söndag 17 augusti 2008

Recension: My Sassy Girl


My Sassy Girl (Yeopgijeogin geunyeo)

Skådespelare: Cha Tae-hyun, Jun Ji-hyun (Gianna Jun), Han Jin-hie, Hyun Sook-hee, Kim Il-woo, Kim In-mun, Kim Tae-hyeon, Lee Mu-yeong, Ho Lim, Seo Dong-won, Song Wok-suk, Yang Geum-Seok

År: 2001
Land: Sydkorea
Genre: Romantik, komedi, drama
Regi: Kwak Jae-young
Manus: Kim Ho-sik (novell), Kwak Jae-young

Till en början introduceras Kyun-woo, en godhjärtad student som verkar vara född att ständigt hamna i trubbel. När han en kväll väntar på tåget vid tunnelbanan träffar han på en vacker men onykter kvinna. På tåget kallar hon honom av någon anledning för älskling, sedan däckar hon. Passagerarna som hört vad hon sa till Kyun-woo tittar på honom och menar att han ska hjälpa henne. Eftersom han inte tycks ha så mycket annat till val tar han hand om henne, och det är början till ett väldigt annorlunda förhållande.

Få filmer har fått mig på så gott humör som Kwak Jae-yongs kärlekskomedi. Efter nästan sju års uppehåll gjorde han comeback och valde då att regissera denna. Ett bättre val kunde han förmodligen inte gjort då denna blev den bäst säljande komedin i Koreas historia. Inget är meningslöst med den, precis varenda sekund är fullt njutbar och lyckas fängsla en. Det finns ingen film som jag hellre sätter på en trist söndagskväll när alla andra medel tycks hopplösa. Jag lovar att denna är räddningen efter en dålig dag, hur kasst man än mår så är det bara att se "My Sassy Girl" så är problemen ur världen sen.

Den har en viss charm som är verkar omöjlig att överträffa, storyn är så gott som helt perfekt, den är för den delen också baserad på verkliga händelser. Hur mycket av verkligheten som överförts på film vet jag dock inte. Jag har inte ord nog att uttrycka vad jag känner för den, men jag ska försöka vara så exakt och rak som möjligt.

Något som höjer filmen till skyarna är de två ledande aktörerna. Cha Tae-hyun som spelar Kyun-woo, den olycksdrabbade och något korkade studenten är som klippt och skuren för rollen. Hans ansiktsuttryck och agerande är fenomenalt bra utfört och en prestation som denna ska belönas. Faktum är att detta var hans första "stora" roll i en film, vilket jag har svårt att förstå. Hur kan man vara så helt igenom skicklig i sin första huvudroll? Jag menar av att uppträda i reklamfilmer och vara en framgångsrik popsångare kan man väl inte agera så bra som han nu gjorde?

Den som dock totalt dominerade filmen var den bedårande Jeon Ji-hyun som hade en enormt stor inverkan på mig. Vilken oerhörd talang hon hyser, det är nästan ofattbart. Hennes karaktär är riktigt bitchig till en början, hade jag haft en flickvän som ständigt hotade att döda mig skulle jag nog lämnat henne direkt. Men egentligen är hon en väldigt känslofylld person och hennes karaktär mjuknar och visar sitt inre ju längre filmen skrider framåt. Jeon Ji-hyun lyckas verkligen förtrolla en med sitt skådespeleri och vackra ansikte. Definitivt en av dagens bästa aktörer. Jag vill gärna dra paraleller till Zhang Ziyi när jag ser henne, personligen tycker jag de har en likhet både utseendemässigt och på sättet de agerar. De är också båda två mina kvinnliga favoritaktörer.

Detta är en av få filmer jag sett som inte har en enda tröttsam sekund, inget av överflöde går att finna. Den innehåller många överraskningar och oväntade vändningar, det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den, var scen är ändå lika spännande. Precis allt är finslipat och värdefullt för filmens gång. En klippt version skulle förstöra hela upplevelsen.

Med detta vill jag säga att "My Sassy Girl" är en riktigt bra film som på ett bra vis lyckas beröra en känslomässigt, hela filmen består inte av komedi utan vissa bitar är riktigt sorgliga. Jag ska erkänna att ett flertal gånger fick jag nästan hålla tillbaka tårarna, inte ens många verkliga händelser i mitt liv har fått mig att sympatisera så mycket som jag gjorde för Cha Tae-hyun och Jeon Ji-hyuns karaktärer. Jag lovar att ni som ser denna kommer gilla den, köp den hur mycket den än kostar er, den är värd sin egen vikt i guld.

Av: Peter Nilsson

Inga kommentarer: