Recension: 301, 302

301, 302

Skådespelare: Bang Eun-jin, Hwang Sin-Hye

År: 1995

Land: Sydkorea

Genre: Thriller

Regi: Park Cheol-su

Manus: Lee Suh-Goon

Historien kretsar kring två kvinnor och deras förhållande till kärlek, sex och mat och berättas i tre olika plan. Filmens titel anspelar på deras lägenhetsnummer. Filmen var också en av de första från Sydkorea som visades på bio i USA. Historien börjar med att en polisman letar efter kvinnan i 302 som har försvunnit och pratar med kvinnan som bor i 301. Historien visas sedan som hennes återblickar.

Song-hee ( Pang Eun-Jin) är en före detta modell som flyttar in i 301 efter att ha lämnat sin otrogne man. Hon är en livsnjutare fixerad vid matlagning och har gått upp några kilon efter att ha tröstätit under äktenskapet. Köket är det viktigaste i hennes lägenhet och specialdesignat för hennes behov. Yoon-hee (Hwang Shin-Hye) är en anorektisk skribent som knappt får i sig något annat än vatten. Song-hee vill vara en god granne och börjar lämna lite mat åt henne som Yoon-hee slänger så fort dörren stängs. Song-hee upptäcker så småningom var maten hamnar och blir förbannad och vill tvinga ikvinnan maten som hon tidigare har kastat. Vilket bara leder till att Yoon-hee spyr på toaletten och Song-hee blir senare mer förstående och en vänskap mellan kvinnorna tar sin början. Song-hee försöker skapa mat som Yoon-hee tål men hon spyr upp allt, även den flytande födan. Hon säger själv att hon inte kan inta något från denna värld.

En stor del av filmen berättas i tillbakablickar, Song-hee och hennes försök att få mannens kärlek genom att slava i köket hela dagen för att kunna servera perfekta rätter där allt är hemlagat. Mannen uppskattar det inte fullt ut utan vill hellre ha snabbmat på lunchen med arbetskamrater och hon börjar äta upp maten som han inte vill ha.

Eftersom han skaffar en älskarinna så hämnas Song-hee genom att döda och koka mannens älskade hund. Och paret separerar snabbt efter den händelsen. Yoon-hee har en helt annan attityd till både mat och sex,hon blev utsatt för övergrepp under tonåren av styvfadern i hemmet som även inhyste familjens lilla slakteri där också modern jobbade. Ett drama av den här sorten står eller faller med skådespelarna och de två kvinnliga skådespelerskorna är mycket duktiga, frånsett det faktum att Yoon-hee ser alldeles för frisk ut för att vara anorektiker, men en särskild eloge till Pang Eun-Jin som under filmens lopp har flera olika utseenden och lyckas förvånansvärt väl med sina kroppsliga förvandlingar. Eftersom det är en tidig film som handlar om koreanska kvinnors livsval så ligger produktionen långt från senare filmsuccér som Shiri, Old boy , JSA och liknande men trots det så är det en bra thrillerliknande film med intressant och bitvis surrealistisk men engagerande historia. Lite magstark ibland med all mat och närbilder på tuggande munnar och Yoon-hee som kräks på toaletten så det är ingen film man bör titta på om man är känslig för just sådana saker.

Av: Ulf Lönn