Recension: Pray For Death

Pray For Death

Skådespelare: Sho kosugi, Shane Kosugi, Kane Kosugi, James Booth, Donna Kei Benz, Norman Burton, Matthew Faison, Parley Bear, Robert Ito

År: 1985

Land USA

Genre: Action, martial art

Regi: Gordon Hessler

Manus:

Jag kommer fortfarande ihåg vissa minnesvärda stunder från min barndom. Tiden då jag tvingade mina föräldrar att hyra allt med ninjor och kampsport i. Under den tiden fanns det också ett hyfsat utbud på dessa filmer i videobutikerna, och jag fick då chansen att se en hel del trevliga rullar. Det var dock en person jag skattade som högst, vid den tiden visste jag inte hans namn men jag fann honom så otroligt häftig, och att se honom som ninja var det absolut bästa som fanns. Jag talar självklart om Sho Kosugi, mannen som medverkat i en rad underhållande filmer.

Kosugi syns i rollen som Akira, en affärsman som verkar ganska alldaglig. Han lever i Japan tillsammans med sin fru och två söner. Han ruvar dock på en stor hemlighet, under sin barndom blev han uppfostrad av en ninjamästare och har under årens gång lärt sig konsten väl. När hans karriär börjar dala neråt så bestämmer Akira och hans fru sig för att flytta till Amerika. De köper en gammal förfallen kåk och till en början verkar allt frid och fröjd. Så klart ändras detta. Några korrupterade snutar använder nämligen ett rum i huset till förvaring av gods de ska sälja till en gangsterorganisation. En av snutarna bestämmer sig för att behålla dyrbarheterna för sig själv och när gangstrarna upptäcker detta så anklagar de Akira och hans familj för det hela. Som de ondsinta män de är så gör de familjens liv till ett helvete, med ständiga hot. När de tillslut kidnappar en av Akira's söner så kan han inte dölja sin riktiga identitet längre. Eftersom polisen inte är till stor hjälp bestämmer han sig för att ta lagen i egna händer och släpper lös sina dolda krafter.

Pray For Death må lida av en tafflig story, kantiga skådespelare och två ungar, men med Sho Kosugi i huvudrollen så kan resultatet inte bli dåligt, hur kasst allt annat än är. Visserligen är storyn inget som skadar filmen på något sätt utan den passar väl egentligen in till själva konceptet rätt bra. Det är en typisk ninja-revenge rulle, som man sett otaliga gånger men ändå lyckas denna hålla kvaliten uppe. Vad som tillför den fantastiska känsla och stämning är de ganska så spektakulära fighterna, den sköna 80-talsmusiken och självklart ninjornas herre själv: Sho Kosugi. Nu är det väl inte så att han är så utomordentligt duktig inom kampsport men eftersom jag gillat honom så skarpt sedan barndomen så kommer han alltid vara något alldeles extra för mig. Kosugi's utseende känns väldigt lämpligt för att porträttera en godmodig ninja. Han ser ut som en tämligen vanlig och snäll man, men bakom skenet döljer sig en sann mästare. Jag kan lova att utan Kosugi i huvudrollen så hade underhållningsvärdet fallit dramatiskt.

Som Akira's barn ser vi Kosugi's riktiga söner, Kane och Shane Kosugi varav den sistnämnda fortfarande har en hyfsad karriär. Jag måste tyvärr medge att något jag avskyr på film är ungar, jag vet inte vad det är men av någon anledning har jag alltid irriterat mig på barnskådisar. Inte gjorde dessa två något bättre intryck på mig här heller. Jag kan åtminstone säga att genom åren har jag sett betydligt värre insatser. Övriga skådespelare skötte sig helt okej, trots att deras prestationer bitvis är ganska lama och stela. Men i det hela så är skådespeleriet godkänt, dock inte mer än så. Pray For Death är full av fighter, vilka håller en förhållandevis hög klass. Egentligen är det väl bara Kosugi som imponerar, han visar upp lite fin akrobatik och är relativt skicklig och snabb i hand mot hand strider. Dessutom får han utrymmet att använda sig av en mängd olika vapen vilket är väldigt trevligt att se. Givetvis är de obligatoriska ninjavolterna och försvinna snabbt som ögat scenerna ständigt närvarande också. Det hela är så klockrent det bara kan bli.

Så vem ska se Pray For Death? Ja alla som är insatta i ninjagenren bör ge denna en titt då den tillhör bland de bästa som producerats i USA, eller göra som jag, hyra hem den då och då av rena nostalgiskäl för att sedan komma underfund med att detta trots allt inte är en så tokig film. Ni som tidigare inte har någon erfarenhet av denna ofta mycket underhållande genre gör kanske bäst i att se denna eller någon annan av Kosugi's filmer då de oftast är de mest kvalitativa.

Av: Peter Nilsson