Recension: Ghost House

Ghost House (Gwishini sanda)

Skådespelare: Cha Seung-won, Jang Seo-hee, Jang Hang-Seon, Son Tae-yeong, Jin Yu-yeong, Jang Hyeong-seong, Jo Yeo-Jeong, Kang Hang-jun, Park Yeong-gyu, Yun Moo-sik

År: 2004

Land: Sydkorea

Genre: Komedi, skräck

Regi: Kim Sang-jin

Manus: Jang Jae-young

Ända sedan Pil-gi (Cha Seung-won) var liten så har han haft en enda dröm, att få ett eget hus. Han och hans far var tvungna att flytta runt hela tiden och hans far inpräntade hur viktigt det var att Pil-gi skaffade sig ett eget hem när han blev vuxen.

Han sparar sina pengar och lyckas köpa ett riktigt drömhus, han kan bara inte förstå varför huset har sålts så billigt. Han hör rykten om att det ska spöka i huset men han avfärdar det som nonsens men en kväll så börjar möblerna flyga omkring i vardagsrummet och när en man kryper ut från tv:n då inser han att det verkligen spökar i huset.

Till en början försöker han bli ev med spöket genom exorcismen men när det inte funkar så försöker han sälja huset. Men spöket är envist och han lyckas inte bli av med huset men efter en olycka där Pil-gi blir strömförande ändras allt. Han får nu förmågan att se spöket och upptäcker att det är en ung kvinna som heter Yeon-hwa som blivit kvar i huset efter en bilolycka där hon dog och mannen försvann spårlöst.

Hon tror att mannen ska hitta tillbaks till huset eftersom det var deras gemensamma punkt i tillvaron. Pil-gi bestämmer sig för att hjälpa henne hitta mannen och sedan kompliceras handlingen av en byggherre som vill riva huset.

Mot slutet av filmen blir det mer av ett melodrama och mycket av historien går på tomgång och upprepas. Mycket av humorn är av det mer skrikiga slaget och blir lätt hysterisk och enbart jobbig i längden och historien är ganska enkel och utan några större överraskningar.

Filmen påminner i stilen lite om Kims tidigare filmer som Attack the gas station och Jailbreakers, det finns vissa inslag från båda filmerna men tyvärr så håller filmen till skillnad från sina föregångare inte i längden. Förutom att den är lite för lång och att skämten upprepas ett par gånger för mycket så finns det inget att klaga på, det tekniska med spöken och liknande effekter är mycket trovärdiga och skådespelarna fungerar bra i sina roller.

Av: Ulf Lönn (2007-11-28)