Recension: The Happiness of the Katakuris

The Happiness of the Katakuris (Katakuri-ke no kôfuku)

Skådespelare: Kenji Sawada, Keiko Matsuzaka, Shinji Takeda, Naomi Nishida, Kiyoshiro Imawano, Tetsuro Tamba, Naoto Takenaka, Tamaki Miyazaki, Takashi Matsuzaki, Yoshiki Arizono, Chihiro Asakawa, Masahiro Asakawa, Kenichi Endo, Moeko Ezawa, Akiko Hatakeyama, Yumeki Kanazawa, Maro, Aya Meguro, Noko Morishita, Yuka Nakatani, Miho Sawada, Tokitoshi Shiota

År: 2001

Land: Japan

Genre: Musikal, komedi, romantik, thriller, skräck

Regi: Takashi Miike

Manus: Ai Kennedy, Kikumi Yamagishi

Man vet aldrig, och jag säger aldrig, vad man har att vänta när en ny Miike-film dyker upp. På kort tid har den här mannen blivit en av mina absoluta favoritregissörer. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör hans filmer så bra. I vilket fall, är det så långt bort från Hollywood man kan komma. Och jag är nog rätt säker på att just Hollywood INTE kommer plocka upp och förstöra den här mannen, så som dom gjort med Chow Yun-Fat, John Woo, Jackie Chan Jet Li. Miikes filmer behandlar saker andra regissörer inte ens vågar ta i med tång. Incest, pedofili, nekrofili och våld som t.om får en härdad, avtrubbad kille som mig, att vända bort blicken. Men så är inte fallet med den här filmen. The Happines of Katakuris är en remake på en Koreansk film vid namn The Quiet Family från 1998. En film jag ännu inte sett, men som står där hemma i hyllan.

Familjen Katakuri. Lyckliga ägare av ett nyöppnat hotell i bergen. Men tyvärr blir inte glädjen långvarig för Katakuris. Deras första gäster tar livet av sig, och för att inte dra uppmärksamhet till sig, begraver familjen dom bakom hotellet. Varför dom gör detta förstod jag faktiskt inte. Utan det gjorde mig faktiskt bara irriterad, familjen är så oerhört korkade, och det är väl det Miike kanske vill. Att få folk upprörda. Om inte genom våld, så genom dumhet. Nog om det. Det anländer fler och fler gäster, och alla tar livet av sig. Så ni förstår att familjen får fullt upp. Och inte att förglömma, då och då brister familjen ut i galna sång och dansnummer.

Som ni kan förstå är detta ännu en helgalen film från Japans mest intressanta regissör Takashi Miike. Första filmen jag såg av den här herrn var Dead or Alive, och därefter var jag fast. Nu måste jag bara ha tag i allt han gjort, och hittills är jag bara uppe i ett tiotal filmer. Och med tanke på att han har ca 60 filmer på sitt samvete, så har jag en bra bit kvar.

Tillbaka till Katakuris!

Som jag skrev i början av recensionen, att man aldrig vet vad man har att vänta när det gäller en Miike-film, gäller garanterat också här. Kategorin på den här filmen kan lättast klassifieras som en komedi-skräck-musikal, med inslag av leranimation. Och ni måste se den med egna ögon för att förstå all galenskap, särskilt det utfllippade slutet. I rollerna kan vi bl.a. se Shinji Takeda, som vi senast såg i den överskattade Kairo. Och Tetsuro Tamba, som medverkat i ca. 170 filmer, och "klassiker" som Water Margin, Story of Ricky och Miike-filmerna Gozu, Deadly Outlaw och Graveyard of Honor. Detta är en film jag kan rekommendera starkt, och har ni haft svårt för våldet i Miikes tidigare filmer, så är det som bortblåst här. Visst finns det en del magstarka scener, men eftersom dom innehåller såpass mycket humor, blir det aldrig motbjudande. Under filmens gång, som är ungefär 2 timmar, sitter man som klistrad och undrar vad som kommer hända härnäst. Det är det som är så fascinerande med Miike, man vet aldrig vad man har att vänta...

Av: Stefan Johansson