Recension: The Killing of Satan

The Killing of Satan

Skådespelare: Cecile Castillo, Charlie Davao, Paquito Díaz, George Estregan

År: 1983

Land: Filipinerna

Genre: Äventyr, fantasy, skräck

Regi: Efren C. Pinon

Manus: Joe Mari Avellana

Under den tiden Orlando var kriminell blev han vid ett tillfälle tvungen att skjuta en man för att försvara sig själv och de sina. Vad han inte visste var att den mannen hade en bror som var trollkarl och som stod i förbund med satan. Han svor att hämnas sin broders död och ha ihjäl Orlando som nu mera lever ett fridsamt familjeliv.

För att locka honom till sig ger han sig på hans farbror som efter ett tag dör och lämnar sina magiska krafter till honom. Men för att vara riktigt säker på att han ska gå i hans fälla så kidnappar han även hans dotter. Givetvis får Orlando nog och kommer efter den elaka trollkarlen, rätt som det är så har han kastats in i ett spel som är betydligt större en bara hämnd.

Det visar sig att Satan har fasansfulla planer och den ända som kan stoppa honom är Orlando med hjälp ifrån Gud själv och magin han ärvt av sin farbror. Ska han lyckas bekämpa de onda makterna eller kommer Satan kunna genomföra sina fasansfulla planer?

Wow, när vi talar urflippade asiatiska filmer kommer den här garanterat högt på dessa listor. Ni kanske märkte att när jag tog upp handlingen så verkade det som om jag plötsligt började snacka om en annan film. Grejen är den att det känns nästan som om filmskaparna fått tag i ett annat manus efter ett tag.

Den börjar rätt lugnt och sansat med en hämndstory och rätt som det är bara exploderar manuset och muterar in i en övernaturlig skräck äventyrsfilm med tonvis fantasifulla och roande sekvenser. Man får se massor ormar som förvandlas till människor och börjar slåss och människor som förvandlar sig till ormar.

En och annan gorescen passerar revy, av de specialeffekter som finns är detta de bästa (om en inte suveräna). Man har en vana att skjuta magiska strålar på varandra och dessa ser nästan ut att vara ditmålade. Riktigt dåligt är även hur satan porträtteras, en man i röda trikåer, rött smink, horn och ibland även tre udd.

Men, gillar man b-film så är dessa tönterier snarare positiva en negativa. Antagligen ger kulturkrocken då "öst möter väst" filmen en extra dimension av kultighet, i vilket fall är den jäkligt rolig och kan rekommenderas till alla er som är på jakt efter något annorlunda att stoppa i videon. Klart bizzar blandning av äventyr och skräckfilm.

Av: Christoffer Lyrhed