Recension: The Big Holdup

The Big Holdup (Da jie an)

Skådespelare: Chen Kuan-Tai, Ching Li, Danny Lee Sau-Yin, Yueh Hua, Chan Shen, Cheng Hong Yip, Cheung Chok Chow, Chung Wa, Fung Fung, Fung King Man, Ha Ping, Kong Yeung, Lau Ng Kei, Lau Wai Yue, Lee Pang Fei, Lin Chei Chi, Ling Yun, Ouyang Shafei, Tin Ching, Tsang Choh Lam, Tung Lam, Wong Ching Ho, Wong Chung, Karen Yip Ling Chi

År: 1975

Land: Hong Kong

Genre: Drama, kriminalare, action

Regi: Chor Yuen (Chu Yuan)

Manus: Chor Yuen, Lee Pak Ling

The Big Holdup är en liten avstickare från Chor Yuen som idag är mest lovprisad för sina notoriska Wuxia/äventyrsfilmer från 70- och 80-talet. Vad man kan förvänta sig är en slags kriminalare som för tankarna till ett drama mer än en skitig gangsterfilm. Regissörens öga för fulländade bildkompositioner, ljussättning och vackra scenbyggen präglar även detta verk vilket ger den en betydligt snällare ton än många likasinnade produktioner. Men den innehåller ändå ett antal partier som bryter det något snällare mönstret. Frågan är bara om Chor Yuen har presterat något utöver det vanliga?

Storyn är rättfram. Fem män rånar en värdetransport men blir förrådda och angivna till polisen av sin arbetsgivare. Under filmen får vi följa de fem i sin kamp att undkomma lagens hand och även en inblick i personernas liv dessförinnan samt deras motiv för att realisera kuppen.

Det låter simpelt, och under Chor Yuens regi är det inte en alltför vanlig företeelse. Inte så sällan så kompliceras hans filmer av otaliga karaktärer och sidohandlingar men i ”The Big Holdup” är det ett relativt lugnt tempo och mycket prat som gäller. Handlingsmässigt så står de inblandade mest och stampar för att någon enstaka gång ta till flykten. Det blir istället mest rörelse under de tillbakablickar vi möts av. Gällande dessa så upplevde jag vissa problem med att bli känslomässigt engagerad i filmens huvudroller. Ett karaktärsdrivet drama, vilket detta till den största delen är, kräver både djup och utveckling. Med få undantag är det något som jag tyvärr saknar här. Man förlitar sig helt enkelt på att skådespelarna ska axla intresseväckaren. Det behövs dock mer än så.

En imponerande rollista gestaltar filmens karaktärer. Att se Shaw Brothers favoriten Chen Kuan-Tai agera tillsammans med en ung Danny Lee var onekligen en trevlig upplevelse. Chen Kuan-Tai som är en imponerande on-screen fighter ges aldrig tillfälle att visa mycket av sin förmåga att slåss men porträtterar dock en före detta Kung Fu stjärna. Hans bakgrund var väl egentligen den enda som lyckades fängsla mig någorlunda. Vi får följa honom som en känd filmprofil, älskad av publiken men som efter en olycka under en inspelning ådrog sig en skada så allvarlig att hans karriär fick ett abrupt slut. Lurad av sin girige och falske producent förlorar han allt, hus, kvinna och framförallt sin självrespekt. Det är just denna händelse som medför att han ansluter sig till brottslingarna.

Jag fastnade aldrig helt och hållet för de resterande rånarnas berättelser, även om tanken bakom dem säkerligen var klok. Det behöver emellertid inte betyda att jag inte föll för deras rollprestationer. Danny Lee som här för ovanlighetens skull föreställer en brottsling tillskillnad mot vad vi är vana vid att se honom, som en lagens man, är en välkommen omväxling. Trots att kärlekshistorien mellan honom och aktrisen Lin Chen Chi känns tveksam och en aning malplacerad så är det överlag prima skådespeleri som levereras. Bortsett från de här så stöter vi bland annat på Yueh Hua, Chung Wa, Wang Chung och därtill även den bedårande och under alla omständigheter så charmerande Ching Li. Sen kan jag också berätta att Fung Hak Ons farsgubbe Fung Fung dyker upp i en gästroll. Hans ansiktsdrag är en smula speciellt, så det är ingen större risk att han passerar obemärkt förbi.

Efter den första timmen är tyvärr dramatiken en aspekt som tenderar att svika. Att den avtar kan bero på att omtanken för karaktärerna inte är tillräcklig. Nåja, avslutningen lyckas i alla fall bjuda på raffel och en oväntad upplösning som återtog uppmärksamheten. Under tidigare skeden av filmen så presenteras det diverse flyktscener, några redliga knytnävskamper och ett fåtal eldstrider som förhåller sig på en ganska våldsam nivå. Själva skottlossningarna tillhör nog filmens mörka tillägg och är som jag nämnde en bit ovan de scener som bryter det annars så oskyldiga mönstret. Det är actionmässigt inget jättespektakulärt som erbjuds vilket för den delen bara är positivt. Känslan av realism blir på så sätt mer närvarande.

”The Big Holdup” är trots sina år inte en särskilt daterad film. Temat funkar minst lika bra idag trots att det finns filmer som efteråt har behandlat det bättre. Regissörer som bland annat John Woo och Johnnie To har skapat betydligt mer hållbara verk inom genren. Bristerna i ”The Big Holdup” har sin grund i ett melodrama som bitvis inte klaffar så bra. Bättre karaktärsutveckling hade medfört ett större gillande för min egen del. Men ser man till filmens tilltalande perspektiv så hittar man säkerligen mer än nog för att den ska vara värd en skådning eller två. Under inga omständigheter en revolutionerande film men ett mer än godkänt kriminaldrama med vissa utmärkta stunder.

Av: Peter Nilsson