Recension: One-Armed Swordsman

One-Armed Swordsman (Dubei dao)

Skådespelare: Jimmy Wang Yu, Violet Pan Yingzi, Lisa Chiao Chiao, Wong Chung Shun, Tien Feng, Ku Feng, Lau Kar Leung, Yeung Chi Hing, Cheng Lui, Cheung Pooi Saan, Kok Lee Yan, Kong Lung, Lam Chung, Lau Gong, Lau Kar Wing, Cliff Lok Kam Tung, Mars, Siu Lam Wun, Tam Bo, Ting Tung, Tong Gaai, Tsang Choh Lam, Wong Mei, Yen Shi Kwan, Yuen Cheung Yan, Yuen Woo Ping

År: 1967

Land: Hong Kong

Genre: Wu xia pian

Regi: Chang Cheh

Manus: Chang Cheh, Ni Kuang

Fang Gang (Jimmy Wang Yu) har uppfostrats sedan barnsben av sin faders mästare, detta efter att hans fader offrat sitt liv för mästaren och hans skola då en rivaliserande organisation attackerade dem. Fang Gang växer upp med minnet av hans faders tappra insats och ständigt med hans brutna svärd vid sin sida. Han studerar svärdskonst, en teknik som bara skolan lär ut och gör inget större väsen av sig. Hans lite egensinniga beteende ogillas dock av skolans övriga studenter och till och med mästarens egen dotter är ständigt nedlåtande mot Fang Gang och försöker driva bort honom. Det går tillslut så långt att dottern en dag utmanar Fang Gang på en duell. Då han vägrar göra motstånd hugger hon hänsynslöst i sin vrede av hans ena arm. Svårt skadad retirerar han och hittas senare av en fattig kvinna (Chiao Chiao) som räddar livhanken på honom. Samtidigt har den gamla rivaliserande organisationen utvecklat ett nytt vapen vilket är övermäktigt tekniken som används av Fang Gangs gamla skola. Detta kommer till Fang Gangs vetskap som trots att han drabbats av ett enormt svek inte kan se sin skola mot vilken han svurit trohet förintas. Därför bestämmer han sig för att utveckla en ny stridsteknik som kan stoppa de män som en gång mördat hans far.

One-Armed Swordsman är tveklöst en av de mest inflytelserika filmerna i Hong Kongs filmhistoria. Det var den film som etablerade Chang Cheh som en av de största regissörerna under Shaw Brothers era och även den produktion som gjorde en relativt ung Jimmy Wang Yu till stjärna. Dess inverkan på filmindustrin var överväldigande, det blev en enorm hit i stora delar av Asien och den håvade in stora summor. I dess kölvatten dök sedan otaliga Kung Fu filmer upp och genren blev oerhört stor och dominerade marknaden under många år. Detta var under en tid då Shaw Brothers förlorade mycket intäkter då populariteten för Japanska Chambara filmer hade ökat enormt i Hong Kong. Det behövdes ett motmedel som kunde återupprätta SB's storhet och lösningen var en ny typ av Swordplayfilmer. Svaret kom från Chang Cheh, en nu legendarisk regissör som oturligt nog avled år 2002. Han har inspirerat storheter som John Woo och Lau Kar Leung och har gett oss några av de största klassikerna inom kampsportsfilm. One-Armed Swordsman vilken kanske är hans mest betydelsefulla verk är däremot under inga omständigheter något särskilt imponerande verk, speciellt inte sett med dagens ögon. Men det är ändå viktigt att ha i åtanke vad den betytt för industrin, och på så vis blir det onekligen svårt att inte uppskatta den.

Vad gäller handlingen så är det förmodligen filmens starkaste punkt, även om själva genomförandet kan te sig mediokert så är temat något som håller minst lika bra idag som när filmen först såg dagens ljus. Vad vi får se är hur en man, i detta fall Jimmy Wang Yu's karaktär får utstå otrolig orättvisa med enda anledning att han är en outsider. Trots de grymheter han får genomlida så förblir han en hederlig och rättvis man, till och med i det tillstånd han befinner sig i. Som sagt, genom filmen förmedlar det idag inga starkare känslor men det är ett tema som alltid kommer förbli aktuellt och på så vis funkar det utmärkt. En orsak till att det bitvis är svårt att engagera sig i handlingen kan bero på själva skådespeleriet vilket till större delen framförs med en alldeles för teaterlistiskt framtoning. Det är svårt att inte dra paralleller till Kinesisk opera under vissa scener, och i en film som denna kan det oturligt nog bli ganska påfrestande.

Bland filmens alla överdramatiska framträdanden är det egentligen bara en person som för mig lyckades behålla en någorlunda stabil kvalite. Detta är Jimmy Wang Yu vars karaktär är tilltalande men framförallt välspelad. Jag hade det mindre trevliga nöjet att först få stifta bekantskap med Wang Yu i skräpproduktioner som Rage of the Tiger och liknande. Alltså gamla budgetlösa och sunkiga kung fu filmer som inte ens lyckas prestera ett enda moment med minsta värdighet. Det säger sig självt att det tog sin tid innan modet åter kom tillbaka och man vågade ta chansen att se ytterligare några alster med denna man i huvudrollen. Ångrar jag detta val? Inte det minsta. Tack vare att jag för en gångs skull inte lyssnade på min envisa och trilskande hjärna så har jag under en ganska lång tid fått ta del av ett stort antal klassiker i vilka Wang Yu verkligen visar att han har ett ansikte lämpat för film. Hans utstrålning är tämligen svår att motstå och trots att han inte är vidare skicklig på kampsport, detta beroende på att han aldrig var klassiskt tränad utan enbart en duktig simmare så lyckas han bitvis imponera ganska rejält i flertalet actionsekvenser. Innan sin medverkan i One-Armed Swordsman hade han tidigare jobbat med Chang Cheh i hyfsade verk som Trail of the Broken Blade samt Magnificent Trio.

Tekniskt sett så är det inte mycket som sätter spår man minns med nöje, det mesta har oturligt nog inte åldrats med värdighet utan det framkallar en gammalmodig och inte vidare fräsch känsla. I detta fall är det ingen som helst positiv benämning. Men man får även ha i åtanke att detta var en av de första skapelser som skulle leda vägen i utvecklingen av filmteknik i Hong Kong. Bara ett fåtal år efter att One-Armed Swordsman skådat dagens ljus hade kameraarbete såväl som koreografi förbättrats avsevärt. Kulisserna som uppenbart är just kulisser är trots sina orealistiska utseenden väl lämpade och ofta vackert och förhållandevis detaljerat uppbyggda, de hjälper till att skapa en härlig stämning som exempelvis inte actionscenerna eller skådespelarna lyckas speciellt bra med. Ljussättningen är även den på topp och hjälper till att forma och få fram omgivningarnas skönhet. Utseendet är det alltså inget som helst fel på, det är snarare en av de punkter som är svårt att finna några större fel i.

Som swordplay-film förväntar man sig givetvis en och annan duell, och visst bjuds på ett stort antal sådana men däremot har de ingen större slagkraft då koreografi såväl som kameraarbetet ser oerhört grötigt ut under dessa sekvenser. Koreografin är utförd av inga mindre än Lau Kar Leung och Tong Gaai, två av Shaw Brothers kanske främsta koreografer. Deras skicklighet blir väl aldrig synlig här men under årens lopp därefter och framförallt då Leung själv började regissera film så höjdes kvaliten på filmfighter markant. Våldet är inte särskilt tilltalande som jag förklarat, men det var inget som för mig var en svikande faktor då jag heller inte förväntat mig att det skulle levereras några utstickare till dueller. Ser man till åtalet så förstår man förhoppningsvis det.

One-Armed Swordsman är med inga medel en brilliant film, den har svagheter i de flesta momenten förutom just Wang Yu och utseendet som håller god kvalite än idag. Vad som dock gör denna film sevärd och vad jag tycker är ett måste att se den för är som jag nämnt ovan dess enorma inverkan på industrin och hur den ledde utvecklingen i rätt riktning. Det är en milstolpe i Hong Kongs filmhistoria och att nu kunna få ta del av den restaurerad är sannerligen något vi bör vara väldigt tacksamma över. Mitt betyg blir absolut godkänt, vilket kanske verkar lustigt med tanke på att recensionen i överlag har varit negativ. Men med tanke på att den har sina ljuspunkter och vad som kanske inte framgått i min text så är den verkligen inte usel. Utan vad jag själv anser som tråkigt är det faktum att den åldrats utan värdighet, men det behöver inte betyda att jag inte uppskattar den för vad det är.

DVD Kritik:

One-Armed Swordsman är en av tre filmer som enbart kan köpas i Celestials dvd-box. Övriga filmer är dess två uppföljare Return of the One-Armed Swordsman och The New One-Armed Swordsman. Själva boxen är grymt läckert designad och kvaliten på filmen håller minst lika hög kvalite. Bilden såväl som ljud och textning är på topp, aldrig kunde jag ana att jag en dag skulle kunna få ta del av denna klassiker i sådant toppskikt. Underbart jobb i vanlig ordning av IVL som även har inkluderat en del extramaterial. Vi har en dokumentär om Chang Cheh i vilken många kända ansikten dyker upp och ett gäng animerade kortfilmer gjorda av studenter. dessa filmer var väldigt intressanta. Sedan har vi en del trailers och övrigt material. I helhet en mer än godkänd utgåva som bör inhandlas av alla som vill se denna klassiker i dess fulla prakt.

Av: Peter Nilsson