Recension: Schoolday of the Dead

Schoolday of the Dead (Shisha no gakuensai)

Skådespelare: Kyôko Fukada, Thane Camus, Shuntaro Hani, Tomoka Hayashi, Yôzaburô Itô, Masaya Kato, Yû Kurosawa, Yoshiko Miyazaki, Jinpachi Nezu, Mika Sakamoto, Yasutaka Tsutsui, Asahi Uchida, Kôichi Ueda

År: 2000

Land: Japan

Genre: Skräck, thriller

Regi: Tetsuo Shinohara

Manus: Teruo Abe

En konstlärare och en musiklärarinna, förälskade men strängt förbjudna att träffa varandra. Den enda kontakt de har är då lärarinnan spelar piano i skolans hörsal och konstläraren kan lyssna till hennes toner. Deras relation får dock ett abrupt slut då pianot flyttas. Konstläraren försvinner och sorgen över detta tar lärarinnans liv.

Så slutade en tragisk kärlekshistoria på Tezuka Academy. 80 år senare är berättelsen sedan länge glömd. Men nya, underliga saker är i görningen. En ung, kvinnlig dramaelev vid namn Yuko, avslutar sitt liv genom att hoppa från skolans tak. Det enda hon efterlämnar sig är noterna till ”Claire de Lune”. Samma noter till det pianostycke som musiklärarinnan brukade spela för sin älskade. Den avlidna flickans bästa vän, Yuki, bestämmer sig för att sätta upp en pjäs som Yuko skrev innan sin död. Det dröjer inte länge förrän Yuki inser att skolan har dolda och mycket mörka hemligheter. Sådana som binder samman Yuko's öde med musiklärarinnans.

Medioker är ett alldeles för välmenande ord när det handlar om Japanska Schoolday of the Dead. Jag skulle utan vidare kunna utnämna den till den mest karaktärs-och menlösa filmen på årtionden. Det var i sanning länge sedan som jag fick det verkliga missnöjet att bevittna något sämre än det här katastrofala lågvattenmärket. Man kan lättast beskriva den som ett tafatt försök att skapa en spännande och känslomässigt berörande thriller. Men i Tetsuo Shinoharas regi blir inget rätt och det visade sig bli en rejäl prövning att ta sig igenom hela filmen.

Oturligt nog så gavs jag det minst sagt obehagliga nöjet att bevittna den förtjusande Kyôko Fukada (Kamikaze Girls, Dolls) kasta bort sin talang helt och hållet. Visserligen var hon vid denna tidpunkt mindre rutinerad och hennes bleka insats kan bero på osäkerhet. Men kan tafflig regi vara en annan orsak? Masaya Kato (Gozu, Fighter in the Wind), Yôzaburô Itô (Space Travelers, Gohatto), Yoshiko Miyazaki (Ran, After the Rain), Jinpachi Nezu (Ran, Kagemusha), Kôichi Ueda (The Eel, Takeshis') - Ja det behövs väl knappast någon närmare förklaring, Schoolday of the Dead består av en rad kompetenta skådespelare, och det känns nästan som en självklarhet att de åtminstone kunde höja ribban i viss mån. Men deras närvaro förändrar ingalunda min syn på den här skapelsen och jag drar därför slutsatsen att filmteamet är ansvariga för deras intetsägande framträdanden.

En liten behållning, som på alla sätt och vis skulle fördärvat vilken godkänd produktion som helst är Thane Camus, den vite mannen som syns i rollen som Magister Thornhill. I den smörja vi tvingas ta del av så är hans bedrövliga insats i alla fall något som förmår att underhålla. Någon fallenhet för skådespeleri har han definitivt inte, han besitter i själva verket inte någon begåvning överhuvudtaget. Att han sen var det enda som förgyllde stämningen säger förmodligen en hel del om det resterande alstret.

Någon nervbrytande spänning infinner sig aldrig, och även om filmen i sig inte är särskilt förutsägbar så biter inte slutets medelmåttiga tvist på mig alls. Man försöker desperat undvika en slätstruken avslutning men resultatet blir oerhört svagt. Filmen är i kvalitet väldigt jämn, innehållandes trista konflikter, ointressanta karaktärer, fantasilös och långdragen mystik som sällan leder till dramatik på nämnvärd nivå. Till och med musikspåret sällar sig till den miserabla skaran. Schoolday of the Dead ger aldrig intrycket av att vara skapad med varken hjärta eller hjärna. Uppriktigt sagt så borde man inte (åtminstone inte i min värld) kunna värdesätta detta elände, inte ens i form av någon hånande undermening. jag kan fortsätta i evigheter att häva ur mig spydigheter, men väljer att istället avrunda recensionen med några sista ord. Och dessa är helt enkelt, fördriv tiden med något annat, undvik det här till varje pris.

DVD Kritik:

På inga sätt eller vis en godkänd utgåva av Scanbox. Bilden är bedrövlig, speciellt när det gäller en film som är producerad så sent som år 2000. Den är oskarp, grynig och färglös. Ljud samt textning håller avsevärt bättre kvalitet men väger inte upp diskens negativa aspekter.

Av: Peter Nilsson