Recension: Legend of the 7 Golden Vampires

The Legend of the 7 Golden Vampires

Skådespelare: David Chiang Da Wei, Peter Cushing, Shih Szu, Chan Shen, Tino Wong Cheung, Fung Hak On, Lau Wai Ling, Lau Kar Wing, Wong Pau Gei, Lo Wai, James Ma Chim Si, Lau Jun Fai, Wang Han Chen, Julie Ege, John Forbes-Robertson, Robin Stewart, Robert Hanna

År: 1974

Land: Hong Kong, U.K.

Genre: Skräck, fantasy, martial art

Regi: Roy Ward-Baker, Chang Cheh

Manus:

"Hammer Horror! Dragon Thrills! The First Kung Fu Horror Spectacular"

Shaw Brothers Vs. Hammer Films. David Chiang Vs. Peter Cushing. Låter rätt coolt va? Det kan jag meddela att det är också även om denna underliga samproduktion inte funkar så bra som den säkerligen hade kunnat. Konceptet är hur unikt som helst, och som ett fan till bägge bolagen är det oerhört tilltalande. Att mixa två helt skilda kulturer i en och samma film är sannerligen ett riktigt smart drag och man kan tycka att en idé som denna knappast kan misslyckas. Bara tanken på Greve Dracula som lämnar sitt slott i Transylvanien för att ta kontroll över de sju gyllene vampyrerna och deras arméer av levande döda i Kina gav åtminstone mig gåshud. Att dessutom inkludera en av tidernas häftigaste vampyrjägare (Abraham Van Helsing) och ett gäng Kung-Fu mästare som motståndare till mörkrets makter gör det verkligen inte sämre. Men så är fallet att själva genomförandet också behöver vara fulländat för att man ska kunna uppskatta en film av denna sort till fullo, och det är också tyvärr en av de saker som The Legend of the Seven Golden Vampires inte lyckas fullständigt med. Jag kommer berätta varför här nedan, så fort jag nämnt lite om dess handling.

Filmen tar sin början i Transylvanien då en krigsherre från Kina rest dit för att söka Greve Draculas hjälp. I sitt hemland har han kontrollen över 7 vampyrer, men den ena förgjordes av en tapper krigare. Hans önskan är att Dracula slår följe med honom och använder sina kunskaper för att väcka den 7:e vampyren till liv igen. Dracula får dock en bättre idé och använder Kinesens kropp för att själv ta makten över de döda arméer som finns i Kina. Samtidigt är Professor Van Helsing (Peter Cushing) på besök i Kina för att föreläsa om en by belägen någonstans i landet som varje år drabbas av en hemsk förbannelse. Föredraget kretsar kring de 7 vampyrerna och bland åhörarna finns det en man vid namn Hsi Ching (David Chiang) som är en släkting till krigaren som dräpte en av vampyrerna. De beger sig, tillsammans med ett mindre sällskap ut för att hitta byn och sätta stopp för mörkrets varelser innan de återigen kan sprida ond bråd död omkring sig.

Visst låter handlingen oerhört lockande? Det är som sagt ett galet hopkok av olika genres och ett kulturmöte av sällan skådat slag. Men så är tyvärr inte slutresultatet det bästa. Det beror främst på produktionen som i sin helhet är ganska sunkig. En anledning kan vara dess budget vilken verkar ha varit tämligen liten för det ger verkligen avtryck på den färdiga produkten. Kameraarbetet är varierande i kvalité, det pendlar mellan godkänt till ganska taffligt. Framförallt så ser vissa av actionscenerna allmänt grötiga ut på grund av detta. Själva redigeringen ger väl inte direkt nåt jättebra intryck den heller då jag personligen tycker att scenerna har sammanfogats på ett sätt som drar ner tempot rejält. Vissa partier är otroligt långtråkiga och det känns som om den bara står och stampar på samma ställe. Visserligen är filmen relativt händelserik och det är många Kung-Fu scener utplacerade med korta mellanrum. Men detta kan också vara en svikande faktor, man blir snabbt alldeles för mätt på de ständiga sammandrabbningarna och i längden blir det bara enformigt.

Actionkoreografin står legenden Lau Kar Leung för och i det stora hela så är den godkänd. Det är inget man kommer lägga på minnet utan fighterna håller en någorlunda hög standard och underhåller för stunden. Vi får ta del av en mängd olika vapentekniker och striderna är i regel långa och ofta med ett stort antal människor inblandade. Blodspillan är det gott om, det är ganska vanligt när det gäller Shaw's produktioner och ger lite extra krydda på underhållningen.

Det finns två orsaker till varför detta projekt, trots sina brister ändå lyckas hålla speltiden igenom. Dessa är Peter Cushing och David Chiang. Två av mina favoriter i en och samma film, det är sannerligen en ren fröjd att skåda de bägge agera tillsammans. Deras prestationer kanske inte hör till deras finaste men de bägge är de i särklass skickligaste som medverkar. David Chiang talar nästan uteslutande engelska och till en början var jag lite skeptisk lagd till detta. Främst beroende på att det engelska språket inte var textat. Men förvånande nog så gick det alldeles utmärkt att förstå honom och då fanns det andra som var betydligt svårare att tyda. Jag syftar på Julie Ege som i sanning är en helt bedrövlig skådespelerska, för mig var hon bara ett enormt irritationsobjekt. Resten av skaran aktörer sköter sig givetvis bättre men är egentligen ganska medelmåttiga de också, men tillskillnad från Julie Ege så tillför detta bara en charmig underton till det hela. John Forbes-Robertson är mannen som porträtterar Greve Dracula och även det resulterar i en smärre besvikelse. Han är stel, tråkig och intetsägande, det var en lättnad att hans tid framför kameran främst förhåller sig under riktigt korta stunder. Lyckan hade dock varit fullständig om de använt sig av Christopher Lee istället, det hade aldrig kunnat misslyckas.

Som ett inbitet fan till både Hammer Films och Shaw Brothers så var det en givande stund denna originella samproduktion gav mig. Även om dess helhet är långt ifrån perfekt och fylld med smärre brister så är det ett intressant projekt som i viss mån presterar väldigt god underhållning. Att ta det hela lite oseriöst kan vara en vinnande inställning då jag kan garantera att filmen bjuder på mängder av skratt. Konceptet hade med rätt genomförande säkerligen slutat i en kultfilm utan like, men den får istället nöja sig med att funka som ett roligt tidsfördriv.

Av: Peter Nilsson