Recension: My Schoolmate, the Barbarian

My Schoolmate, the Barbarian (Ngo dik yeh man tung hok)

Skådespelare: Hyper BB, Ken Chung Siu Hong, Stephen Fung Tak Lun, Frankie Ng Chi Hung, Samuel Pang King Chi, Helen Poon Bing Seung, Nicholas Tse Ting Fung, Yu Ka Ho, Joey Yung Cho Yee, Four Tse Liu Shut

År: 2001

Land: Hong Kong

Genre: Action, komedi

Regi: Wong Jing, Billy Chung Siu Hung

Manus: Wong Jing

Stone "Nicholas Tse" var för en tid sedan "King of Fighters" i en brutal tävling som anordnas av eleverna på en skola. Han lämnade skolan i ett år med löftet att aldrig fightas igen. Edward "Stephen Fung" är en nördaktig rik elev som av misstag flyttas till skolan där tävlingen hålls. Stone återvänder för att ta upp sina studier och märker hur Edward råkar på trubbel. Han bestämmer sig för att lära Edward att försvara sig själv och det slutar med att de blir goda vänner. Oturligt nog är den illasinnade Mantis regerande mästare i tävlingen och han har som mål att möta Stone i en avgörande duell för att se vem av dem som verkligen är den sanna mästaren.

Wong Jing är mannen bakom denna film, som de flesta vet så har han stått för mer skräp än kvalitativa verk. "My Schoolmate the Barbarian" är definitivt inte en av hans sämsta produktioner men även långt från den bästa. Det är en film fylld med massa missar handlingsmässigt och den innehåller en rad dumheter som är riktigt pinsamma att skåda. Ändå finns det en viss charm och tilldragelse som räddar den från att vara totalt vara bortkastad tid. För att kunna sitta speltiden igenom så måste man helt enkelt acceptera att det varken finns hjärna eller djup, inte heller några brottsligt fina prestationer av aktörerna, däremot så finns det ett visst underhållningsvärde.

Inte på något vis kan denna film uppfattas som trovärdig, tanken att det anordnas dueller i skolan är väll rätt skrattretande, främst då allt framställs så seriöst. Och när filmen desperat försöker hålla sig allvarlig så blir det mer att man sitter och småskrattar åt hur enormt dumt det ser ut. Titt som tätt dyker en typisk humor upp, en humor som bara en person kan stå för, nämligen Wong Jing. Visst jag måste erkänna att jag är en av dem som verkligen försöker avsky dessa typiska humorinslag som syns i så gott som varje produktion av Wong Jing, men hur jag än anstränger mig så finns det inte en möjlighet att hålla munnen skrattfri. Så faktum är att humorinslagen kändes ganska välkomna och de räddade faktiskt de scener som började med allvarlig natur.

En stor detalj som för det mesta sköttes ganska bedrövligt var skådespeleriet. Stephen Fung är kanske inget namn att räkna med, men han har faktiskt tendens att funka bra där han står under rätt regi och mot rätt motspelare. Hur strålande är inte hans insats i Riley Yips "Metade Fumaca"?, visserligen har kan knappt någon dialog men hans närvaro och stil är otroligt skön. Så visst har han visat att han har lite talang under rätt omständigheter. Tyvärr så kan inte hans insats här ens jämföras med skådespeleri, han agerar som en säck med cement, inte det minsta av inlevelse eller engagemang syns. Nicholas Tse tillhör också en av raden nya pop-skådisar, han har dock bevisat att han verkligen kan prestera bra, jag syftar främst på hans framträdande i "Metade Fumaca", Andrew Laus "Young and Dangerous: The prequel" och Tsui Harks visuella mästerverk "Time and Tide". Med dessa tre filmer jag nämnde så har han även bevisat att han funkar bra olika genres, likväl drama som action. Här är han dock inget vidare, visst duger hans insats men den är långt ifrån godkänd då jag vet hur mycket bättre han kan.

Tillsammans med vissa delar av humorn så var det film-fighterna som höjde stämningen, med tanke på att Ching Siu Tung var actionkoreograf så kunde man redan innan tänka sig att det kunde bjudas på lite härliga slå`n på käften scener. Och visst ser de bra ut, intensiviteten är hög, utförandet är snyggt och kameraarbetet är skapligt. Jag gillar även de scener som går i härlig slow-motion där man får se det hela på ett detaljerat och läckert vis. Nicholas Tse som stod för mycket av fightingen skötte många av stunten själv, om jag inte minns fel så har han en grundlig utbildning i kampsport. Slutfighten kan mer liknas vid ett tv-spel vilket också är meningen. Jag vet många som absolut avskyr utseendet men personligen tyckte jag det var ganska fräckt.

I det stora hela är detta en medioker film som inte förtjänar någon större uppmärksamhet. Regin är ganska kass och det verkar inte ligga någon riktig vilja bakom arbetet. Handlingen har massor med fallgropar och är allt utom intressant. Aktörerna är även de av ett ganska taskigt slag då med undantag för vissa scener. Det som höjer underhållningen är Ching Siu Tungs sköna koreografi och faktiskt Wong Jings typiskt barnsliga humor.

Av: Peter Nilsson