Recension: Jiang Hu

Jiang Hu (Gong wu)

Skådespelare: Andy Lau Tak Wah, Jacky Cheung Hok Yau, Edison Chen Koon Hei, Shawn Yu Man Lok, Eric Tsang Chi Wai, Jacqueline Wu Chien Lien, Gordon Lam Ka Tung, Miu Kiu Wai, Tony Ho Wah Chiu, Kara Hui Ying Hung, Billy Ching Sau Yat, Donna Chu Kit Yee, Norman Chu Siu Keung, Gao Lei, Ha Ping, Lin Yuan, Hugo Ng Doi Yung, Iris Wong Yat Tung, Wong Man Shing, Wong Shu Tong, Courtney Wu, Xiao Hai, Lam Suet, Chapman To Man Chat

År: 2004

Land: Hong Kong

Genre: Drama, kriminalare, action

Regi: Wong Ching Po

Manus: Christine To Chi Long, Wong Ching Po

I kölvattnet av megasuccén Infernal Affairs kommer ännu en lovande film som tar oss till den undre världen där giriga gangsterbossar smider ränker och ynglingarna strävar efter en högre status i organisationerna. Är det något Hong Kong har hållit en någorlunda stabil nivå på de senaste åren så är det just triadfilmer och antalet titlar med detta klassiska koncept har vi sett många utav varav en stor del har varit sevärda. Eftersom jag själv är oerhört svag för denna typ av film så kom Jiang Hu som en positiv nyhet. Regisserad av Wong Ching Po som tidigare levererat Fu Bo gav mig faktiskt ingen större anledning att höja på ögonbrynen om jag ska vara helt ärlig, däremot var det återkomsten av ett väldigt kärt ansikte som grep tag i mig, nämligen den otroligt begåvade Jacky Cheung. Återkomst är väl egentligen fel ord att använda eftersom han medverkat i film utan större avbrott men i och med Jiang Hu fick jag återigen chansen att se Jacky i en roll jag verkligen trodde skulle lämpa sig för honom. Visst han gjorde en väldigt fin insats i Ann Hui's trevliga July Rhapsody, men efter det har rollerna varit i filmer som är av mindre intresse för min del. Nåväl Jacky Cheung tillsammans med Andy Lau i ett triaddrama lät alltså ganska tilltalande och förväntningarna var givetvis på topp när filmen damp ner i brevlådan.

Om mina förväntningar infriades eller ej ska jag komma till så fort jag nämnt några rader om filmens handling. Vi får följa Hung Yan-Chau (Andy Lau) som en större triadledare, ryktet går att ett pris har satts på hans huvud och en yngre smågangster är ute efter honom. Det finns tre huvudmisstänkta, några mindre bossar som har ingått en allians med Hung Yan-Chau. Samtidigt får han beskedet att hans fru spelad av Wu Chien-lien som förövrigt är varmt välkommen tillbaka efter ett långt uppehåll har fött en son. Hung Yan-Chau's närmsta man Lefty (Jacky Cheung) råder sin boss att lämna triadlivet och flytta med sin familj till Nya Zeeland och därmed överlåta ledarskapet. Hung Yan-Chau vet dock inte om han ska ta det som ett gott råd från en vän eller ett tecken på att till och med hans närmsta man, och bästa vän skulle svika honom för att se sig själv på tronen. De drar sig tillbaka till en restaurang där Hung Yan-Chau försöker hålla ett föredrag inför Lefty om hur man bäst leder en stor organisation. Lefty har däremot andra planer och har redan skickat ut sina män för att ta hand om de tänkbara svikarna. Samtidigt som detta händer gör två ungdomar Yik (Shawn Yu) och Turbo (Edison Chen) allt som står i deras makt för att kämpa sig upp inom rankingen i triadvärlden. De accepterar uppdraget att mörda ledaren för en stor organisation, ett val som kommer förändra deras liv ordentligt.

