Recension: Khunsuk

Khunsuk

Skådespelare: Woravit Kaewphet, Poomarin Janjit, Jaran Ngamdee, Sawinee Pookaroon

År: 2003

Land: Thailand

Genre: Krig, drama, äventyr

Regi: Tanit Jitnukul

Manus:

Från Tanit Jitnukul, regissör till det lilla mästerverket Bang Rajan kommer ännu en episk krigsfilm som för oss tillbaka till det forna Thailand. Med Bang Rajan visade han vilken potential han hyste och man hoppades givetvis på att han skulle använda sin talang ytterligare några gånger. Khunsuk är om källorna stämmer Tanit's tredje och senaste film, och det var med förhoppningar om att han förbättrat sin stil ännu ett snäpp som jag införskaffade den. Frågan är nu om förväntningarna höll eller sprack? Det får ni reda på längre fram i recensionen, först några rader om handlingen.

Sema är en ung och fattig man som tillsammans med sin far driver en svärdssmedja. Sema vill helst av allt ansluta sig till armen då Thailand hotas att invaderas av Burma och behöver allt manskap de kan få tag på. Men eftersom hans far inte kan sköta jobbet på egen hand och har stora skulder tvingas Sema skjuta sina önskningar åt sidan. Samtidigt blir han förälskad i en förnäm och högt uppsatt kvinna, vilket är mindre passande då han själv är en simpel arbetare. Sema bestämmer sig dock för att försöka förföra kvinnan vilket resulterar i en kärlekstriangel då en redan stor och känd krigare vid namn Moo Khan också suktar efter henne. Så medan kriget står vid tröskeln måste Sema även försöka vinna sin kärleks hjärta och samtidigt hålla sig på god fot med Moo Khan.

Nå, fann jag filmen lika intressant som den verkade? Svaret kan jag utan större eftertanke säga är nej, detta på grund av ett antal faktorer som jag kommer ta upp under resten av recensionen. Khunsuk har stora problem när det gäller själva strukturen, uppbyggnaden av handlingen är utförd på ett mindre skickligt vis. Jag vill gärna ha lite variation, kärlek varvat med andra intriger och på detta några maffiga krigsscener, men istället har de delat upp dem i tre olika sektioner. Slutresultatet blir på så vis trist och enformigt, och ja enormt tröttande dessutom. Bitvis är den ett riktigt sömnpiller. Samtidigt vill jag inte dra hela storyn i skitgropen utan det händer att den både är spännande, dramatisk och på sina ställen mäkta rolig. Fast ordet "rolig" innebär samtidigt ett smärre problem, just humorn under en viss sträcka av filmen fick mig på så pass dåligt humör att jag flera gånger bara ville stänga av filmen. Nu är det egentligen kanske ingen större sak att haka upp sig på, men det är en scen med en animerad orm som är oerhört irriterande och kraschar realismen totalt. Hade svårt att smälta scenen en lång tid efteråt, trots att den enbart varade någon minut som max. Men herregud, de får lära sig animera innan de ger sig på nåt sånt korkat. Likaså att snabbspola vissa scener för att göra dem mer humoristiska känns lite för oseriöst, speciellt i en historisk krigsfilm känns det väldigt malplacerat.

Brist på originalitet är ännu något som Khunsuk lider ganska rejält av. Det klassiska temat med en arbetarklass människa som förälskar sig i en fin rik dam som i sin tur är bortlovad till en illasinnad och förmögen man har vi fått ta del av åtskilliga gånger under årens lopp. I Khunsuk har det inte polerats något och ingen kraft verkar ligga bakom att göra det urvattnade konceptet nyskapande på något vis. Det hela är förutsägbart och inte särskilt intressant. Ett fåtal gånger lyfter man kanske på ögonbrynen, men det är tyvärr sällan. Skådespelarna hanterar dock sina roller väl, tycker att de flesta av de medverkande levererade sina repliker med godkänd övertygelse. Woravit Kaewphet ser vi som filmens godhjärtade hjälte, Sema. I överlag axlar han huvudrollen bra, även om han bitvis känns mer som ett fotomodellobjekt än skådespelare. Resten av gänget är klart acceptabla i sina roller de också, speciellt gillade jag Sema's två blodsbröder, om man nu bortser från den scenen med ormen som involverar en av dessa personer. Huruvida Khunsuk är baserad på verkliga händelser eller ej är jag osäker på, jag är inte främmande med Thailands historia men är inte så djupt insatt i alla slag samt historiska personer. Jag antar dock att precis som Tanit Jitnukul's Bang Rajan att även denna delvis bygger på riktiga händelser.

Av en krigsfilm förväntar man sig givetvis ett och annat slag och om jag ska vara helt ärlig så var striderna kanske det som lockade mest. Inte för att jag tagit del av någon information tidigare som beskrivit huruvida slagen skulle vara välgjorda och intressanta eller rena skräpet. Men jag tog för givet att de skulle hålla en relativt hög standard. Återigen måste jag lära mig att inte ta saker för givet bara sådär, inte med tanke på att jag nästan aldrig lyckas bli riktigt tillfredsställd. Angående striderna i Khunsuk så är de otroligt varierande i kvalitet. I inledningen får vi ta del av en mindre sammandrabbning i en skog, den är enormt spännande och lovar något utöver det vanliga. Därefter följer en rad större bataljer vilka går från medelmåttiga till smått brillianta och tekniskt imponerande. Huvudproblemet med dessa, bra som dåliga är att det ibland nästan blir omöjligt att skilja på de stridande sidorna. Så länge man får en översikt av slagfältet är läget lugnt men så fort kameran far ner i gröten så blir det genast mycket jobbigt att hålla reda på vem som är vem. Själva koreograferingen är någorlunda stabil men har sina ojämna stunder även den. Men vad jag kanske grämer mig mest över är förmodligen det faktum att någon vidare spänning aldrig infinner sig. Ärligt talat så bryr man sig inget vidare om vilken sida som segrar och det förstår vemsomhelst att det inte är särskilt lyckat.

Nu har recensionen till större delen varit ganska kritisk, inte helt obefogat heller men Khunsuk lyckas åtminstone leverera en helt felfri sak, nämligen ett soundtrack av absolut världsklass. Det är stämningsgivande och känsloväckande och utan tvekan filmens i särklass starkaste punkt. Helt underbart. Scenografin är även den helt utmärkt, under filmens gång får vi njuta av ett flertal vackra vyer och trevliga kulisser. Dessa två punkter är tyvärr inte nog för att rädda Khunsuk som i helhet är ett tämligen mediokert verk. Jag hade väntat mig betydligt mer av Tanit Jitnukul, inte hade jag räknat med en besvikelse så stor som denna. Nej för er som söker Thailändska episka krigsfilmer så rekommenderar jag istället Bang Rajan och Suriyothai vilka är två betydligt starkare filmer. Khunsuk hade ett bra koncept som kunde slutat i en fantastisk upplevelse, men så blev tyvärr inte fallet.

Och så var det den där förbaskade ormen också...

Av: Peter Nilsson