New Police Story (Xin jing cha gu shi)
Skådespelare: Jackie Chan, Nicholas Tse Ting Fung, Charlie Young Choi Nei, Daniel Wu Yin Cho, Dave Wong Kit, Andy On Chi Kit, Yu Rong Guang, Charlene Choi Cheuk Yin, Terence Yin Chi Wai, Coco Chiang Yi, Deep Ng Ho Hong, Steven Cheung Chi Hang, Mandy Chiang Nga ManHayama Go, Tony Ho Wah Chiu, Sammy Hung Tin Chiu, Timmy Hung Tin Ming, Eric Kot Man Fai, Kenny Kwan Chi Bun, Roderick Lam Chung Kei, Ken Lo Hui Kwong, Carl Ng Ka Lung, Philip Ng Wan Lung, Samuel Pang King Chi, Suen Chun, Kenny Wong Tak Bun, Wu Bai
År: 2004
Land: Hong Kong
Genre: Action, kriminalare
Regi: Benny Chan Muk Sing
Manus: Alan Yuen Kam Lun
När jag satte mig ner framför New Police Story var det med en ganska spänd förväntan. Jackie Chans Hollywoodår har snarare stjälpt än hjälpt hans internationella anseende, och om man granskar uttalanden som ”Jag vill inte betraktas som Bruce Lee, utan snarare Al Pacino eller Dustin Hoffman” i relation till hysteriskt dåliga alster som t.ex. The Tuxedo (fast jag måste erkänna att jag gillar sångnumret skarpt) rimmar det ganska illa. Den första frågan man kanske ställer sig är ”börjar tiden rinna iväg för Jackie Chan, eller är det Hollywoods metoder och konventioner som handikappar honom?”
New Police Story är alltså Jackies första Hong Kong-film sedan Accidental Spy och den snåla teaser trailern i låg upplösning som lades upp på nätet i somras skvallrade inte så mycket om vad det var för sorts film man skulle vänta sig. Okej, knappast en romantisk komedi, men skulle tonvikten läggas på drama eller var det – precis som i de andra Police Story-filmerna – action för hela slanten?När New Police Story börjar är polismannen Wing (Chan) ordentligt på dekis. Efter en blöt natt på krogen däckar han i sina egna spyor i en av Hong Kongs många gränder. Ett hopp bakåt i tiden visar händelseförloppet och bakgrunden till Wings misär.
Efter att den kallsinnige Joe (Daniel Wu) och hans kumpaner, ”The Gang of Five”, brutalt rånat en bank och flytt undan polisen lovar Wing under en presskonferens att förövarna kommer gripas inom tre timmar. Uttalandet provocerar Joe (The Evil Joe, som han presenteras på filmomslaget) och gänget till den milda grad, och de bestämmer sig för att gillra en fälla och visa Wing och hans stroppiga poliskår vem som är smartast. Utan att dra allt för förhastade slutsatser kan man ana att det mesta går snett för poliserna när de stormar rånarnas gömställe och Wing är den enda som klarar sig därifrån med livet i behåll. Tyngd av skuld bryter han upp med omvärlden, hans jobb, hans flickvän (Charlie Yeung) och dränker sorgerna i sprit. Härifrån rullar handlingen framåt från startpunkten igen och Wing blir motvilligt tilldelad en ny partner (Nicholas Tse) och sakta men säkert väcks hämndbegäret till liv. Jakten kan börja.
Handlingen är inte på något sätt revolutionerande, men den passar filmen bra. Som sig bör löper lite lugnare scener som transportsträckor mellan actionsekvenserna. Då återkommer vi till frågan jag ställde tidigare: håller Jackie Chan fortfarande? Definitivt. Redan under förtexterna skingrades en stor del av min nervositet inför filmens kvalitet när orden: ”Action Director: Jackie Chan” dök upp. Visst har han varit det i t.ex. Shanghai Knights också, men jag vill återigen påpeka att det var Hollywood! Det märks här att han har fria tyglar: explosionerna är storartade, inget bluescreen-tjafs. Glassplitter flyger överallt, äkta Jackie-style, och fighterna är filmade helt i vidvinkel och dessutom grymt bra koreograferade. Särskilt en uppgörelse mellan Chan och Andy On gav mig rysningar. Det känns som om Jackie vill visa världen han fortfarande har ”fists of steel”, och även om hans stil med åren blivit mer konventionell och mindre spektakulär, det är färre bakåtvolter och rundsparkar, och lite mer gruff, så vet han precis hur ett slagsmål ska se ut på film. Dock harJackie inte kunnat hålla sig helt från att stajla, och visst återfinns t.ex. en running wall-kick i filmen. Han har rytmen i ryggmärgen och verkar ha krävt att alla stuntmän höjer sig ett litet snäpp, offrar sig lite mer, för att få just den rätta touchen på t.ex. kraschlandningarna över bardiskar in i glasbord.
