Recension: Nang Nak

Nang Nak

Skådespelare: Intira Jaroenpura, Winai Kraibutr, Manit Meekaewjaroen, Pramote Suksatit, Pracha Thawongfia

År: 1999

Land: Thailand

Genre: Skräck, romantik

Regi: Nonzee Nimibutr

Manus: Wisit Sasanatieng

Ett nygift par, Mak och Nak bor ganska avlägset i en stuga belägen vid en strandbank. Mak kallas in till militärtjänst då ett stort krig stundar och han tvingas lämna sin gravida fru. Mak skadas svårt under kriget och kan därför inte återvända hem, han får vård av några buddhister vilka märker att ett stort bekymmer ligger framför honom. Samtidigt avlider Nak och hennes barn under förlossningen, men det är inte slutet för henne. Naks ande stannar för att invänta Maks hemkomst och när den väl sker märker Mak ingen skillnad, han blir trollbunden som i en dröm. Trots att byborna gör allt för att visa Mak att hans fru är en ondsint demon lyssnar han inte. Snart börjar byborna dö en efter en av några tillsynes oförklarliga händelser, de bestämmer sig för att anlita en exorcist för att fördriva Nak från den mänskliga världen.

Baserad på en gammal Thailändsk folksaga som hör till de kanske mest populära, den har berättats under många år och har nu blivit en del av landets kultur. För mig är sådant alltid kul att se filmatiserat men det är också sällan någon lyckas överföra en legend till film. De har ofta en tendens att framstå som alltför oseriösa och för stora ändringar har skett, dessutom är det inte ovanligt att filmen tappar all glöd och värme sagan innehöll, själva känslan uteblir. Nu känner jag förvisso inte till hur sagan Nang Nak egentligen går till men jag har svårt att tro att en talangfull filmskapare som Nonzee Nimibutr förändrat den till det sämre. Eftersom jag har haft turen att få se det mesta som gjorts av denne regissör visste jag innan att jag förmodligen hade något alldeles extra att vänta mig. Och visst Nang Nak är unik på många sätt, den behåller den sagoliknande tonen men väver också in mästerliga skräckelement och skapar en hjärtknipande intrig mellan Nak och Mak. Med detta vill jag dock inte säga att det är en helt fläckfri produktion, nej trots att den i sin helhet är kanonfilm så lider den även av mindre brister vilket tvingar mig att hålla nere på betygsskalan.

Nang Nak påminner mer om en tragisk kärlekshistoria än skräckfilm, något som är relativt vanligt när det kommer till asiatiska spökfilmer. Exempel på detta är A Chinese Ghost Story som fokuserar mer på den omöjliga kärleken mellan Leslie Cheung och Joey Wong. Likaså de Koreanska produktionerna, Whispering Corridors och Memento Morii lägger störst tyngd på karaktärernas relationer och personliga problem. På denna punkten finns det både positiva samt negativa sidor. Huvudproblemet är att själva spökhistorien får på tok för lite tid att etablera sig och riktigt smälta ihop med resten av filmen. Nang Nak lyckas dock balansera bägge dessa element bra och personligen tycker jag att det är en förträfflig variation. Smärtsam stämning medförs av Nak och Mak, deras historia är bitvis oerhört sorglig och skapar en stark empati samtidigt som man känner för byborna som råkar ut för spökets ilska. Vackra vyer bjuds vi på, färgstarka och tilltalande miljöer blandas med spöklika och isande skogar. Själva miljövalet och de effektiva kameraarbetet hjälper till att bygga upp den sagokänslan som verkligen behövs. Utseendet är som sagt förträffligt.

Dialogen känns tyvärr på tok för tunn, under den första halvan upprepas inte mycket mer än våra huvudrollsinnehavares namn, och detta gång på gång. Jag hade själv föredragit någon form av djupare intrig, åtminstone i filmens första skede. Därefter utvecklas den dock vidare och blir än mer intressant, och först då kunde jag uppskatta den som mest. En annan liten detalj är speltiden som förvisso inte är mycket längre än 100 minuter. Hursomhelst så kunde de gott och väl klippt ner den i alla fall en kvart då den bitvis är ganska långdragen. Ett flertal gånger tror man bestämt att filmen ska sluta men då dyker det plötsligt upp ännu en slutlösning och så håller det på en bra bit, vilket då längden kan tyckas lite segt. Det är dock inget som bör förhindra någon från att uppskatta Nang Nak i sin helhet. Winai Kraibutr har jag tidigare sett i den episka krigsfilmen Bang-Rajan medan Intira Jaroenpura är ett helt nytt namn för min del. Till största delen gav de bägge väldigt starka prestationer som berörde starkt medan det ibland faktiskt kändes något krystat. Merparten av tiden höll de dock hög klass vilket är viktigt då en film som denna kräver fina insatser.

Skräckmomenten var ganska få fram till slutet som förvisso är ganska långt i sig. För många kan detta vara en dålig kombination, att låta så stor speltid verka utan mycket till skräck. För min del passade det dock helt utmärkt, därför att tiden innan gav då utrymme att lära känna karaktärerna vilket i sin tur gav upphov till större empati för dem. Nämnas bör dock att från inledningen fram till slutet så visas det ändå en viss del övernaturliga moment, så helt dött är det inte. Nang Nak är ingen obehaglig film, den skrämmer inte utan skapar istället en väldigt ryslig stämning som går minst lika bra. Förvänta er inte en film i stil med Ring, Dark Water eller Ju-On, detta är en film baserad på en saga och sådana ska i mitt tycke inte innehålla psykologiska teman. Samtidigt som många med all säkerhet kommer finna skräcken som ett svikande moment i Nang Nak så tror jag mig bestämt att lika många säkert kommer uppskatta den mystiska och rysliga skräcken som istället används här.

Nang Nak är inte en perfekt film men tveklöst ett av de bättre exemplen jag sett på filmatiserade versioner på klassiska sagor. Nonzee Nimibutr gör tillsammans med resten av filmteamet ett fint jobb på att bygga upp en atmosfärisk miljö som är en bidragande faktor till den tilltalande ton filmen har. Dessutom sköter sig skådespelarna för det mesta väldigt bra och ger trovärdiga framföranden. Även om skräckelementen var ganska få så lyckades ändå kärlekshistorien styra och bära det hela på sina axlar.

Av: Peter Nilsson