Frågan är nu om Wong Ching Po lyckas erbjuda något nytt och spännande med Jiang Hu eller om den relativt urtvättade handlingen han använder sig av i slutändan kommer framstå som en blek kopia. Svaret är inte lätt att förtälja, och jag kan inte ge ett rakt sådant heller då mitt intryck av Jiang Hu är oerhört splittrat. Jag tänkte börja nämna lite om filmens sämre aspekter varav huvudproblemet kanske är hur otroligt sakta det tar för den att gå från en punkt till en annan. Tempot är verkligen långsamt på sina ställen och trots en visuellt mycket läcker stil och förhållandevis bra prestationer så lyckas aldrig intresset bibehållas till fullo. Jag brukar definitivt inte ha något emot långa scener som baseras på dialog men här går det så långt att inte ens det fräckaste kameraarbetet eller de skickligaste aktörerna skulle kunna hålla lågan brinnande. En av de kanske mest långsamma scenerna utspelar sig på en restaurang där Hung Yan-Chau och Lefty för en lång konversation med varandra. Den är otroligt vacker, hela rummet genomsyras av en härlig känsla med en perfekt kombination av ljussättning, kameravinklar och en enormt snygg inredning. Men ändå faller den tillslut av att filmskaparna drar ut den till det yttersta, det verkar som om de hade svårt att hitta något riktigt bra avslut på det hela. Även om Jiang Hu nu rör sig med ett långsamt tempo så tycker jag ändå att de gott och väl kunnat öka speltiden ytterligare, filmen är på tok för kort och några mer händelsefulla scener hade säkerligen vägt upp de längre tröga partierna och på så vis hade man förmodligen uppskattat helheten mer.

Att Wong Ching Po inte är någon erfaren regissör märks stundtals väl, han behärskar konsten att göra riktigt stilfulla verk men saknar uppenbarligen gåvan att kunna skapa något vidare djup eller förmedla känslor på ett sätt som träffar åskådaren med större slagkraft. Det är sällan som man bryr sig nämnvärt om vad som händer med karaktärerna, visserligen innehåller ett fåtal scener moment som väcker känslor men i överlag så är dramatiken närvarande under allt för få stunder. Som sagt så är Wong Ching Po långt ifrån fullärd men jag tror att med tiden och mycket övning så kommer han även behärska de svårare delarna. Jiang Hu's största behållning är i särklass dess skådespelare. Ett team bestående av Hong Kongs hetaste namn just nu bådar givetvis väldigt gott, och som tur är så har merparten av dem använts väl. Wu Chien-lien som äntligen gjorde sin efterlängtade comeback ges inget större utrymme men använder den tid hon får väl, det är ingen prestation utöver det vanliga hon tillför men enbart att se hennes ansikte igen förgyller tiden. Andy Lau går väl lite på rutin känns det som men det är ändå ett stabilt framförande han ger oss, han har några extremt bra scener tillsammans med Jacky Cheung vilken var den person som fick mig att köpa filmen överhuvudtaget. Han har som jag nämnde i början av recensionen inte medverkat i alltför många intressanta filmer de senaste åren, och det var med en enorm glädje som jag läste att han nu skulle agera i ett triaddrama. Och visst är det en ljuvlig roll han gör, karaktären är som klippt och skuren för honom och jag blev bokstavligt talat helt upprymd av glädje så fort han visades i bild. Nämnas bör att båda Andy Lau och Jacky Cheung är ordentligt stylade som sina karaktärer, och faktum är att båda två ser väldigt bra ut och betydligt yngre än vad de egentligen är.

Utöver dessa personer så dyker Shawn Yu och Edison Chen upp i varsin större roll, det är väl i mina ögon inte alltför lyckat att låta Edison axla en av huvudrollerna då han sannerligen inte är mycket till skådespelare utan snarare ett stort irritationsobjekt. Detta då han saknar talang och sällan tillför något av värde, inte heller här gör han skäl för att vara en riktig aktör men ger oss i alla fall en av sina bästa rolltolkningar hittills. Jag tror dock inte det bådar för en bättre framtid. Shawn Yu är dock helt okej och jag har med tiden lärt mig uppskatta honom ganska mycket. Veteranen Eric Tsang repriserar nästan sin roll från Infernal Affairs, kanske inte karaktärsmässigt men på sättet han agerar. Det är bra och räcker för att han ska bli godkänd. Det finns mängder med saker jag skulle kunna prata om den här filmen men jag nöjer mig med det jag nämnt och avrundar med en kort summering. Jiang Hu är en i helhet något splittrad film som innehåller mycket stil men mindre substans tyvärr. Den faller på ett för slött tempo och ett ganska (o)originellt manus med en relativt smart men onödig avslutning. Skådespelarna funkar dock utmärkt och levererar mängder med övertygande repliker. Dessutom är musiken såväl som filmens visuella utseende helt makalöst vackert och är rent ögongodis. Sevärd är den absolut!

Av: Peter Nilsson