Recension: Il Mare

Il Mare (Siworae)

Skådespelare: Lee Jung-jae, Jun Ji-hyun, Kim Mu-saeng, Jo Seung-Yeon, Min Yun-jae, Choe Yun-Yeong

År: 2000

Land: Sydkorea

Genre: Romantik

Regi: Lee Hyun-seung

Manus: Kim Eun-Jeong, Yeo Ji-na

Filmen börjar med att Eun-joo (Jeon Ji-hyun) flyttar ut ur huset Il Mare under december 1999 och lämnar ett brev i brevlådan till nästkommande hyresgäst där hon skriver att hon väntar på ett viktigt brev och vill ha dom eftersända till sin adress. Att huset heter Il Mare beror på att det ligger vid havet och man kan följa namngivningen två år tidigare när Seong-hyun (Lee Jung- jae) flyttar in som första hyresgäst och målar namnet på en träbit.

Seong-hyun är en avhoppad arkitektstudent och jobbar som byggarbetare och när han öppnar den röda brevlådan ligger Eun-joos brev där trots att hon inte kommer att bo i huset förrän om två år. Eftersom brevet är daterat två år in i framtiden och han själv är den förste som bor i huset så tror han först att det är ett skämt men han skriver ett svar till henne och lägger det i brevlådan.

Eun-joo jobbar som röstdubbare till tecknade filmer och hon lever ensam med en hund, Cola, som strök omkring Il Mare och som hon tog hand om. Efter en viss brevväxling fram och tillbaks så inser dom båda att dom faktiskt har kontakt med varandra trots att det skiljer två år och Eun-joo skriver om en dag i februari 1998 när det börjar snöa kraftigt och en massa människor blir förkylda. Snöandet slår in och Seong-hyun blir förkyld och han besöker området där hon kommer att bo om ett år och det visar sig att huset inte är färdigbyggt än.

Eun-joo börjar planera att dom skall träffas i nuet och trots att det bara är en vecka att vänta för henne så är det över två år för honom och mycket kan hända. På hennes jobb dyker en gammal pojkvän upp som efter att ha gjort slut med henne efter studier i USA har en ny flickvän och hon inser att kärleken till honom fortfarande finns kvar. Det är nu som hon försöker förändra det förflutna genom att be Seong-hyun hjälpa henne att behålla pojkvännen genom att gå till ett kafé där dom båda träffades sista gången innan han åkte till USA.

Det låter kanske krångligt med två olika tidsplan men det är inga svårigheter med att följa huvudpersonerna i deras respektive tid. Och det magiska med brevlådan glömmer man bort och bara accepterar att det fungerar, magisk realism när den är som bäst.

En väldigt vacker film, vilket beror på miljön, huset och havet men även fotot är mycket bra. Historien rör sig långsamt framåt och det blir inga tvära kast i historien, det finns en del humoristiska inslag men i huvudsak så är det en kärlekshistoria med oväntad upplösning. En film som lyckas skapa något nytt i en annars ganska trött genre. Mycket sevärd.

Av: Ulf Lönn