Recension: Jakarta

Jakarta

Skådespelare: Kim Sang Jung, Yun Da Hun, Lim Chang Jung, Jin Hee-kyung, Lee Jae-un, Kim Se Jun, Park Jun Gyu, Kweon Min-jung

År: 2000

Land: Sydkorea

Genre: Thriller, komedi, kriminalare

Regi: Jung Cho Sin

Manus:

Jakarta är en av de få Sydkoreanska filmer jag knappt läst något alls om innan jag skaffade den. Några recensioner hade jag fått ta del av men inga som höjde eller sänkte mina förhoppningar nämnvärt. Därför väntade jag mig inget speciellt utan hoppades enbart på att det skulle vara ett härligt tidsfördriv. Filmen visade sig dock vara bra mycket bättre än jag vågat tänka mig, med en bitvis genuin handling, sköna karaktärer och en stor dos svart humor. Det är lätt att ge med sig för stor del av handlingen så att den på så sätt förstör upplevelsen för många. Storyn gör nämligen en rejäl sväng framåt mitten och förändrar hela ens intryck av de som sker. Därför nöjer jag mig med att bara nämna några rader om själva inledningen.

Det hela tar start vid en bank tidigt på morgonen, det är dock inte vilken dag som helst. Ett flertal människor har bestämt sig för att råna banken just denna dag och oturligt nog är de inte medvetna om varandra. Bankägarens son har som plan att tömma banken på dess dyrbarheter, likaså 3 personer som vid samma tidpunkt gräver sig upp genom valvet. Detta upptäcks dock av sonen som lyckas fånga en av skurkarna. De meddelar genast polisen och nästan omedelbart dyker två sådana upp. De arresterar både brottslingen samt bankägarens son och för bort dem. Men sanningen är så att de bägge poliserna även de är rånare och när det går upp för dem att de kidnappat bankägarens son så ser de givetvis sin chans att klämma ut lite extra pengar från gubben. Allt kommer dock utvecklas till något som jag förmodar ingen kan komma att klura ut.

Jakarta är på många sätt och vis en brilliant film, visst vi har sett denna struktur tidigare. Ett exempel är Quentin Tarantino som använde den till Pulp Fiction, men precis som där så lyckas den väl även i Jakarta. För att det ska funka på ett effektivt vis krävs en intressant story och självklart ett genomarbetat manus. På dessa punkter tycker jag filmen är så gott som fullbordad, nämnas bör dock att det har mycket med smak att göra. Jag känner nämligen till ett flertal människor som inte kunnat hämta något positivt ur denna historia. Vissa kommer säkerligen finna konceptet ganska uttjatat och inte speciellt originellt. För mig sänktes inte underhållningen av detta utan från början till slut stortrivdes jag i soffan. Det kan nog vara så att jag är barnsligt förtjust i filmer av denna typ, för det är jag sannerligen. Men det är inte bara handlingen som tilltalar mig utan också skådespelarna gör sin stora del och likaså humorn som ett flertal gånger fick mig att le fånigt.

Den första halvan är egentligen tämligen humorbefriad, det är främst när man får se hur allt egentligen gått till som jag personligen kunde uppskatta dess humoristiska aspekter. Från början undrade jag till och med var det var för idioter som påstod att Jakarta var en sanslöst rolig film. Jag brukar förvisso nästan uteslutande gilla våldsam humor, även när människor dör men det kändes ändå inte riktigt rätt att skratta åt vissa scener här. Det hela förändrades dock som sagt senare när saker och ting klarnade upp. Skådespelarna var för mig helt obekanta, jag hade visserligen kännedom om vad de medverkat i tidigare med aldrig själv fått ta del av något. Jag måste säga att merparten skötte sig alldeles utmärkt, inget enastående kanske men gott och väl godkänt. Det var till en början svårt att känna empati för vissa karaktärer men tack vare vändningen i mitten ändras det med ett rejält resultat. Och det är allt utom negativt.

Jakarta är rakt igenom en underhållande film som sticker ut mest p.g.a. den tilldragande handlingen, underhållande karaktärerna och humorn som åtminstone i filmens senare skede funkar perfekt. Att rekommendera den överlåter jag dock till någon annan. Då jag vet att en del folk ogillar den vet jag inte riktigt vilken grupp denna film lämpar sig bäst för. Ni som är övertygade om att detta är något för er kanske ska ge den en chans men även ni som är tveksamma kan mycket väl spana in denna trevliga rulle.

Av: Peter Nilsson