Recension: Warriors Two

Warriors Two (Zan xian sheng yu zhao qian Hua)

Skådespelare: Casanova Wong, Leung Kar Yan, Sammo Hung Kam Bo, Fung Hak On, Lee Hoi San, Tiger Yeung Cheng Wu, Dean Shek Tien, Yeung Wai, Lau Kar Wing, Eric Tsang Chi Wai, Billy Chan Wui Ngai, Peter Chan Lung, Wellson Chin Sing Wai, Chin Yuet Sang, Chui Miu Hung, Chung Fat, Lam Ching Ying, Meng Hoi

År: 1978

Land: Hong Kong

Genre: Martial art, komedi

Regi: Sammo Hung Kam Bo

Manus: Sze To On

1978 var ett intressant filmår. Utöver moderna klassiker som Bruce and Shao-lin Kung Fu 2, Bruce Lee – His Last Revenge, och Bronson Lee - Champion kom även Sammo Hungs andra film som regissör: Warriors Two. En traditionell kung fu-film med lika delar slagsmål och sedvanlig smått obegriplig kinesisk humor.

Rollistan i Warriors Two är redan en klassiker: utöver den rundlagde herr Hung återfinns namn som Leung Ka-Yan, Casanova ”The Human Tornado” Wong, Fung Hark-On, Lam Ching-Ying, Lau Kar Wing, och den alltid så härligt sliskige Dean Shek. Dessutom gör Yuen Biao ett pyttelitet inhopp som stunt double i filmens allra första scen.

Handlingen i Warriors Two cirkulerar, liksom sin ”moraliska” uppföljare The Prodigal Son, kring Wing Chun-stilen. Leung Ka-Yan spelar Leung Tsang, mästare inom både kung-fu och traditionell läkekonst. Hans vardag kretsar kring att bota diverse patienter och att träna wing-chun med sin elev Fei Chun (Sammo Hung). Det faktum att allt dessutom utspelar sig i staden Fushan fick mig att dra paralleller till en viss annan berömd doktor som även var kung fu-mästare...

Naturligtvis finns en skurk med för att röra till saker och ting. I Warriors Two personifieras antagonisten av en av tidernas meste bad-guys: Fung Hark-On. Han spelar den onde bankmannen Mo som ämnar ta över staden. I vilket syfte förtäljer aldrig historien riktigt, men det är väl mindre viktigt. Leung Tsang ingår iallafall inte i Mos framtidsplaner och måste därför röjas ur vägen. Detta berättar Mo i största hemlighet till sina närmaste hantlangare. Vad ingen vet är att en bankanställd, Hua (Casanova Wong), råkat höra hela hemskheten och han inser direkt att både han själv och Leung Tsang svävar i livsfara. När han försöker smita obemärkt från platsen upptäcks han av den råttliknande Chiu (Dean Shek) och ganska snart får Mo reda på tjuvlyssnarverksamheten. Hua måste också han röjas ur vägen, illa kvickt. Det enda sättet han möjligen kan klara livhanken på är om Leung Tsang mot all förmodan går med på att lära honom wing-chun.

Ja, handlingen är väl inget att skriva hem om, och trots att Sammo Hung ackrediteras som manusförfattare tror jag inte det kan ha tagit honom mer än en kvart att komma på händelseförloppet. Det kvittar. Warriors Two handlar som sagt om wing-chun kung-fu. Wing-chun är i första hand ett självförsvar där offensiva och defensiva tekniker används samtidigt. Stilen är väldigt kompakt, man ödslar inte energi på stora rörelser utan väljer den kortaste/snabbaste och mest effektiva vägen. Därför innehåller stilen många låga sparkar och snabba handrörelser. Wing-chun är känd för sina tekniker på korta avstånd. Man drar, slår, knuffar och låser motståndaren i snabba handkombinationer samt utför låga sparkar. Den bakomliggande filosofin lyder, grovt översatt: ”Huvudet är av glas, kroppen av bomull, och armarna av stål!”.

Sammo Hung har försökt lyfta fram stilen så gott det går i filmen. Under t.ex. de välgjorda träningsscenerna med honom själv och Leung Ka-Yan fungerar det bra eftersom de lyckas isolera tekniken. Det är inte meningen att man som tittare ska få se något annat på skärmen än wing-chun. När så drabbningarna uppstår mellan gott och ont blir resultatet lite rörigare. Ofta försvinner den renodlade stilen i mer koreograferade ”scenslagsmål” som tenderar att dra uuut på tiden. Dessutom är Casanova Wong i första hand ett riktigt tae-kwon-do-äss, och det förefaller logiskt med många spektakulära sparkar från hans sida (vänta bara tills ni får se hans fantastiskt grymma flying back-kick i den annars på tok för långa slutduellen), så han är egentligen fel man för sin roll.

Sammo står själv för all koreografi, och jag tycker inte riktigt han hittat formen i de här tidigare filmerna. Det finns några lysande fightscener, den bästa av dem alla involverar Leung Ka-Yan omringad av ett tjog banditer i ett tehus, men överlag är de flesta slagsmålen för lika det mesta annat som gjordes på den tiden. Dessutom återfinns onödigt många sektioner som på ett bisarrt sätt trotsar fysikens lagar. Fotot känns däremot helt rätt. Vida vinklar i slagsmålen och hastiga inzoomningar på slagskämparnas ansikten när de förolämpar varandra, precis som det ska vara.

Leung Ka-Yan bär upp den här filmen, han spelar sin roll med värdighet och hans fighter är som tidigare nämnt de mest intressanta i filmen. Sammo iklär sig den redan då tröttsamma rollen som trögfattad klumpeduns, och de tafatta försöken till humor producerar mest deja vu-känsla hos mig. Man har sett allt förr, med andra ord.

Dock är Warriors Two helt klart värd att nämnas tillsammans med 70-talets andra stora kampsportsfilmer. Den är underhållande rakt igenom (om än kanske inte på det sätt man först väntat sig), och alla filmer där Dean Shek får visa upp sina härliga fighting-skills är sevärda. Är man ute efter en lite mer renodlad wing-chun upplevelse rekommenderar jag däremot The Prodigal Son. Undvik å andra sidan för allt i världen Yuen Woo-Pings Wing Chun!

DVD Kritik:

Bra bild och ljud på denna pressning, men inget extramaterial. Textningen är också helt ok. Hong Kong Legends har släppt en utgåva av filmen som säkerligen har fint remastrad bild och ljud, och drösvis med extramaterial. Personligen duger Fortune Star-utgåvan alldeles utmärkt åt mig.

Av: Patrick Stanelius