söndag 17 augusti 2008

Recension: My Wife is a Gangster


My Wife is a Gangster (Jopog manura)

Skådespelare: Shin Eun-kyung, Park Sang-Myeon, Ahn Jae-mo, Kim In-kwon, Choi Min-su, Lee Eung-kyung

År: 2001
Land: Sydkorea
Genre: Action, komedi
Regi: Cho Jin-gyu
Manus: Kang Hyo-jin, Kim Moon-Sung

Eun-Jin är en hårdnackad kvinnlig gangster, ledare för en stor organisation. Vad kvinnlig etikett innebär har hon inte en aning om utan hon beter sig som vilken manlig gangster som helst, om inte ännu tuffare. En dag kommer hon dock i kontakt med sin syster, vilken hon inte träffat sedan barnsben. Hon ligger nu allvarligt sjuk och begär en sak hon vill att Eun-jin genomför innan hon dör. Systerns önskan är att Eun-jin gifter sig med en ordentlig man och bildar familj. Eun-jin går trots att hon är föga glad över önskningen med på det hela och tar till sin hjälp sina närmsta mannar för att skrota sin gangster framtoning för att bli en vacker och attraktiv kvinna.

My Wife is a Gangster var förmodligen en av de mest omtalade Sydkoreanska produktioner när den släpptes år 2001. Detta var under en tid då ovan nämnda lands filmindustri fick en enorm genomslagskraft i världen. Folk (inte bara Asiatiska filmälskare) började få upp ögonen för denna fantastiska industri och länder som alltid varit i fokus tidigare (Hong Kong, Japan etc.) hamnade i skymundan ett bra tag. Jag måste nog medge att detta hände med all rätt, det släpptes sannerligen ett ordenligt gäng mer eller mindre oförglömliga filmer då. Själv hade jag ständigt problem att hänga med i svängarna och mycket av de andra ländernas nya utbud på marknaden passerade mig för en tid obemärkt. Nämnas bör väl dock att jag även där missade en rad intressanta titlar. Med åren har detta dock förändrats rejält och jag försöker återigen samla på mig det mesta som är nytt från diverse delar av Asien.

Nåväl. Tillbaka till mitt recensions objekt. Att My Wife is a Gangster funkade så utmärkt för publik världen över (givetvis med undantag för USA som i vanlig ordning har rättigheterna för en remake) beror i huvudsak på ett otroligt varierande och lyckat koncept. Vad som fogats ihop är en blandning av typisk familjekomedi (fast såklart med referenser till Koreansk kultur), dramatik och en dos flashiga actionsekvenser. Detta tillsammans med fräcka, roliga och tilltalande karaktärer vilka i min mening är filmens största drivkraft.

För nu låter det självklart med alla dessa positivt nämnda ord som om My Wife is a Gangster är en alldeles förträfflig film och en av de stora utstickarna från 2001. Men så är inte fallet. För trots att det nu är en underhållande och ganska fascinerande film jag skriver om så är det inte direkt något mästerverk av oanade mått. Den är kul och innehåller en engagerande historia men som snabbt försvinner ur minnet efter en skådning. Den lider väl inte av några större brister när det gäller manus och produktionen är i sin helhet mer än godkänd. Dess uppbyggnad är effektiv och fängslar snabbt publiken, det är ingen större risk att man tappar intresse för vad som sker på skärmen precis. Tröttsamma moment finns det få av utan allt flyter på i standardmässig basis och håller förhållandevis hög kvalite, varken mer eller mindre. Jag tror bestämt att man inte ska förlita sig för mycket på dess goda rykte. Detta är en typisk produktion där alltför höga förväntningar med säkerhet lätt kan ge upphov till besvikelse.

Vad jag personligen hade räknat med var att denna film i huvudsak skulle bestå av action medan humoristiska sekvenser avlöpte varandra emellan. Det är snarare så att My Wife is a Gangster fokuserar mer på humor och karaktärsutveckling under långa sträckor och lämnar enbart ett litet utrymme för action. Det levereras inte mer än 2 stora slagsmålssekvenser under hela speltiden, och för många är det säkerligen en svikande faktor. För min del var detta lätt att acceptera och det känns riktigt kul att filmskaparna satsade helhjärtat på en tilldragande story. Det är betydligt bättre så än att den hade tillhört en i mängden av alla dessa hjärndöda actionkomedier som överöser oss konstant. Det kan ju vara uppfriskande med lite substans emellanåt. Filmen kanske inte är känslomässigt berörande på gigantisk nivå men den lyckas åtminstone med konsten att få åskådaren fäst vid karaktärerna. Och deras öden ger säkerligen vissa känslomässiga avtryck. Det finns två anledningar till varför karaktärerna är så tilldragande. Först och främst så är de detaljerat beskrivna och man får all bakgrundsinfo som känns väsentlig. Det viktigaste är dock att de porträtteras kraftfullt av filmens fantastiska aktörer. Var och en hanterar sina roller med största talang och ger verkligen hedervärda prestationer.

