiskt inte komma på varför någon skulle förkasta den och säga att den är dålig. Då måste man ha väldigt bra argument eller helt enkelt inte gilla något som kommer ifrån Asien. Det här är bra film enligt mig för den har det mesta inom dom genrer jag tagit upp i den här recensionen men för all del titta gärna efter om jag har fel genom att se den.

Av: Johnny Wester

Inga kommentarer: