Recension: Dark Water

Dark Water (Honogurai mizu no soko kara)

Skådespelare: Hitomi Kuroki, Rio Kanno, Mirei Oguchi, Asami Mizukawa, Fumiyo Kohinata, Yu Tokui, Isao Yatsu, Shigemitsu Ogi, Chihiro Ôtsuka

År: 2002

Land: Japan

Genre: Skräck, drama

Regi: Hideo Nakata

Manus: Kôji Suzuki (novell), Hideo Nakata

Yoshimi är en ung kvinna som kämpar om att få vårdnaden om sin femåriga dotter Ikuko efter en skilsmässa. För att bo ostört flyttar de två in i en lägenhet i ett gammalt hyreshus. Snart börjar det dock hända märkliga saker. Fuktskador bildas i taket trots att lägenheten ovanför är obebodd. Dessutom har dagiset dottern går i ett mörkt förflutet då en flicka för några år sedan under mystiska omständigheter försvann spårlöst.

I Dark Water binds dessa delar samman och bildar en kuslig historia. Handlingen fortskrider i ett långsamt tempo, vilket jag tycker är ett bra val eftersom man under denna tid får en större inblick i mammans och dotterns liv. Man lär känna dem bättre, och detta gör att man med intresse följer dem och tar del av deras tillvaro som blir allt mer absurd. Den stämning som infinner sig får en att sitta fokuserad och undrandes över vad som härnäst ska ske. Denna byggs sedan på stegvis, och i kombination med ett bra bildspråk och en oförutsägbar handling så har vi en genomtänkt rysare.

Det är dock också huvudrollsinnehavarnas förtjänst att Dark Water blir den upplevelse den är. Hitomi Kuroki gör bra ifrån sig som den ensamma mamman vars dotter betyder allt för henne. Man känner för henne i de scener hon är skräckslagen. Även flickan som spelar dottern gör en förvånansvärt lyckad tolkning. Barnskådespelare brukar sällan hålla bra klass, men denna unge gör det.

Det har blivit mycket beröm, så det kanske är dags att nämna filmens mindre bra sidor. De är dock bara två till antalet. För det första så finns det några enstaka scener som känns onödiga. Men det som gjorde mig lite besviken var att filmen inte var så läskig som jag hade hoppats på. Dark Water lyckas vid några tillfällen att skrämma en, men jag hade förväntat mig fler sådana scener.

Dark Water är en film som jag gillar. Den har en skön stämning och jag finner historien om mamman och dottern intressant. Det oväntade slutet förtjänar också beröm. Fyran i slutbetyg är nära, men filmen lyckas inte riktigt nå den eftersom de skrämmande scenerna är för få och det dröjer lite för länge innan de kommer. Det råder dock inga tvivel om att Dark Water är en bra rysare.

Av: Mattias Hägg