Recension: No. 3

No. 3

Skådespelare: Bang Eun-hee, Choi Min-sik, Han Suk-kyu, Lee Mi-yeon, Park Kwang-jung, Park Sang-Myeon, Song Kang-ho

År: 1997

Land: Sydkorea

Genre: Kriminalare, komedi, action

Regi: Song Neung-han

Manus: Song Neung-han

Det finns en hel del komiska gangsterfilmer från Sydkorea, My wife is a gangster, Marrying the mafia och Make it big för att nämna ett par stycken av dom senaste årens succéer. När No. 3 släpptes på bio 1997 så blev den också en rejäl succé och skådespelarna som medverkade fick sina genombrott under dom kommande två åren.

Handlingen i No.3 är ganska enkel, Tae-joo (Han Suk-kyu) vill ta sig upp i gängets hierarki, hans fru (Lee Mi-yeon) älskar poesi och tillbringar mycket tid tillsammans med en poet som kallar sig Rimbaud och den ständigt svärande åklagaren Ma Dong-pal (Choi Min-sik) försöker sätta åt gänget. Dessutom har vi Song Kang-ho som rekryterar och utbildar gangsters på sitt eget vis och figuren Ashtray (Park Sang-myun) som använder ett askfat av kristall som vapen. Han har dessutom askfatet instoppat i byxorna som en revolver eller kniv.

Med så pass utflippade karaktärer och suveräna medverkande så borde det ha blivit en riktigt bra film men tyvärr så saknas det en viktig ingrediens, nämligen humor. Möjligtvis så kan humorn ha varit av den mer svåröversatta sorten och att den försvann med dom engelska undertexterna eller så har filmen åldrats rejält och man vant sig vid en annan typ av gangsterkomedi.

Hursomhelst så har jag svårt att se det lustiga i filmen speciellt med tanke på allt våld som finns i filmen. Speciellt gäller det Ashtray som slår ansikten sönder och samman med sitt askfat. Regissören har lagt ner mycket tid på karaktärerna men det räcker inte med ett gäng roliga figurer som beter sig lite lustigt och halvkorkat om det inte ingår i ett större sammanhang i filmens story. Väldigt bra skådisar men tunn film.

Av: Ulf Lönn