Skådespelarna förgyller som sagt, men det finns bland denna duktiga skara två personer som har den extra lilla glöden. Våra två huvudrollsinnehavare Shin Eun-Kyung och Park Sang-Myeon är sanslöst bra i sina respektive roller och deras härliga framträdande genomsyrar hela produktionen förvandlar varenda sekund till ren njutning. Det är synd att ett betyg inte kan sammanställas enbart med hänsyn till skådespelarinsatser. I ett sådant fall hade nämligen betyget hamnat riktigt högt. Betydligt högre än vad det i denna recension lär göra. Merparten av ansiktena som dök upp under speltiden var för mig relativt okända. Visst, någon enstaka av dem hade jag sett skymta förbi i någon annan film men det var inte direkt några namn jag lagt på minnet. Jag kan garantera att det nu har skett markanta ändringar. Visserligen får vi se många tendenser till överspeleri, men det passar ypperligt till filmens lite oseriösa touch.

Den som söker action uteblir inte helt och hållet, men som jag skrev ovan så presenteras det egentligen bara 2 riktigt stora fighter. Sedan återfinns en rad mindre, men minst lika underhållande under olika skeden. Vad som levereras är vad ni nog förstått wire-fu baserad action med en hel del effekter och andra hjälpmedel för att ge det hela en stiligare framtoning. Jag kan väl inte påstå att jag är något överdrivet stort fan av action i detta format men det beror på en rad olika faktorer också. I rätt sammanhang, med bra utförande och lagom dos av det så kan denna typ ibland funka utmärkt även för mig. Nämnas bör att jag inte räknar in Wuxia/Swordplay filmer riktigt i denna kategori då det åtminstone för min del känns så naturligt att de genrerna innehåller den form av fighting. Vad gäller My Wife is a Gangster så hade jag inga större problem att uppskatta vad som visades i actionväg. Koreografin är tillfredsställande nog och är härligt sammanfogad med passande musik. Tempoväxlingarna må däremot vara alldeles för få vilket resulterar i en del enformiga partier där spänningen inte känns särskilt närvarande. Så även om actionscenerna i sin helhet kan erhålla ett godkänt betyg så kan jag omöjligt dölja en viss besvikelse. Den där extra lilla kicken som behövs för att hålla stämningen uppe hade de gärna fått lägga mer energi bakom.

My Wife is a Gangster är en tämligen originell film som tyvärr lovar lite för mycket. Trots att den bitvis innehar en perfekt variation av flertalet olika genres (komedi, action, drama mm.) så blir själva slutresultatet ändå inget felfritt verk. Det råder sannerligen ingen brist på fantasi i manuset men motivation tycks inte alltid vara närvarande när idéerna förts över till film, vilket givetvis är synd. En smärre lättnad är dock att den så gott som aldrig blir riktigt tråkig utan bibehåller trotsallt sitt underhållsvärde rakt igenom. Vad produktionen främst kan skryta med är dess fina rollista vilken utan större eftertanke kan räknas till filmens stora behållning och då framförallt huvudrollsinnehavarnas strålande duo. Och ja, trots att den nu inte mottar tidernas bästa betyg så är det från min sida ändå en varm rekommendation då jag med säkerhet tror att detta är något som kommer tilltala de flesta. En trevlig film som får en på gott humör helt enkelt.

DVD Kritik:

Medelmåttig Svensk utgåva av Atlantic som faller på en ganska kass bildkvalite. Visserligen är den godkänd nog att se på men man tycker bestämt att den hade kunnat putsas upp betydligt mer än vad nu är fallet. Disken innehåller lite extramaterial, inget att hurra över men det är alltid nåt.

Av: Peter Nilsson

Inga kommentarer: