måndag 25 augusti 2008

Recension: Love's Lone Flower


Love's Lone Flower (Gu lian hua)

Skådespelare: Anita Yuen, Angelica Lee, Chung Hua Tou, Hsiao Shu-shen, Jack Kao

År: 2005
Land: Taiwan
Genre: Drama, romantik
Regi: Tsao Jui-Yuan
Manus: Pai Hsien-Yung (novell)

I Jui-Yuan Tsao debutfilm Loves Lone Flower (Gu lian hua) från 2005 porträtteras Yuenfangs (Anita Yuen) känslor för två olika kvinnor, Wubao (Angelica Lee) i Shanghai på 40-talet och Juan Juan (Shu-shen Hsiao) senare under 50-talet i Taiwan. Baserad på en novell av Hsien-Yung Pai berättas historien om en kvinna, med stort inflytande på mäktiga män, som får upp ögonen för sångerskan på bordellen som hon jobbar på. Sångerskan har även en manlig beundrare, San-Lang (Chung Hua Tou). När inbördeskriget bryter ut tvingas de fly från Shanghai till Taiwan men sångerskan tvingas bli kvar. Så Yuenfang träffar Juan Juan, tio år senare, som påminner mycket om hennes första kärlek.

Jag gillar filmer som behandlar ämnet homosexualitet, men filmens stora vikt ligger inte där utan på vänskap, relationer och kärlek, både lycklig som olycklig. Den har, som väntat, ett lugnt tempo, med stämningsfull kinesisk 50-tals musik, fint foto och slow motion sekvenser. Känns det igen? Man kan dra många paralleller med "In the mood for love" och "2046" men det är lite oschysst för det är nästan omöjligt att försöka toppa Christopher Doyles foto och Wong Kar-Wai's magi, men det är nära. Däremot finns det andra aspekter som jag uppskattar mer hos denna som till exempel berättarstilen som har högre tempo och är helt enkelt intressantare än tidigare nämnda filmer. Det som fascinerade mig mest är hur filmen fick mig att tappa tidsuppfattningen. Det är en ny känsla för mig att bli så uppslukad av en handling att jag inte ser slutet närma sig.

Den okronologiska ordning har förstås sina för- och nackdelar. I och med att den utspelar sig under två tidpunkter på två olika ställen med hopp emellan gör det att det kan vara lite svårt att hänga med om man inte är vaken eller inte känner till handlingen i kort innan. Sen känner jag inte lika starkt för den ena relationen som är lite mörkare och inte lika söt, vilket gör att intresset inte är lika stort för dessa delar. Birollerna, männen, av olika karaktär med intresse för kvinnorna ger filmen mer djup och trovärdighet, och man känner sympati med dem eftersom de bara vill väl. Jag blir dock aldrig riktigt övertygad av det homosexuella temat. Filmen "Whispering Corridors 2" (Memento Mori) lyckades bättre på den punkten. Yeunfangs känslor är mer av storasysterkaraktär i och med att båda hennes kärlekar är i behov av hjälp och en bra vän istället för en älskare. Men det starka med filmen är att jag tror att den hade klarat sig lika bra utan, vilket visar att filmen lever på andra starka sidor.

Det här är en film som lika gärna kunde varit en 20 timmars lång tv-serie för det finns mycket mer att berätta och filmen har 100 % av min uppmärksamhet när den slutar. Jag vet inte om det är för de fantastiska skådespelarna, stämningen, fotot eller en blandning av alltihop, men det här vill jag se mer av. Det är en perfekt film när man vill drömma sig bort lite och njuta av en upplevelse som skildrar och berör.

Av: Martin Längkvist

Inga kommentarer: