söndag 17 augusti 2008

Artikel - Takeshi Kitano


Takeshi Kitano ('Beat' Takeshi)

Född: 18 Janurai 1947
Födelseplats: Tokyo, Japan
Yrke: Regissör, skådespelare, manusförfattare, konstnär, författare m.m.
Status: Aktiv

Takeshi Kitano föddes 1947 den 18 e januari i Tokyo. Han hade tre syskon varav två bröder och en syster. Den äldsta brodern jobbade som översättare på en tidning medan dom två andra studerade. Hans far Kikujiro som jobbade inom lackering och måleri var en man som slog hustru och barn samt söp bort dom få pengarna som kom in i huset. Kitano själv berättar att så fort dom hörde hans fotsteg så sprang dom och gömde sig så fort dom kunde. Han pratade nästan aldrig med sin far och en dag så lämnade Kikujiro också familjen. Kitano kunde aldrig bekräfta att hans far tillhörde Yakuzan men han hade sina misstankar. Deras mor Saki var helt motsatsen till Kitano’s far. Hon höll ihop familjen och brydde sig verkligen om den. Saki slet dag som natt för att familjen inte skulle splittras och gå i fördärvet. Hennes bakgrund var ifrån en väldigt strikt familj och det var förmodligen den andan som räddade henne. Hon krävde att hennes barn hela tiden strävade mot en bättre framtid och aldrig tänkte tanken på att ge upp. Själv var hon så strikt att hon inte lät sina barn läsa manga eller titta på film alls. Kitano själv kommer ihåg att det tog flera år innan han kom i kontakt med sådan media.

Att leva i ett av Tokyos fattigaste områden var svårt och det var förmodligen ännu svårare för en ensamstående mor med tre barn att leva där. Något som familjen var först med i det området var att införskaffa en TV. Deras hus blev centrum för alla nyheter och många kom för att titta på just sådant eller liknande. Kitano minns sin barndom som nästan den lyckligaste tiden i sitt liv då han verkligen fick lära sig vad gemenskap, broderskap och att värdesätta familjen först och främst betydde, detta förmedlas mycket tydligt i hans filmer idag. Hans dröm var att börja jobba för Honda och tack vare hans mors slit så blev den drömmen möjlig. Han började studera på Meiji universitetet. Han hoppade av efter tre år mycket för att han struntade i sina studier och hellre ville titta på boxning eller sitta på krogen. En del rykten säger att han blev avstängd för dåligt uppförande men det är som sagt bara rykten. Han försökte hålla liv i drömmen att börja på Honda genom att söka jobb på en av dom lokala fabrikerna men hans ansökan avslogs. Under åren som gick så tog han olika jobb och han började även spela vilket resulterade till att han hade en spelskuld på 30 000 dollar. Kitano levde i över ett år som hemlös på gatan efter ett tag. Det är väldigt lite känt hur han kom över sin skuld men 1972 så lyckades han ta sig upp hur hemlösheten. Han fick jobb på en stripklubb där han först jobbade som vaktmästare, kypare och hissvakt. Det var här han upptäckte komedin och han gillade vad han såg och hörde. Senzaburo Fukami som var en av skådespelarna på klubben tog Kitano som sin elev och lärde honom att agera. En natt blev han tillfrågad om han kunde hoppa in för en aktör som blivit sjuk och Kitano såg inget hinder för denna förfrågan. Till hans egen förvåning och många andra också så upptäckte han att det fanns en begåvning för komedi gömd inom honom som nu hade släppts lös. Det dröjde inte länge innan han blev anställd på klubben.

Samma år mötte han Kiyoshi Kaneko och tillsammans bildade dom duon The Two Beats Namnet ”Beat” är något som han fortfarande använder idag så fort han agerar framför film. Dom båda började turnera runt olika nattklubbar och gjorde stor framgång vart dom än framträdde. 1974 såg en producent för NHK (Japans största TV bolag) dom båda framträda och erbjöd ett kontrakt som dom tackade ja till. 1976 var båda dom största inom komedins genre på NHK och också då dom största i Japan för tillfället. Mot slutet av 70-talet så började Kitano utveckla en mörkare sida inom sitt agerande. Han följde sin vän och regissörs råd Nagisa Oshima och började spela mer våldsamma roller. Han spelade en serie mördare i en TV-serie som blev en stor succé för honom. Han var nu tvungen att välja mellan sin egen karriär eller The Two Beats. Han valde sin karriär och i början av 80-talet bröt dom båda männen upp sin duo.

