Recension: A Bittersweet Life

A Bittersweet Life (Dalkomhan insaeng)

Skådespelare: Lee Byeong-Heon, Sin Min-ah, Kim Young-cheol, Kim Roi-ha, Hwang Jeong-min, Lee Ki-young, Kim Hae-gon, Oh Dal-soo, Kim Han, Jin Goo, Oh Kwang-rok, Lee Han-sol, Jeong Yoo-mi, Eric Moon

År: 2005

Land: Sydkorea

Genre: Action, drama

Regi: Kim Ji-woon

Manus: Kim Ji-woon

Min absoluta favoritfilm alla kategorier är Ji-woon Kims ”A tale of two sisters”. Så när han kommer med en ny film så inser jag att det säkert inte når samma nivå, men förväntningarna är ändå farligt höga. En annan anledning till höga förväntningar är att den jämförts med Chan Wook Parks hämndtriologi och då främst ”Oldboy”.

Sun-woo arbetar officiellt på ett hotell som ägs av Kang, ökänd ledare i den undre världen. Sun-woo har blandannat ansvar för den lyxiga restaurangen. Men Kang har ett stort förtroende för Sun-woo och brukar kalla in honom för att ”lösa problem”. När Kang ska åka bort några dagar ber han Sun-woo att vakta Kangs unga flickvän Hee-Soo som han misstänker träffar en annan man. Sun-woo får order om att döda dem båda om han upptäcker att det finns fog för misstankarna. Sun-woo börjar följa efter den unga tjejen och lämnar inte henne ur sikte och efter några dagar upptäcker han henne med en annan man och blir rasande. Han är in i det sista beredd att döda dem. Men i allra sista stunden viker han ner sig. Han finner det inte som en tillräcklig anledning att släcka deras liv och ger dem en sista utväg. Glöm vad som hänt här ikväll och träffas aldrig någonsin igen. Detta får tillslut Kang reda på när han kommer hem och drar igång en hetsjakt på Sun-woo, som blir en jagad man av hela den undre världen och en spiral av brutalt våld, hat och hämndaktioner är i full gång. Men Sun-woo vägrar att ge sig. Våld föder våld.

Den här filmen skiljer sig på väldigt många sätt från ”A tale of two sisters” och inget annat var att förvänta. Men den största tillgången med de båda filmerna ligger i det helt briljanta fotot. Där Ji-woon Kim använde sig at väldigt starka färger i ”A tale of two sisters” använder han här knivskarpa mörka skuggor och ett stilrent foto och det blir otroligt lyckat. Varje scen känns genomtänk minst en gång extra. Som vanligt när det gäller film från Sydkorea håller även skådespeleriet väldigt hög klass. Speciellt från Byung-hun Lee som spelar Sun-woo med imponerande inlevelse. Även musiken bör nämnas, även den känns väldigt lyckad och genomtänkt.

Så i jämförelse med ”Oldboy” då? Den här storyn är betydligt tunnare och når inte upp till samma nivå. Filmen är rakare och tar inte lika många oväntade vändningar. Istället skiftar den tempo flera gånger, från att vara ett vackert långsamt drama till en brutal och kvick gangsteraction, och tillbaka igen. Men man får inte samma bitande känsla som i andra liknande filmer och de drar tyvärr ner betyget lite.

Filmen visar verkligen att livet kan vara ”bitterljuvt”, dels mörkt och brutalt och dels vackert och drömskt, nästan fantasifullt. Den behandlar ämnen som otrohet, svartsjuka, svek, beslutsångest och givetvis hämnd. Men som sagt, det här är ingen perfekt film. Det når inte riktigt upp till de grymma, nästan orättvisa förväntningarna. Den saknar det ultimata djupet och man kommer inte minnas den lika länge som ”Oldboy” eller för den delen ”A tale of two sisters”. Men faktum kvarstår, man kommer inte se speciellt många filmer som är bättre i år.

Av: Christian Rasmusson