Recension: All Night Long 2

All Night Long 2 (Ooru naito rongu 2: Sanji)

Skådespelare: Masashi Endô, Ryôka Yuzuki, Masahito Takahashi, Takamitsu Okubo, Miroku Igarashi, Keiichi Mano, Kei Nakada, Jôichi Shimoide, Shinobu Kojima, Hideki Kawamata, Ayaka Hizubaki

År: 1995

Land: Japan

Genre: Skräck, drama

Regi: Katsuya Matsumura

Manus: Katsuya Matsumura

Shinichi är en ung, blyg och vad många skulle kalla för nördig pojke. Under sommarlovet är hans föräldrar bortresta och han tar själv hand om lägenheten. Dagarna tillbringar han genom att sitta isolerad från omvärlden och bygga dockor. Så fort han lämnar tryggheten i sitt hem blir han terroriserad av ett hänsynslöst gäng som härjar i området. Ledaren för dem är en rik och uppenbarligen bortskämd unge som tillbringar sin tid under lovet genom att dissekera hamstrar och bete sig allmänt svinigt med sitt anhang som saknar sunt förnuft. Det enda han vill är dock inte att förnedra Shinichi utan han känner sig även sexuellt attraherad av honom. Snart dras Shinichi in i ledarens skruvade värld och på så sätt förändras han till det värre. När hans vänner dras in i röran går det dock för långt.

Katsuya Matsumura är tillbaka med en uppföljare till en av mina favoriter bland Japansk gore, nämligen All Night Long. Denna del är ansedd som den våldsammaste och självklart lyftes förväntningarna avsevärt innan man fick chansen att se den. Ettan innehöll en god portion förnedring, omänskligt beteende, våldtäkter och blod utan att kännas för överdriven, den behöll hela tiden en relativt realistisk känsla vilket är en av anledningarna till att jag skattar den så pass högt. Del 2 lyckas ganska bra med detta också men det den tappar på är vissa av karaktärerna samt speltiden som i mitt tycke känns på tok för kort. Enligt vissa källor sägs det att filmen vägrades en biovisning men eftersom den filmades med vanlig videokamera förmodar jag att den aldrig var tänkt att nå ut till något annat än videomarknaden. Detta har både för och nackdelar. Bilden blir skitigare och verklighetsintrycket förstärks under vissa delar men ibland ser det hela alltför amatörmässiga ut. Att en låg budget har använts är uppenbart, inredning och övriga utsmyckningar ser inte alltid värst övertygande ut.

I likhet med sin föregångare bryts även de "vanliga" människorna ner totalt, deras psyke får möta sådana påfrestningar att det som väntat får ödesdigra konsekvenser. Redan från inledningen får man intrycket att det inte finns något som helst hopp för personerna, de är redan dömda och rälsen är lagd framför dem. Och återigen är det ganska obehagligt att skåda, helst utvecklingen som sker med Shinichi, den oskyldiga pojken som får hela sitt liv fördärvat. Ofta är det välspelat men ibland blir det lite väl överspelat och effekten blir då inte densamma. Det känns också som om budskapet trängs på i en högre grad än nödvändigt. Vi vet vad det är och behöver egentligen inte veta mer än som är sagt men tyvärr försöker filmmakarna förtydligare det gång på gång vilket tillslut blir tröttsamt. Nu ska jag inte klanka ner mer på detta utan det har även sina positiva sidor. Det är knappast en tanklös film med enda motto att mala på med effekter i löpande band utan det ligger en viss hjärna bakom som åtminstone lyckades ge mig en smärre tankeställare.

Miljövalet är åter ett stort plus, isolerade sådana som tillför en ganska nedbrytande stämning vilket gör att man förstår och känner mer för karaktärerna. Den mörka atmosfären och dess illasinnade utseende återges minst lika bra som i sin föregångare vilket för mig är den största räddningen. Det är inte själva våldet utan den ondskefullt genomsyrade stämningen som lockar i dessa filmer, hur allt hopp är förlorat för huvudkaraktärerna och man bara väntar på att de ska explodera av vrede. Angående våldet så vill jag inte påstå att den är så farligt extrem som andra verkar tycka. Visst, det levereras en rad måttligt obehagliga scener, främst de som involverar våldtäkt men eftersom jag är någorlunda välvandrad genom japansk extremgore så måste jag medge att jag sett betydligt värre. Med detta vill jag dock inte påstå att den saknar blodigheter, nej för trots att det visas sparsamt med effekter till en början så består hela det långa slutet av rikliga mängder gore. Effekterna är av det bättre slaget vilket förstås höjer betyget då det i en film som denna är A och Ö. Så beträffande de våldsamma delarna är All Night Long 2 ett perfekt exempel på vad japaner är kapabla att framföra på film, även om det nu existerar betydligt värre titlar.

All Night Long 2 må inte nå upp till samma höjder som sin föregångare då den är försämrad på ett antal punkter, men den lyckas bibehålla den ogästvänliga stämning som gjorde ettan till en ganska träffsäker film. Till stora delar är den även välspelad men bitvis har skådespelarna en tendens att gå snäppet längre än nödvändigt vilket tillför att realismen tynar bort. Våldet är som sagt välgjort och ibland någorlunda chockerande, men förvänta er inte en så bloddrypande film som många påstår att detta är. i sin helhet är detta en rekommenderad uppföljare trots att den nu lider av vissa brister. Vilken man kommer uppskatta mest av delarna beror helt och hållet på en själv och sin egen smak.

Av: Peter Nilsson