Övriga actionsekvenser är aven de mycket välgjorda och totalt överdrivna. Det finns t.ex. en buss-scen, en vinkning till den första Police Story, som säkert får Jerry Bruckheimer eller någon annan bolagspamp att bli grön av avund. Överlag styr Jackie Chan all action med säker hand, vartenda kameravinkel är genomtänkt och tempoökningarna kommer på precis rätt ställen.
Handlingen är alltså rutinmässig, och skådespelarnas karaktärer är klichéer från vilken annan actionfilm som helst. En dos sedvanlig slapstick ryms också med, såklart. Men i överlag har New Police Story en lite seriösare ton över sig än, säg, hans 10 senaste filmer. Tar man sig en titt på ensemblen verkar det dock som att Jackie Chan gillar att omge sig med hippa kids och popstjärnor. Jag satt nästan och väntade på att ”superduon” Edison Chen och Shawn Yue skulle dyka upp. Dessutom är filmens fokus på ”den coola ungdomskulturen”, typ X-Games, lite småtöntigt. Charlene Choi, Nicholas Tse, Daniel Wu, Charlie Yeung och Coco Chiang är i mina ögon människor som gör sig bättre i reklamfilmer än i riktiga produktioner, men å andra sidan är en sån här film fel forum att leta skådespelargenier i, så jag klagar inte. En liten önskan från min sida är dock att Chan lyckas övertyga lite tyngre namn som t.ex. Leung Chiu-Wai och Donnie Yen att jobba med honom igen (vad var t.ex. behållningen i kalkonen Twins Effect 2? Just det...) Hoppas hoppas. Kul är iallafall att Yu Rongguang gör en liten roll som Wings ärkerival på polisstationen.
Ett problem filmen har är dess längd. Den går i mål efter lite mer än två timmar och det känns faktiskt för långt. Många scener som är till för att ge lite mer karaktärsdjup, t.ex. mellan Wing och hans flickvän, är utdragna och fantasilösa. Någon Jackie Pacino är det inte riktigt tal om... Men det vill man ju inte ha heller!
Rent tekniskt är New Police Story mycket kompetent. Snyggt filmad och ljudet är mycket bra, komplett med bombastiskt soundtrack och feta knallar.
Jackie Chan har hittat hem, och förhoppningsvis kommer han stanna där ett tag framöver. Produktionen av äventyrsfilmen The Myth är i full fart och nyligen ryktades att Tony Jaa kommer att spela Jackies elev i en uppföljare till en av historiens bästa filmer. Ja, Drunken Master 3 är på väg och det är den bästa nyheten jag hört på länge, för Chan har med New Police Story visat att han är långt ifrån slut och jag hoppas verkligen att hans karriär fortsätter där den hör hemma – I Hong Kong.
Betyg: 3/5
Här känner jag att en liten kommentar är på sin plats, jag har ju trots allt i princip höjt filmen till skyarna i min recension. New Police Story är i grund och botten en rudimentär actionfilm, ingenting direkt revolutionerande förutom att den markerar något av en revanschlysten kommentar till alla Jackie Chans belackare. Den är mer en försmak (hoppas jag) på vad vi har att vänta oss i fortsättningen och kommer nog aldrig bli ihågkommen som filmen som vände världen upp och ned.
DVD Kritik:
En redig 2-discare från Joy Sales. Bildskärpan är felfri och ljudet mycket bra. Den engelska textningen är även den högklassig. Vad gäller extramaterialet är tyvärr ingenting textat, dock kan man välja mellan Mandarin och Kantonesiska i vissa features. Ett stort plus för musikvideon där Jackie Chan jammar loss i de fetaste solglasögonen jag någonsin skådat.
Av: Patrick Stanelius
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar