Recension: Livets Hjul

Livets Hjul (Bom yeoreum gaeul gyeoul geurigo bom)

Skådespelare: Oh Yeong-su, Kim Ki-duk, Kim Young-min, Seo Jae-kyeong, Ha Yeo-jin, Kim Jong-ho, Kim Jung-young, Ji Dae-han, Choi Min, Park Ji-a, Song Min-Young

År: 2003

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Kim Ki-duk

Manus: Kim Ki-duk

Regissören Kim Ki-Duk är för vissa känd som mannen bakom de uppmärksammade och kontroversiella filmerna ”The Isle” och ”Bad Guy”. Jag måste erkänna att jag ännu inte hunnit se dessa två filmer så detta blir mitt första möte med denna Sydkoreanska regissör.

Filmen utspelar sig under de fyra årstiderna men under olika tidsperioder. Vi börjar under våren där vi får möta en buddhistmunk och hans lärjunge på ett flytande hus omgivet av vatten och höga berg. Den unge lärjungen får lära sig att om man skadar det naturen skapat så skadar man sig själv och vad det får för konsekvenser.

När sommaren kommer har lärjungen hamnat i de övre tonåren och han möter en flicka som kommer för att bota en sjukdom hos den vise munken. Detta väcker starka känslor och sexuella lustar hos lärjungen som snabbt blir förälskad i den sjuka kvinnan och snart förändras allt.

När höstperioden börjar, och löven faller, får vi följa lärjungen som nu är i 30-årsåldern då han återvänder till det flytande huset för att be sin vägledare om hjälp. Snart dyker även två poliser upp för att utreda ett mord.

Under filmens vinterperiod återvänder lärjungen återigen. Det har nu gått ungefär tio år sedan han sist var där. Den gamle munken är nu död och den tidigare lärjungen tar hans plats. En dag kommer en mystisk kvinna med täckt ansikte och lämnar av sin son. För att sluta livets hjul kommer våren och den lilla pojken har nu blivit 5 år gammal och blivit den nya lärjungen. Cirkeln är sluten.

När jag läste på baksidan av filmen så tänkte jag direkt att detta inte kommer bli en våldsam och obehaglig historia. Och visst hade jag rätt. Detta är stillsamt och lugnt berättat och utan överflödig dialog. Dialogen är nästan så gott som obefintlig och det förhöjer filmens känsla. Här förs handlingen istället framåt i de underbara bilderna signerade Baek Dong-hyun (som filmade Kim Ki-Duks ”Hae anseon”). Varje bildruta känns här välplanerad och bländande skickligt genomförd. Man väljer att jobba mycket med färger, och natur för att skapa en lugn och behaglig känsla. Det känns ibland som man tittar på en tavla när man tittar på ”Livets hjul”. Man sitter och bara njuter. Även ljudet tillför mycket till denna känsla med vatten, vind och djur. Musiken är avskalad och lugnande och används bara när det verkligen behövs för att skapa en speciell känsla, och det är inte ofta, för känslan finns där ändå.

Skådespelarna får agera med kropp och uttryck istället för repliker. Det skulle lätt kunna leda till överspel men det finns det inget av i denna film. Det är naturligt och stillsamt och väl genomfört. Kan även passa på att avslöja att Kim Ki-Duk gör en cameo som munken under den sista årstiden.

Livets hjul bjuder med andra ord på en fin och lugn stund med makalöst vackra och genomtänkta bilder och det ska man vara beredd på det när man ser den. Man ska alltså inte vänta sig något kontroversiellt och blodigt. Då bör man ta en titt på Kim-Duks tidigare verk istället, för det här är vacker poesi.

Av: Olle Asplund