Recension: The Romance

The Romance

Skådespelare: Gi Ju-bong, Jang Hyeong-seong, Jo Jae-hyeon, Kim Ji-su

År: 2006

Land: Sydkorea

Genre: Romantik

Regi: Moon Seung-wook

Manus:

2001 tog Moon Seung-Wook med sig videokameran ut i ett regnigt Busan för att filma sin första film i hemlandet Sydkorea. Nabi var ett ambitiöst försök att applicera dokumentärfilmens estetik på science fictiongenren, med en då relativt okänd Kang Hye-Jeong i rollistan. Moon, som antagligen matats med europeisk expressionism under sin filmskoleutbildning i Polen, presenterade en film som hade mer gemensamt med Godard, Kieslowski och Tarkovskij än lokala berömdheter vilket inte imponerade på hemmapubliken. Tack vare ett flitigt festivaldeltagande spred sig dock ryktet om den unge regissören och hans originella film. Han snappades upp av produktionsbolaget CJ Entertainment och fick förtroende att göra en ny film, även denna gång efter eget manus.

Av detta följer att förutsättningarna för The Romance, inte minst de ekonomiska, har ändrats radikalt. En avsevärt högre budget har gett Moon tillgång till en imponerande skådespelarensemble, snygg scenografi och professionellt foto. Inga fler skakiga handkameror således.

The Romance börjar lämpligt nog med kärlek vid första ögonkastet. Den omutbare polisinspektören Hyung-Jun, som porträtteras av Kim Ki-Duks gamle favoritskådespelare Jo Jae-Hyeon, tvångsförflyttas av den korrupta polisledningen och mister såväl bostad som familj. Han dras in i en ond självdestruktiv cirkel livnärd på ensamhet och förtvivlan. Samtidigt är Yoon-Hee, spelad av den bedårande Kim Jee-Soo från Lee Yoon-Kis This charming girl, fast i ett olyckligt äktenskap med en lokal politiker, vars svartsjuka och uppförstorade känslor för sin hustru har övergått i tvång och misshandel. Efter ett inledande anonymt och ordlöst möte vid en livligt trafikerad gatukorsning är Hyung-Juns och Yoon-Hees vägar förutbestämda att åter korsas. Ödet tycks ha sammanfört dessa trasiga individer med gemensam förståelse för varandra.

Den till en början outtalade kärleken blir reell först när Hyung-Jun räddar Yoon-Hee från en säker död, av allt att döma ett självmordsförsök. Ögonblicket då de blir varse varandras ärrade och misshandlade kroppar är oändligt sorgligt och vackert på samma gång. Jo Jae-Hyeon och Kim Jee-Soo är ett fint par och känslorna mellan dem verkar okonstlade. Fin är också den slow-motionteknik med vilken Moon har valt att återge deras kärleksmöten. Frågan är dock hur originellt konceptet med rendezvouser i hällande regn egentligen är.

När den hemliga romansen så småningom uppdagas blir konsekvenserna ödesdigra, både för filmens kärlekspar och för filmen i sig. The Romance förvandlas helt överraskande från intimt mänskligt drama till melodram och tappar därmed successivt i styrka tills luften går ur den. Detta har inte så mycket med de oväntade actioninslagen att göra, trots den skada de tillför verklighetsillusionen, utan snarare med lanseringen av en överflödig kontrast till filmens huvudtema: den helande kärleken. I relief mot Hyung-Juns och Yoon-Hees naturliga godhet placerar Moon den onde och ursinnige polischefen Kang, demoniserad till bristningsgränsen av en överspelande Yoon Je-Moon som tillåts ta alldeles för mycket plats.

Den sista halvtimmens dramatik känns därför i högsta grad ansträngd och kan möjligtvis tolkas som en eftergift för eventuella påtryckningar från produktionsbolaget. Om så är fallet återstår bara att beklaga Moon Seung-Wooks nya kompromissvilliga inställning till sitt tidigare så självständiga filmskapande.

Av: Mattias Eklöf