Recension: Battle Royale

Battle Royale (Batoru rowaiaru)

Skådespelare: Takeshi Kitano, Tatsuya Fujiwara, Aki Maeda, Taro Yamamoto, Chiaki Kuriyama, Sousuke Takaoka, Takashi Tsukamoto, Yukihiro Kotani, Eri Ishikawa, Sayaka Kamiya, Aki Inoue, Takayo Mimura, Yutaka Shimada, Ren Matsuzawa, Hirohito Honda, Ryou Nitta, Sayaka Ikeda, Anna Nagata, Ai Maeda

År: 2000

Land: Japan

Genre: Action, drama, thriller

Regi: Kinji Fukasaku

Manus: Koushun Takami (novell), Kenta Fukasaku

Jag hörde först talas om Battle Royale på nätet och blev genast väldigt intresserad av den, efter några månader fick jag själv möjligheten att se denna fantastiska film. Vad jag förväntade mig var en blodig, omskakande och kontroversiell film, och otroligt nog så blev de flesta av mina förväntningar infriade!

Handlingen är inte speciellt komplicerad; I början på milleniet kollapsar Japan och landet plågas av 15% arbetslöshet, 10.000.000 människor går arbetslösa och 800.000 elever bojkottar skolan. Landets vuxna inför då, i rädsla för ungdomarna, ”the Millenium Educational Reform Act” även kallad BR-lagen. Denna lag innebär att varje år ska en Japansk nionde klass väljas ut genom lotteri för att på en öde ö delta i ”Battle Royale”. Battle Royale är en tre dagar lång tävling som går ut på att eleverna ska sprida ut sig på en ö där de ska jaga och döda varandra, till sin hjälp har de en ryggsäck med vatten och lite mat samt. ett hemligt vapen. Deras ”hemliga vapen” kan vara allt från ett automatvapen till en ficklampa, får man bara rätt vapen början så har man en klar fördel. Om mer än en elev skulle leva efter tre dagar så har de alla varsitt halsband som kommer att explodera och därmed döda de överlevande, det kan alltså endast få finnas en levande efter tre dagar, som då vinner sitt rätt att återvända till civilisationen.

Man märker att Kinji Fukasaki verkligen vill att vi ska bry oss om de stackars eleverna genom att visa oss dom i sin vanliga miljö i början av filmen, detta är också bra eftersom man då märker deras förändring under filmens gång på ett bättre sätt. Tyvärr så fick man bara se ett par stycken elever i början, jag hade gärna fått se fler av eleverna i deras normala miljöer. Detta är någonting som förföljer en filmen igenom, alla elever kan inte få det utrymme jag skulle vilja att dom hade. Det hade hjälpt filmen eftersom man känt en större förbindelse till dom.

Skådespelet är på topp, Tatsuya Fujiwara är underbar som den sorgsne hjälten Shuya och Masanobu Ando skrämde livet ur mig som psykopaten Kiriyama. Det finns egentligen ingen i filmen som gör en dålig skådespelarinsats, och det är ett nöje att få se legenden Takeshi ”Beat” Kitano igen, som elevernas f.d lärare.

Det finns en hel del våld i filmen som ofta är väldigt obehagligt med tanke på att det är ungdomar som slaktar varandra, men ibland är det alldeles för osannolikt. Det känns som att vissa av eleverna tål alldeles för mycket utan att vara gjorda av massivt stål. Men jag kan inte påstå att våldet är lika ”groteskt” som så många påstår, kanske är jag avtrubbad men det är i alla fall så jag känner. Filmen var inte lika samhällskritisk och frågeställande som jag hade hoppats, men man fick ändå ett och annat att tänka på. T.e.x så började jag själv undra hur långt än människa kan gå om hans liv hänger på det. Och huruvida man kan lita på sina bästa vänner i pressade situationer.

I slutändan så är Battle Royale en fantastisk film som underhåller, berör och skrämmer. Köp, se den och NJUT!

Av: Kristoffer Haraldsson