Recension: Samaritan Girl

Samaritan Girl (Samaria)

Skådespelare: Han Yeo-reum, Seo Min-Jung, Eol Lee, Kwon Hyun-Min, Oh Young, Im Gyun-Ho, Lee Jong-Gil, Shin Taek-Ki, Park Hung-gi, Kim Gul-seon, Seo Seung-won, Yoo Jae-ik, Jung In-Gi, Jeon Jin-bae, Yook Sae-Jin

År: 2004

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Kim Ki-duk

Manus: Kim Ki-duk

.

Samaritan Girl är ett långsamt drama av mannen bakom bl.a. suveräna ”The Isle” och ”Spring, summer fall winter…and spring”, Ki-Duk Kim. I filmens centrum hittar vi två unga skolflickor, Yeo- Jin och Jae- Yeong. Drömmen om en Europaresa driver dem och för att tjäna pengar så börjar Jae-Yeoug sälja sig till äldre män. Detta stör dock inte henne utan hon tycker rent av det är kul, och hon tycker gör det för ett gott syfte. Yeo-Jin är mer tveksam till själva prostitutionen, men är hjärnan bakom det hela och arrangerar möten och tar hand om pengarna. En dag går dock något väldigt snett och Yeo-Jin står där ensam med pengarna och drömmen om Europa. När sedan Yeo-Jins pappa som är polis blir inblandad så går det bara utför och det som började som ett lätt sätt att tjäna pengar på har nu blivit en mardröm.

Ki-Duk Kim är känd för att ta upp viktiga, känsliga och aktuella ämnen på ett sätt som berör, och det gör han även här. Utan att ta någons parti så visar han en verklighet som många barn och unga upplever i dagens Sydkorea och han är inte rädd att provocera

Skådespelarna i de tre stora rollerna, de två flickorna och den enes pappa, gör alla bra insatser och känns rakt igenom trovärdig. Dock så är Jae-Young kanske på gränsen till överdrivet naiv. Filmen är långsam och har inte speciellt mycket dialog utan den får tala för sig själv. Fotot är inte lika bedårande vackert som i hans tidigare verk, mycket pga. att den inte har samma utrymme till det då den utspelar sig i storstan, men trots det är den filmad på ett skickligt sätt.

Här visas också på ett övertygande sätt hur inte bara de direkt inblandad påverkas av något sånt här, utan även folk i deras närhet. Det kan rentav driva folk till vansinne, vilket är helt förståligt.

Filmens största problem är väl egentligen att man inte riktigt får lära känna karaktärerna på samma sätt som i t.ex. the Isle, och man berörs inte lika hårt av ödet. Trots det är det en väldigt mörk och deprimerande film som alla borde sätt sig ner och se.

Jag hade väldigt höga förväntningar på denna film, då jag älskat vad jag sett av Ki-Duk Kim tidigare, och att säga att jag blev besviken är att överdriva. Men jag trodde ändå att detta skulle beröra mig ännu mer än vad det gjorde. Men i helhet är det en mycket bra film som förtjänat alla fina utmärkelser den fått på diverse filmfestivaler.

Av: Christian Rasmusson