Recension: Knee to Knee

Knee to Knee

Skådespelare: Ahn Sung-ki, Lee Bo-hee, Im Sung-min, Lee Hye-young, Han Il-na

År: 1984

Land: Sydkorea

Genre: Drama, erotik

Regi: Lee Jang-ho

Manus: Lee Jang-ho

Lee Jang-ho är en regissör som under 70- och 80-talet lyckades skapa filmer med ett budskap som dessutom blev kommersiellt framgångsrika, bland annat Heavenly homecoming to stars (1974), Good windy day (1980) och A wanderer never stops on the road (1987).

Han startade tillsammans med två andra regissörer en filmproduktionsgrupp och var inte rädd för visuella experiment. Efter några mindre framgångsrika filmer i slutet av 90-talet så har Lee Jang-ho sadlat om och blivit filmlärare och han sitter dessutom med i styrelsen för Puchon International Fantastic Film Festival.

Knee to knee är ett erotiskt drama där handlingen kretsar kring två halvsystrar och deras familjer, systrarna har samma far men Bo-young (Lee Hye-young) bor ensam med sin mamma medan Ja-young (Lee bo-hee) som är flöjtist bor tillsammans med sin äldre och mer konservativa mamma, en yngre bror som älskar Michael Jackson och med sin far.

Ja-young är traumatiserad efter ett övergrepp av en lärare i barndomen och moderns och samhällets syn på hur en "fin" flicka beter sig skapar konflikter i familjen. Efter att ha blivit antastad och nästan våldtagen så börjar Ja-young leva ut sin sexualitet vilket leder till ytterligare slitningar i familjen och även mellan henne och pojkvännen Jo Bin (Ahn Sung-ki) som trots allt står vid hennes sida genom alla besvärligheter.

Dessutom handlar slitningarna om klass och generationsväxlingar, det nya kontra det gamla samhället. Regissören pekar på hyckleriet och dubbelmoralen i samhället där minsta lilla snedsteg kan få ödesdigra följder.

Lee Bo-hee var en av dom verkligt stora sexsymbolerna under 80-talet och fick ofta spela en femme fatale och förförerska och medverkade i dom flesta av Lee Jang-hos 80-talsfilmer.

I Knee to knee så är det sexuella och erotiska inte framställt som något eftersträvansvärt utan ses bara som något skuldtyngt och problematiskt trots filmens sensuella inramning med lättklädda aktriser och många relativt vågade sexscener.

Av: Ulf Lönn (2007-10-24)