1980 gick Kitano från TV till film. I början gick det allt annat än bra för honom. Det stora problemet var att publiken i Japan var van att se Kitano som en person som var lustig och bara spelade komedi och därför kunde han inte få det erkännandet som han ville ha. Det hela blev inte bättre när han 1981 fick en roll i Danpu Wataridori där han bara skämtar och späder på sitt rykte som en komiker ännu mer. Först 1983 när Nagisa Oshima gav honom en roll i Merry Christmas Mr Lawrence som det japanska folket förstod att Kitano var kapabel att spela mer än bara komedi. Mellan 1983 till 1989 fick han bara fem roller så TV tog upp mer och mer tid. Han var programledare, spelade i minst sju olika TV serier i veckan, skrev ca 2-3 böcker per år och målade en hel del också. 1989 medverkade Kitano i Violent Cop där han spelar en våldsam polis med attityd problem. Regissören för den här filmen hoppade av och producenten frågade Kitano om han ville ta på sig rollen som regissör. Han tackade ja men han tog inte bara på sig rollen som regissör utan han skrev om stora delar av manuset, tog bort komedin samt att han införde mer drama i filmen. Trots sitt hårda arbete så tog inte den japanska publiken honom på allvar vilket tog ganska så hårt på honom då han en gång smög in i en biosalong bara för att se hur alla skrattade åt honom så fort han dök upp på duken.

Hans nästa film var Boiling Point. Den här filmen var mer ett experiment när det gällde att klippa och bemästra olika vinklar. Filmen sågades men Kitano verkade inte bry sig om det och fortsatte istället till nästa film. Han skapade ett eget företag och 1991 så gjorde han en lågbudgets film vid namn A Scene by the Sea. 1993 regisserad han filmen som skulle förändra allting för honom. Sonatine var resultatet av dom filmer som han hade tränat sig på innan och kände nu att han var redo för en helt egen film, Sonatine var just den filmen. Dock blev Kitano inte erkänd i Japan men resten av världen började märka att han var något extra inom filmvärlden. Han blev snabbt känd på flera filmfestivaler och gjorde interjuver för olika tidningar över hela världen. 1994 gjorde han komedin Getting Any? Men det japanska folket var inte imponerade av hans ansträngningar. Detta medförde att han började dricka mycket. En natt när han var på väg hem på sin moped så hade han glömt att fästa hjälmen ordenligt. Han var otroligt full så han somnade och krockade. Kitano överlevde otroligt nog men priset var skallskador, en bruten käke samt att hans högra sida av ansiktet var tillfälligt paralyserat. Det tog honom tio dagar att vakna upp och ungefär sex månader för att totalt tillfriskna. Under tiden han låg där så tänkte han väldigt mycket på livet och döden. Han förstod också att han var tvungen att dra tillbaks på drickandet men inte för att det var onyttigt utan för att det tog för mycket tid av vad han ville göra. Allt det här resulterade till Kids Return som kom 1996. Filmen blev ett genombrott för Kitano i Japan och förmodligen ett erkännande som han så länge sökt efter i sitt hemland.

Efter att ha råkat ut för en olycka som nästan kostade Kitano hans liv så blev hans nästa film mycket självbaserat hur han kände det den tiden han låg på sjukhus. Hana-bi som filmen heter gjordes 1997 och är hans mest personliga film till datumet. Dock slog den inte så mycket i Japan men utomlands blev den väldigt omtalad. Hana-bi tog hem ett antal priser världen över bla guld lejonet i Venice. Kitano verkade inte bry sig så mycket längre om vad folk i hans eget land tyckte om hans filmer längre utan gjorde dom nu mest för sin egen skull och dom som kunde uppskatta hans sätt att skapa film. 1999 gjorde han drama/komedin Kikujiro som överraskade dom flesta som trodde att Takeshi Kitano bara kunde göra gangster filmer. I den här filmen förmedlar han en varm och rolig historia som många har tagit till sitt hjärta. Nästa år vid 2000 så gjorde han Brother tillsammans med sin goda vän Jeremy Thomas i L.A. Brother gjorde Kitano ännu mer känd som regissör och skådespelare och många anser att det är den bästa filmen han har gjort hittills. Oavsett vad folk tycker så öppnade Brother nya broar och Kitano kände att han var redo att prova på film begrepp både mentalt och som artist vilka var helt nya för honom. Innan han försökte med det så medverkade han i Battle Royale som galen lärare. Detta var en film som många ifrågasatte och kritiserade men som blev väldigt populär. Han fortsatte nu med Dolls som kom 2002. Enligt många så var det en av dom mest originella och bästa av filmer som kom från Japan det året men trots att filmen gjorde bra ifrån sig utomlands så var den för komplex för det japanska folket och filmen sålde dåligt på biograferna.

2003 så började han med en egen tolkning av klassikern Zatoichi. Det här var ingen nyinspelning utan snarare en omarbetning av Kitano hur han ville att Zatoichi skulle se ut från hans ögon. Han vann silver lejonet i Venice som bästa regissör för den här filmen. År 2004 så verkar han ha en film till under produktion som än så länge är namnlös men ska jag säga en personlig mening så ser jag med spänning fram mot vad Takeshi Kitano har att ge oss i framtiden.

I dont have the impression Im working. Im only looking to have some fun” /Takeshi Kitano

Recenserade filmer med/av Takeshi Kitano:
• Zatoichi (2003)
• Battle Royale 2 (2003)
• Dolls (2002)
• Battle Royale (2002)
• Battle Royale (2002)
• Kikujiro (1999)
• Getting Any? (1995)

Av: Johnny Wester

Inga kommentarer: