Recension: Pong

Pong

Skådespelare: Lee Mi-suk, Lee Dae-kun, Lee Mu-jeong

År: 1986

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Lee Doo-yong

Manus: Na Do-hyang, Yoon Sam-yuk

Pong är ett historiskt drama som tilldrar sig i en liten landortsby under den japanska ockupationen. Huvudpersonen är An-hyeop (Lee Mi-sook) som är gift med en spelare, Sam-bo, som är borta flera månader i taget och kommer hem bara för att byta kläder och få mer pengar som han kan spela för.

För att klara sig under tiden som mannen är borta är An-hyeop tvungen att sälja sin kropp för ris och annat som hon behöver för att överleva. An-hyeop är ung och vacker och lyckas få varenda karl i byn att göra som hon vill vilket givetvis leder till bråk med traktens kvinnor. Det finns dock en man som inte får tillträde hos An-hyeop och det är Sam-dol, en tjänare som blir som besatt av henne eftersom han vet att alla andra kan köpa henne för en säck ris men inte han och han hotar henne med att berätta allt för hennes man när han kommer hem igen.

An-hyeop framstår som en girig och mycket förslagen kvinna som samlar pengar och saker på hög, bland annat får hon en man att stjäla en silverring av sin fru för en stund med henne. Det är också ringen som leder till att kvinnorna gaddar sig samman mot henne och efter att ha misshandlat henne bestämmer dom sig för att driva An-hyeop ut ur byn. Problemet är bara att hitta en man som inte varit tillsammans med henne och som vill slänga ut henne. Titelns mullbärsträd har löv som silkesfjärilens larver lever av och An-hyeop tjänar lite extra genom att plocka trädens löv åt en grannkvinna som föder upp silkesfjärilar.

Filmen är en blandning av komedi och drama, det komiska i filmen är ofta lite av buskishumor och känns lite föråldrat, men filmens mer dramatiska avsnitt fungerar bra även om det är mycket av stereotyper som visas upp både bland männen och kvinnorna.

Precis som Kim Ki-duks Birdcage Inn från 1998 så fortsätter huvudpersonen att leva sitt liv precis som hon gjort innan och det sker inga förändringar överhuvudtaget. En pessimistisk inställning men kanske mer ärligt än ett påklistrat moraliskt lyckligt slut. Filmens sexscener är mycket kyska och det är inte mycket naket trots att filmen lanserades som mycket vågad för sin tid.

Av: Ulf Lönn